Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Japan
364
högsta organ, generalstaben (bakufu), såsom
regeringsorgan, men systemet avvägdes så, att å
ena sidan shogun ej kunde genom svaghet
fördärva regimen, emedan bakufus korporativa makt
var tillräcklig för att garantera en fast styrelse,
och å andra sidan en kraftfull och dugande
shogun — flera av leyasus efterträdare, t. ex. H
i-detada (reg. 1616—22, formellt från 1605)
och lemitsu (1622—51), voro lysande och
kraftiga stormän — ej kunde nedtryckas av
bakufu utan hade nödig kontroll över
denna. Länen fördelades så, att furstar av
Toku-gawahuset el. av Tokugawatrogna familjer hade
sina områden insprängda mellan opålitligare
familjers, vilket förebyggde farliga koalitioner, och
åtskilliga säkerhetsanordningar vidtogos, såsom
att furstarna vissa tider på året måste bo i den
nya shogunhuvudstaden Edo (nuv. Tokyo) och ha
sina familjer boende där såsom ett slags gisslan.
De främmande missionärerna och köpmännen
hade gynnats av Nobunaga, som ville spela ut
katolikerna mot de besvärliga buddistprelaterna,
och till en början även av Hideyoshi. Men vid
sin erövring av Kyushu fick denne upp ögonen
för jesuitfädernas stora ej blott andliga utan
även politiska makt över proselyterna, och
särskilt sedan spanska franciskaner (från 1593)
börjat uppträda alltför djärvt och ostentativt,
växte hans misstro mot det spanska världsväldets
avsikter. Ett första edikt 1587, vari
missionärerna ålades lämna J., blev ej strängt
upprätthållet. Men 1597 grep Hideyoshi till strängare
åtgärder, och s. å. korsfästes i Nagasaki 6
franciskaner, 3 infödda jesuiter och 17 proselyter.
Likväl kvarstannade en mängd missionärer i
hemlighet. leyasu uppmuntrade de katolska
ländernas konkurrenter holländarna att upptaga handel
i J., och 1609 grundade dessa, som avhöllo sig
från all mission, ett faktori i Hirado (Kyushu).
Nu följde energiska försök att utdriva
katolikerna; 1612 gjordes rent hus i Kyoto, och 1614
påbjöds kristendomens undertryckande i hela
landet. Det var dock först efter leyasus död, som
dennes son Hidetada (1616) tillgrep verklig
terror. Kristendomen visade sig dock svår att
undertrycka. 1636 flyttades de portugisiska
faktorierna till en konstgjord ö, Deshima, i
Nagasa-kis hamn, och handeln pågick under sträng
kontroll till 1640, då den övertogs av holländarna.
Även med kineserna upprätthöllos vissa
handelsförbindelser. I övrigt blev J. under två årh.
totalt avspärrat från förbindelser med utlandet.
De fredliga och ordnade förhållandena under
Tokugawaregimen skänkte J. ett par årh. av
blomstring och välmåga, men då den därav
följande folkökningen ej kompenserades genom
utvandring el. internationella handelsförbindelser,
som kunde skänka bröd åt de övertaliga,
uppkom-mo snart svåra ekonomiska kriser.
Edoregering-en var ej dessa mäktig, och missnöjet växte
ständigt från slutet av 1700-talet. Ridderskapet
råkade i misär och måste inskränka sina
samurai-skaror, varvid en mängd avskedade knektar
såsom ronin, herrelösa äventyrare, blevo ett
farligt oroselement. Nya andliga strömningar, dels
en kinesiserande historieskrivning, som framhöll
kejsarens rätt (gentemot shoguns anspråk) att
vara allhärskare, dels en lärdomsriktning, som
svärmade för den japanska antiken, då kejsaren
ännu var härskaren bidrogo starkt att
underminera marken. Upprepade (visserligen snävt
avvisade) försök av ryssar, amerikaner och
engelsmän att vinna fotfäste i landet ledde till en
verklig chauvinistisk rörelse. Till en akut kris
kom det ögonblickligen, när det av U.S.A. i
hopp om lukrativa handelsförbindelser
utskickade sändebudet, kommodor Perry, med en mindre
eskader anlände till Edoflodens mynning (1853)
för att utverka ett handelsfördrag.
Shogunrege-ringen sökte närmast vinna tid, men man hade
ej förtroende för regeringen, och det kom till
våldsamma demonstrationer. Den konservative
kejsar Komei (1847—67) blev medelpunkten i
chauviniströrelsen. 1858 slöt shogunregeringen,
ledd av Ii Naosuke, egenmäktigt handelsfördrag
med U.S.A. och sedan med Holland, Ryssland,
England, Frankrike på för J. hårda villkor:
tullar fastställdes till mycket låga satser, och
främlingarna beviljades exterritorialrätt (d. v. s. de
undandrogos J :s lagar och stodo under sina
egna konsulers jurisdiktion). Shogunatets
maktpolitik var dock dömd att misslyckas. Ii mördades
1860, och efterträdaren Ando kunde blott en kort
tid genom skräckvälde upprätthålla systemet. En
riddarhär tågade till Edo och tvang
shogunregeringen att gå in på underhandlingar med
kejsar-hovet om nytt statsskick. Utlandsfientligheten
blossade nu upp, och diverse våldsdåd mot
främlingar ledde till repressalier. 1863 besattes
Yokohama av engelska och franska trupper,
Kago-shima, huvudstad i länsriket Satsuma (på
Kyushu), och riket Choshus fort vid Shimonoseki
bombarderades av främmande eskadrar. Detta
tvang till besinning, och kejsaren nödgades 1865
själv avblåsa striden och godkänna traktaterna.
Till shogun utsåg Edoregeringen 1866 Yoshinobu,
tidigare en av chauvinistledarna, vilken hade gcda
förbindelser med Kyotohovet, och Tokugawahuset
hade nu utsikter att med utländskt stöd och
alltjämt stor makt få regera genom ett modifierat,
med kejsarfamiljen samarbetande shogunatsystem.
Detta drev rivaliserande länsriken, främst
Satsuma, Choshu, Tosa och Hizen samt vissa
grupper av hovadeln (kuge) till en ny ansträngning
att helt eliminera Tokugawaväldet. I nov. 1867
förmåddes Yoshinobu att nedlägga sitt ämbete,
som i ett kejserligt dekret förklarades avskaffat.
Senare resningsförsök av honom och hans
anhängare nedslogos av de nya makthavarna.
Efter shogunatets avskaffande hade den
månghundraåriga dualismen i styrelsen upphört och
makten koncentrerats i kejsarens hand. Den
period, som nu började, går också under
namnet ”den kejserliga restaurationen”. Den nye
kejsaren Mutsuhito (1867—1912) var dock
vid trontillträdet endast 14 år, och de verkliga
makthavarna voro och förblevo de klaner, som
stodo bakom revolutionen, främst Satsuma och
Choshu. Det var de, som besatte det statsråd,
som upprättades 1868 efter kinesiska förebilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
