Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Försvarsväsen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Japan
360
För svar sväsen. Vid kapitulationen
1945 slopades J:s hela försvarsväsende. 1948
bestämdes, att en vaktflotta på 125 fartyg fick
finnas till skydd för fiske m. m. (intet fartyg
större än 1,500 ton och med högre fart än 15
knop). Totala tonnaget fick uppgå till högst
50,000 ton och personalen till 10,000 man. E
f-ter Koreakrigets utbrott organiserades
1950 Nationella polisreserven (i nov. 1952
namnet ändrat till nationella säkerhetsstyrkan — jap.
Hoan Tai), som ursprungi. försågs med lätta
vapen men efter hand tillfördes tyngre sådana
och organiserades i förband.
De nationella
säkerhetsstyrkor-n a stå under statsministerns ledning. Denne har
till sitt förfogande Nationella säkerhetsrådet, som
uppsattes augusti 1952 och är en civil
organisation. Dessutom är ett militärråd honom direkt
underställt. Under säkerhetsrådet lyder
ledningarna för arméns och marinens säkerhetsstyrkor.
Arméns säkerhetsstyrka omfattar 110,000
man (frivillig anställning under minst 2 år).
Landet är indelat i fyra militäromr. (ett på
Hokkaido, två på Hondo och ett på Kyushu,
det sistnämnda ev. sträckande sig utöver denna
ö). Varje militäromr. sätter upp en div.
Därjämte finnes en specialkår på Hokkaido
(Sap-poro), främst stridsvagnar, art. och ing.-trupper.
Utrustningen är helt amerikansk, och i
densamma ingå även tunga vapen (Sherman och Pershing
stridsvagnar, 10,5 och 15,5 cm haubitser).
Utbildning och taktik är amerikansk, och de
amerikanska styrkorna i Japan förse
säkerhetsstyrkorna med instruktörer.
Marinens säkerhetsstyrka är en lätt flotta.
18 fregatter och 50 landstigningsbåtar lånades
från U.S.A. hösten 1952. Därutöver finnas ett
hundratal patrullbåtar, minsvepare och andra
mindre fartyg. Personalstyrkan avses under
1953 att bringas upp till 10,000 man.
Flyg. Ett självständigt flygvapen finnes ej,
ej heller egentliga stridsflygplan. De nationella
säkerhetsstyrkorna disponera dock ett hundratal
spanings- och samb andsflygplan. En särskild
flygskola upprättades i okt. 1952.
Amerikanska styrkor i Japan.
Hösten 1949 voro de amerik.
ockupationsstyrkorna bl. a. följ.: 130,000 man, fördelade
på bl. a. 4 div.; 1,000 flygplan, fördelade på
2 tunga och 2 lätta bombflottiljer, 7 jakt-, 2
spanings-, 2 transport- och 1 väderleksflottilj
samt 2 förbindelse- och 3 räddningsdivisioner.
Personalstyrkan utgjorde c:a 40,000 man.
Hösten 1951, efter fredsfördraget med Japan,
bestämdes, att U.S.A. enligt säkerhetspakten
(mellan U.S.A. och Japan) skulle ha en styrka
i Japan av 120,000 man, fördelade på 6 div.,
500 fartyg av flottan samt 10,000 flygplan med
marktrupp. Viktigaste flottbaser: Sasebo och
Yokosuka, ev. även Otara på Hokkaido.
Viktigaste flygbaser: Osaka, Hiroshima och Nagoya,
därjämte en bas på Kyushu. Vid krig skulle
Nationella polisreserven ställas under amerik.
ledning.
Historia. Japanska folkets ursprung och äldsta
historia äro höljda i dunkel. Att folket framgått
ur en blandning av skilda invandrargrupper synes
otvetydigt. Man räknar med dels ett nordasiatiskt
element, inkommet över Korea, dels ett
söder-havselement, vartill komma folkskärvor, som
upptagits ur de i historisk tid till nordligaste J.
undanträngda aino (se d. o.). Aven förekomsten av
ett stenåldersfolk av annan fysisk karaktär än
både aino och nuv. japaner har man kunnat
konstatera. Enl. japanska myter skall det äldsta
kej-sarhuset ha grundats av en ättling till
solgudinnan Amaterasu, J i m m u, som 660 f. Kr. besteg
tronen. Japanska kejsarhuset anser sig kunna
räkna obrutna anor från Jimmu. Ännu i 3:e
årh. e. Kr. funnos flera småriken i J., vilket
talar mot de japanska källornas traditioner om
ett enhetligt kejsardöme. Kulturen har länge
varit ganska primitiv: det var ett jägar- och
fiskarfolk, bosatt i byar med oansenliga hyddor och
dyrkande dels naturgudomligheter, dels förfädernas
andar, med ett enkelt och flärdfritt ritsystem,
där reningsceremonierna intogo främsta rummet.
Det tidigaste enande bandet mellan de olika uji
el. ätteförbanden torde ha varit gemensamma
vikingatåg till Korea under de närmaste årh.
e. Kr. under Amaterasuättlingarnas
högsta ledning. Dessa härnadståg blevo också
anledning till att den kinesiska kulturen, som tidigt
fått fotfäste i Korea, nådde J. Därifrån
överfördes den kinesiska skriften till J.
Yrkeskun-niga koreanska och kinesiska invandrare bidrogo
starkt att höja den materiella kulturen. 552
överfördes buddismen för första gången, och efter
ett bittert krig mellan den konservativa M o n
o-n ob e ät ten och den för den nya tron ivrande
Sogaätten vann mot århundradets slut den
nya läran starkt fotfäste och förde i sitt släptåg
en mängd kinesiska kulturelement. Det var under
kronprins Shotoku (faktisk styresman 593—
621), som ett verkligt kinesiseringsprogram
uppgjordes, vilket under regeringsperioden Taikwa
(645—650) blev väsentligen genomfört genom
prins Naka-no-Oe (blev sedermera kejsare under
namnet T e n c h i) och hans rådgivare Kamatari,
grundare av Fujiwarahuset. Efter kinesiskt
mönster förklarades kejsaren för ägare till all landets
jord, och de tidigare över sina uji allsmäktiga
ujicheferna förvandlades till kejserliga
ämbetsmän. Reformen blev så tillvida en halvmesyr,
som de höga ämbetena blevo ärftliga och bundna
till ledande klaner, och det blev ingen
motsvarighet till den kinesiska demokratismen. Genom
ef-terbildning av Kinas lagverk och administrativa
system och över huvud genom spridande av
kinesisk skrift och boklig bildning inom överklassen
åstadkoms dock en stark höjning i
fastlandskul-turens anda av J :s odling. Detta avspeglade sig
bl. a. i att, medan man tidigare haft
ambulerande ”kejsarhov”, nu en verklig och betydande
huvudstad byggdes, Nara (710), varifrån man
flyttade 784 för att 794 slå sig ned i Miyako
(Kyoto), som till 1868 förblev kejsarhusets
hemvist. Naraepoken var en livlig kulturperiod,
varunder bl. a. den japanska litteraturen sköt sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
