Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaeger, Werner - Jaén - Jaensch, Erich - Jaensson, Knut - Jaenzon, Julius - Jæren, Jæderen - Jafa - Jafet - Jafetiter - Jaffa - Jaffna - Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Jaeger—Jag
302
Jaeger [jä’-], Werner Wilhelm, tysk filolog
(f. 1888), prof, i Kiel 1915 och i Berlin 1921,
där han som Wilamowitz’ och Diels’ arvtagare
hade en tongivande ställning inom
antikforskningen, utgav ”Die Antike” (1925—36) och ”Neue
philologische Untersuchungen” (n bd, 1926—37),
var en av cheferna för inst. für Atertumskunde.
1936 kallades J. till Univ. of Chicago 1936 och
slutl. 1939 till Harvard Univ. som prof, och chef
för ett nygrundat Inst. for Classical Studies. J.
liar särsk. ägnat sig åt textkritik, litteratur- och
bildningshistoria. Skarpsinnigt analyserande den
antika traditionen, har J. lyckats rekonstruera
Ari-stoteles’ tidiga, platoniserande skrifter. (”Studien
zur Entstehungsgeschichte der Metaphysik des
Aristoteles”, 1912, och ”Aristoteles. Grundlegung
einer Geschichte seiner Entwicklung”, 1923). En
liknande roll för undersökningen av senantik
filosofi spelade J:s ”Nemesios von Emesa” (1914).
Även inom patristikforskningen har J. varit
verksam. Efter en rad, var för sig tungt vägande
specialavh. har J. i sin idérika, glänsande skrivna
”Paideia. Die Formung des griechischen
Men-schen”, varav hittills 3 bd utkommit (1—2 på ty.
1934—44, i—3 På eng. 1939—45), givit en ny
totalbild av de grekiska kulturidealens utveckling
från Homeros till Demostenes. Därjämte har J.
utg. bl. a. sina Giffordföreläsningar om ”The
theology of the early Greek philosophers” (1947).
Jaén [^aä’n], 1) Provins i s. Spanien;
omfattar n. ö. Ändalusien; 761,000 inv. — 2) Huvudstad
i J.i), vid en biflod till Guadalquivir; 55,000 inv.;
gammal stad med många minnen från morernas
tid. Katedral från 1500-talet.
Jaensch [jänj], Erich Rudolf, tysk
psykolog (1883—1940), prof, i Marburg från 1913.
J. är mest bekant som upphovsman till den
riktning inom modern psykologi, som kallas eidetik.
Denna har på experimentell väg sökt påvisa s. k.
eidetiska bilder, särskilt hos barn och ungdom,
såsom mellanled mellan förnimmelserna och
föreställningarna. Dessa bilder skilja sig genom sin
varseblivningskaraktär från vanliga minnesbilder.
På grundval av sina undersökningar utvecklade
han en lära om psykologiska typer (så särsk. i
”Der Gegentypus”, 1938). — Litt.: A. Nyman,
”Nazism, caesarism, bolsjevism” (1941).
Jaensson [jä’n-], Knut Bernhard,
författare (f. 1893 W4), medarbetare i Dagens Nyheter
sedan 1946. J. har gjort en beaktad insats som
litteratur- och konstkritiker. Han har utg. ”D.
H. Lawrence” (1934), ”Fredrik Böök som
litteraturkritiker” (i ”Studentföreningen Verdandis
småskrifter”, 416, 1939), ”Nio moderna svenska
prosaförf.” (därst. 439, 1941) och ”Essayer”
(1946), som innehålla inträngande studier över
nyare svenska förf. — J. är sedan 1914 g. m.
förf. Tora Dahl.
Jaenzon [jä’ns-], Joel Julius,
filmfotograf (f. 1885 W), en av banbrytarna inom svensk
film, kom 1910 som fotograf och laboratoriechef
till ab. Svenska biograf teatern, vilket 1919
sam-manslogs med Film-ab. Skandia till ab. Svensk
filmindustri (SF). I detta bolag verkar J. sedan
dess som chefsfotograf, ofta under sign. J. J
u-1 i u s. J. är fotografen bakom nästan samtliga
Sjöströms och Stillers stumfilmer och har
fotograferat omkr. 115 långfilmer samt journal- och
kortfilmer.
Jæren, J æ d e r e n, av fno. Jadarr, d. v. s.
randen mot havet, Norges största kustslätt
mellan Egersund och Tungenes (n. v. om Stavanger);
längd omkr. 55 km, bredd 10—12 km, höjd c—
100 m ö. h. Är ett av Norges förnämsta
jordbruksdistrikt, en slags ”norskt Skåne” i miniatyr;
överskottsområde för livsmedel, levererar fårkött,
fläsk, ägg m. m., bl. a. till Oslo.
Jafa, se Jaffa.
Jafet, enl. 1 Mos. 5: 32 Noaks tredje son.
Jafetiter, de folkslag, som enl. folktavlan i 1
Mos. 10 äro avkomlingar av Jafet (se d. o.).
Jaffa, grek. Joppe, stad i Palestina, vid
Medelhavet; 101,580 inv. (1946), därav 30,820 judar.
J. är praktiskt taget helt sammanvuxet med den
israelitiska staden Tel-Aviv (tills. c:a 400,000 inv.,
1950). Sedan gammalt har J. trots ogynnsamma
landningsförhållanden varit Palestinas viktigaste
hamn men har nu överflyglats av Haifa.
Betydande export av sydfrukter (j af faapelsiner). — I
G. T. nämnes Jäfö som en berömd hamn, dit
bl. a. berättelsen om Jona är förlagd. Under
korstågen var J. ett ständigt stridsäpple och
förstördes i grund 1345. Mot slutet av 1600-talet
levde hamnen åter upp. Napoleon erövrade J.
1799, engelsmännen intogo det utan strid 1917.
Den numera med J. sammanvuxna staden
Tel-Aviv måste under oroligheterna på 1930-talet
skiljas från J. med taggtrådsstängsel, bevakade av
brittisk militär. Här var en av brännpunkterna i
inbördeskriget 1947—48. På gränsen mellan det
israelitiska Tel-Aviv och det arabiska J. utbröto
skärmytslingar i dec. 1947, efter det att FN hade
antagit delningsplanen för Palestina. Sporadiska
strider fortsatte 5 mån., tills stöttrupper ur Irgun
Zwai Leumi angrepo J. 25A 1948 och på 2 dygn
trängde djupt in i staden, efterföljda av styrkor
ur Haganah. Brittiska mandatregeringen insatte
sina trupper mellan linjerna, varvid striderna
upphörde. Då britterna 12/s s. å. utrymde J.,
kapitulerade araberna. Hela arabbefolkningen utom
4,000 flydde från staden.
Jaffna [eng. utt. d$ä’fna], hamnstad på
nordligaste Ceylon, järnväg till Colombo; export av
kopra; 63,000 inv.
Jag, filos., kan antingen betyda a) hela
personen, med kropp och själ, b) själen med dess
innehåll av föreställningar, känslotillstånd och
strävanden, c) (själva) själen i motsats till
själsinnehållet. Hume sade sig ej kunna upptäcka något
jag i denna senaste bemärkelse. Kant gav honom
rätt häri, såtillvida som han fattar det ”rena”
jaget ej som en substans utan som en akt,
apper-ceptionen, det ”jag tänker”, som ej innebär annat
än att jag är, ej hur jag är. Detta jag är endast
ett uttryck för medvetandets formella enhet och
betecknas av Höffding som det formella jaget.
Den reala enheten i mitt medvetenhetsinnehåll är
endast graduell och kan växla från stund till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
