Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hettiter (hetiter, hittiter, hetéer, chetiter) - Historia - Kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Hettiter
254
men under de följ. årh. har en hettitisk dynasti,
som urspr. residerade i staden Kussar,
tillkämpat sig ledningen och grundat det äldre h e
t-titiska riket. Som den egentlige
riksgrun-daren nämner den inhemska traditionen L a b a
r-nas (omkr. 1730 f. Kr.), vars namn bars som
titel av de följande storkonungarna. Sin högsta
utveckling nådde det äldre riket under M u r s
i-lis I (omkr. 1600 f. Kr.), som gjorde Chattusas
till ständigt residens. Mursilis underlade sig
Nord-syrien och lyckades t. o. m. intaga och plundra
Babylon. Det äldre rikets siste betydande
re-gent var Telepinus (omkr. 1550 f. Kr.),
som bl. a. i ett slags författningsurkund
fastslog konungens rättigheter och plikter. Därefter
följde en nedgångsperiod, varunder h:s historia
är föga el. alls icke känd. Sannolikt måste
emellertid denna tillbakagång, som resulterade i
att riket inskränktes till centrala Anatolien, ses
i samband med hurriternas expansion och riket
Mitannis maktställning i Nordsyrien och
Mesopotamien.
Omkr. 1430 började h. åter framträda som
politisk maktfaktor, nu i kamp mot Mitanni, som
slutgiltigt besegrades av den store
krigarko-nungen Suppiluliuma (omkr. 1395—1355),
grundaren av det yngre hettitiska
riket. Han återställde h:s gamla maktställning
i Mindre Asien och införlivade med riket
Nordsyrien mellan Eufrat och Medelhavet ända ned
till Libanon. Mitanni inskränktes till n.
Mesopotamien och blev hettitisk vasallstat; Assyrien,
tidigare Mitannis vasall, blev fritt. Hettitriket,
vars maktställning ytterligare befästes av
Sup-piluliumas yngre son Mursilis II (omkr. 1353
—1315), var nu jämte Egypten den ledande
stormakten i Orienten. Men eftersom Egypten
alltsedan Thotmes HI:s tid hade betraktat Syrien
som sin intressesfär, ledde h:s framträngande i
Nordsyrien till en motsättning mellan de båda
stormakterna. Mursilis II:s son, Muwat
allis (omkr. 1315—1290), hade att kämpa mot
både Seti I och Ramses II i långvariga strider,
vilka kulminerade i det ryktbara slaget vid
Ka-desh vid Orontes-floden och slutl. ledde till ett
freds- och vänskapsfördrag (1277 f. Kr.) mellan
Muwatallis’ bror och andre efterträdare, C h a
t-tusilis III (omkr. 1283—1250), och Ramses
II. Detta berömda fördrag, världshistoriens
äldsta kända fredstraktat, som finns bevarat i
såväl egyptisk som hettitisk version, beseglades
genom giftermål mellan farao och hettitkonungens
dotter. Under Chattusilis III nådde det
hettitiska riket sin högsta blomstring, men hans
efterföljare voro svaga regenter, och tillbakagång
inträdde. Dessutom började nya orosmoln hopa
sig västerut, vid Egeiska havet, där under
konung Arnuwandas HI:s regering (omkr.
1220—1205) en mot h. fientlig koalition
bildades under ledning av ett land Achchija, ett namn,
som man velat identifiera med Achaioi, den
ho-meriska benämningen på grekerna. I kampen
mot västfolken gick hettitriket under, och dess
huvudstad brändes (omkr. 1192 f. Kr.).
H:s kärnområde i Mindre Asien ockuperades
av ett nytt, från Europa kommande folk,
fry-gerna, men i de ö. och s. randområdena,
Tau-rusländerna och Nordsyrien, höllo sig h. kvar
som ledande folk i ytterligare 500 år. Här
upp-stodo ett flertal hettitiska stadsfurstendömen, i
vilka traditionerna från storhetstiden obrutet
levde vidare. Den förnämsta av dessa
senhet-titiska stadsstater var den rika och ly
sande handelsstaden Karkemisj vid Eufrat.
Dessutom må nämnas de genom utgrävningar kända
orterna Hama, Malatya, Sakqagözü och Zencirli
samt det 1946 upptäckta Karatepe. Dessa
stater kunde i längden icke motstå den assyriska
stormaktens expansion. De blevo i tur och
ordning först tributärstater, sedan assyriska
provinser. H:s politiska historia avslutas med
Karkemisj s fall, 717 f. Kr. De senhettitiska
områdena blevo till stor del semitiserade. De sista
spåren av hettitiskt språk försvunno emellertid
först i senantik tid.
Kultur. Hettitriket hade en egenartad och högt
utvecklad kultur, som ställer det värdigt vid
sidan av de övriga orientaliska staterna i 2:a
årtusendet f. Kr. Statens organisation
var lös och vilade i stor utsträckning på ett
genomfört länsväsen, särsk. i det äldre riket;
i det yngre ersattes länsväsendet delvis av en
centraliserad förvaltning efter de andra
stormakternas mönster. Politisk betydelse hade
endast adeln; bönder och hantverkare intogo en
halvfri ställning, slaveri förekom. Den
hettitiska adeln var å andra sidan mycket mäktig
och bildade en riksförsamling vid konungens
sida. Någon absolut monarki av orientalisk typ
blev hettitriket icke. Anmärkningsvärd är den
relativt sjävständiga ställning, som drottningen
intog. — Den hettitiska rätten, känd genom
en delvis bevarad lagtext, är en av forntidens
märkligaste. Straffen äro påfallande humana och
dödsstraffet inskränkt till ett fåtal svårare
förbrytelser. —■ Den humana anda, som
kännetecknade h:s lagstiftning, kom också till uttryck i
deras krigföring. H. voro ett framstående
krigarfolk, och krigskonsten nådde i det yngre
riket en aktningsvärd utveckling. Det förnämsta
vapenslaget var adelns stridsvagnar, men
därjämte funnos infanteri och arbetstrupper. Lans,
båge, svärd och sköld utgjorde beväpningen. -—
Det ekonomiska livet vilade i huvudsak
på åkerbruk och boskapsskötsel men var ganska
utvecklat. Som värdemätare användes silver,
beräknat efter vikt. Mått- och viktsystemet var
det babyloniska. Bland hantverksyrkena intog
smidet en rangplats. Den viktigaste
bruksmetal-len var brons, men redan på det äldre rikets
tid bearbetades även järn, som under det yngre
riket också i begränsad omfattning
exporterades. Konsten att utvinna och bearbeta
minera-liskt järn torde kunna anses som det hettitiska
Mindre Asiens förnämsta kulturinsats.
Den hettitiska religionen visar en
egenartad blandning av inhemska och införda
kulter. Det viktigaste elementet i h:s religion var
det ursprungligt mindreasiatiska, protochattiska.
Rent hettitiska gudar spela i de bevarade
texter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
