Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Jorden
554
VÄSTRA HALVKLOTET ÖSTRA HALVKLOTET
Fig. 6.
n. halvklotet intar land 39,4 % av hela ytan, på
s. halvklotet blott 19,0 %. Med avseende på
land-vattenfördelningen kan j. delas i ett
halvklot, som innehåller en maximal landyta, resp,
vattenyta (fig. 7). Landhalvklotets pol ligger
Tab. 1. Kontinenternas areal och medelhöjd.
Areal i mill. km2 Medelhöjd i m ö. h.
Eurasien .................. 54,2 830
Asien ................. 44,2 950
Europa ................ 10,0 300
Afrika .................... 29,8 650
Nordamerika ............... 24,1 700
Sydamerika ................ 17,8 580
Australien ................ 8,9 350
Antarktis ............... 14 2000 ?
Hela jorden land ...... \ 148,8 829
nära Nantes i Frankrike (land 46,8 %, vatten
53,2 %), vattenhalvklotets ö. om Nya Zeeland
(11,4% land, 88,8% vatten).
Kontinenternas kustutbildning uppvisar
två typer: den pacifiska och den atlantiska. Hos
den p a c i f i s k a typen ligga bergskedjorna
nära kontinentalbranterna och höjdskillnaden
mellan närliggande punkter på kontinent och
djuphav bli betydande, hos den atlantiska löpa
bergskedjorna i större el. mindre vinkel mot
kusten, och kontinentalplatån får större areal.
Tab. 2. Oceanernas areal och medeldjup.
Atlantiska oceanen öppet hav (mill. km2) Med bihav (mill. km2) Medeldjup i öppet hav i m
96,5 106,5 3,530
Indiska oceanen .. 73,» 74,s 3,963
Stilla havet 165,2 179,7 4,279
Världshavet 335,s 361,1 3,994
Fig. 8 visar en hypsografisk kurva,
som schematiskt återger höjd- och
djupfördelningen hos fastland och hav. Av de över
havsytan befintliga delarna av den fasta jordskorpan
utgöras 29% av lågland (land under 200
m ö. h.). Kontinentalplatån är hela
området över —230 m, kulminationso
m-rådet är den del av jordytan, som ligger över
2,400 m ö. h. Djuphavsområdet är
området från —2,440 m och nedåt, depression
s-om rådet intar djupen under 6,000 m.
Mellan de båda platåerna ligger
kontinentalbranten. Kontinentalblockens undre gräns
sättes vid —2,440 m. Utmed kontinentalbranten
gränsa oceanbäckenen till kontinentalblocken,
och branten översvämmas av hydrosfären
liksom även området —230 m ■—o m av
kontinentalplatån (kontinentalshelfen). Shelfen intar
en yta av c:a 27,5 mill. km2 el. 7,6% av hela
havsytan. Kontinentalblocken höja sig brant
från de djupa oceanbottnarna. Detta är ett
viktigt drag i j :s ytgestaltning. Blocken utgöras
av tjockare plattor av lättare material,
oceanbottnarna av ett tyngre material, och höj
dfördelningen betingas av jämviktsförhållandena dem
emellan, isostasien. — Kontinentalbranten kan
undergå böjningsrörelser, och kustzonen blir en
labil företeelse över hela j., ej endast som
resultat av förändringar i hydrosfärens el.
havs-bäckenens volym (eustatiska
strandförskjutningar) utan även orsakat av höjnings- el.
sänk-ningsrörelser i själva kontinentalbranten (i s
o-statiska rörelser). Samspelet mellan dessa
rörelsetyper blir ytterst komplicerat.
Jordskorpan utgöres av eruptivbergarter,
som delvis omvandlats genom värme- och tryck
-metamorfos el. vittrat och bildat ett täcke av
sedimentbergarter på ytan. Eruptivbergarternas
kemiska medelsammansättning i procent på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
