Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Japan
372
med tillhörande koncessioner och affärsföretag.
Manchuriet behärskades nu av Chang Tso-lins
son, Chang Hüe-liang, som samarbetade med
Chiang Kai-shek och fortsatte sin faders
antija-panska politik. I sept. 1931 skred den japanska
Kwantung-armén i s. Manchuriet till aktion på
egen hand och besatte inom kort hela landet.
Initiativtagare synes ha varit en grupp
extremis-tiska officerare med dåv. överste Doihara i
spetsen. Den japanska regeringen, som nu leddes av
Wakatsui, sökte först bilägga konflikten men
kunde icke behärska situationen och måste avgå
i dec. Den ersattes av en seiyukaiministär under
Inukai med en av de ledande militärerna, general
Araki, som krigsminister. Kina drog frågan inför
N. F., som tillsatte en undersökningskommission
under Lord Lytton. J. konsoliderade under tiden
sitt välde i Manchuriet, vilket 1932 organiserades
som en till namnet självständig stat, kallad
Man-chukuo, med den siste kinesiske kejsaren
Hüan-tung (Pu-i) som regent, senare kejsare. Samtidigt
besvarade J. bojkotterna i Kina mot japanska
varor genom att besätta Shanghai, som dock
inom kort evakuerades under påtryckningar från
U.S.A. över huvud intog den amerikanske
utrikesministern Stimson under dessa år en mycket
fast hållning mot J. och hindrades endast av
Englands vägran att delta från mera direkta
aktioner. I slutet av 1932 framlade
Lyttonkom-missionen sin för J. ogynnsamma rapport, som
godtogs av N. F. och U.S.A., vilka vägrade
erkänna den nya staten Manchukuo. J. utträdde
då ur N. F. 1933 besatte de japanska trupperna
även provinsen Jehol, som införlivades med
Manchukuo, och trängde vidare in i Nordkina. Den
kinesiska regeringen måste då sluta
vapenstillestånd och upprätta en demilitariserad zon ung.
längs den kinesiska muren.
I J. hade under tiden militärledningen vidgat
sitt inflytande. 1932 organiserade patriotiska
sammanslutningar en rad attentat och politiska mord.
Bl. a. mördades Dan, en av cheferna för
Mit-suikoncernen, och slutl. även statsministern
Inukai, vars ekonomiska politik ansågs alltför
eftergiven för finanshusen. De följ, ministärerna
dominerades av icke-politiker, främst av
militärkretsarna. Finanshusen hade förlorat sin makt,
och de politiska instanserna trängdes mer och mer
tillbaka. Endast den siste genromedlemmen, furst
Saionji, bevarade fortfarande ett visst inflytande
till sin död 1940. 1932—34 var amiral Saito och
1934—36 amiral Okada statsminister. Båda voro
äldre, moderata statsmän, men de måste i regel
foga sig efter militärledningen, som fram till
I933 representerades av den aggressive Araki
som krigsminister och senare av general Hayashi,
vilka båda genomdrevo stora rustningsanslag.
Utrikesminister var från 1933 Hirota, som likaledes
var målsman för en stark kinapolitik. 1934
uppsade J. de 1936 utgående flottavtalen från
Washington- och Londonkonferenserna och var nu
oförhindrat att upprusta även till sjöss. 1935
förmåddes Sovjetunionen att sälja den
östman-churiska järnvägen och därmed avveckla sina
intressen i Manchuriet. S. å. skred den japanska
armén till aktion i Inre Mongoliet och Kinas
nordligaste provinser, där man sökte bilda en
särskild stat i anslutning till Manchukuo. Genom
att utnyttja motsättningen mellan
Kwantung-armén i Nordkina och regeringen i Tokyo lyckades
den kinesiska regeringen i slutet av året
omintetgöra de japanska planerna. Ett försök följ, år att
med manchuriska trupper fortsätta
framryck-ningen i Inre Mongoliet tillbakaslogs. — 1935
års händelser hade uppenbarat de motsättningar,
somt trots militärernas inflytande gjorde sig
gällande inom den japanska ledningen. I febr. 1936
urladdades denna motsättning i en formlig revolt
i Tokyo, där en grupp extremister besatte
regeringsbyggnaderna och mördade flera misshagliga
politiker och äldre militärer, bl. a. den förre
statsministern Saito. Revolten slogs ned men ledde
till en regeringsombildning under Hirota, vars
ministär hade en mer militaristisk prägel än de
föregående. Följ år kom en likartad regering
under general Hayashi till styret, den första med
en aktiv general som statsminister.
Utrikespolitiskt inledde J. under dessa år en nyorientering
genom den i nov. 1936 slutna
antikominternpak-ten med Tyskland.
I maj 1937 avgick regeringen Hayashi,
varefter en ny bildades av den högättade furst
Konoye, som åtnjöt förtroende inom alla läger,
även på militärt håll. Som utrikesminister
återinträdde Hirota. Kort därefter tog J. på nytt
upp offensiven i Kina. Det kinesiska
motståndet hade hårdnat, fast det ännu försvagades av
inbördeskriget mellan nationalistregeringen och
kommunisterna. Våren 1937 ägde emellertid en
uppgörelse rum i det uttalade syftet att etablera
en enig front mot J. Detta angavs som en av
orsakerna, när Kwantung-armén efter ett
intermezzo vid Peking i juli 1937 skred till allmän
offensiv. De japanska trupperna besatte inom
kort hela n. ö. Kina och avancerade från
Shanghai inåt Yangtse-dalen. I J. lyckades Konoye i
sept. 1937 och i jan. 1938 genomdriva
mobilise-ringslagar, som gåvo regeringen diktatorisk makt
över industrien och det ekonomiska livet. —
Under dessa år fullföljdes J:s utrikespolitiska
nyorientering genom Italiens anslutning till
anti-kominternpakten i nov. 1937. Genom den sålunda
etablerade axeln Berlin—Rom—Tokoy hade J.
vunnit utrikespolitiskt stöd. Främst riktades
pakten mot Sovjetunionen, för vilken J:s
framträngande i Kina och Inre Mongoliet innebar ett
allvarligt hot. Det resulterade också i ett
närmande mellan Sovjetunionen och Kina,
manifesterat av en nonaggressionstraktat 1937.
Sovjetunionen företog omfattande säkerhetsåtgärder
längs hela gränsen, där upprepade intermezzon
ägde rum, de allvarligaste 1938 och 1939. De
bilades emellertid, då Sovjetunionen var alltför
upptagen av situationen i Europa för att kunna
gå till aktion i ö. — Även övriga stormakter
berördes av J:s frammarsch. Särsk. England och
U.S.A. hade viktiga intressen att bevaka i Kina
och i Stilla havet. Flera intermezzon inträffade,
bl. a. då den amerikanska kanonbåten ”Panay” i
dec. 1937 sänktes på Yangtse-floden. I juni 1939
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
