Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtland - Jämtland i förhistorisk tid - Kyrklig konst - Etnologi - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
Jämtland
674
Skinnvaror, vilt och produkter av myrjärnssmide
voro de viktigaste exportprodukterna, spannmål,
fisk och salt voro importvaror.
Kyrklig konst i J. och Härjedalen företer
många särdrag. Likheterna framträda mest, där
jämtländska mästare verkat. Hackås kyrkas nuv.
sakristia med sin halvrunda absid kvarstår efter
en tidig medeltidskyrka, den äldsta behållna i
Norrland. Den under 1700-talet rivna tidiga
medeltidskyrkan i Brunflo var byggd som
korskyr-ka med absid samt torn på mittfyrkanten.
Särskilt böra uppmärksammas de fristående tornen,
kastalerna (Brunflo, Hackås, Sunne).
I de jämtländska kyrkornas arkitektur och
utsmyckning växla östligt och västligt inflytande.
Väggmålningarna i Hackås kyrkas absid, en
märklig svit ur den heliga Margaretas
martyrio-logium, dateras till 1200-talet och synas liksom
några skulpturer från detta och följ. årh. ha sina
anförvanter i v. Under 1400-talet och in på
1500-talet får den kyrkliga konsten ett nytt uppsving.
J. är då också föremål för ett starkt
svenskkyrk-ligt intresse. 1503 invigde ärkebiskop Jakob
Ulfs-son Ovikens kyrka med dess ”tabula gloriosa”
(altarskåp).
Under 1600-talets förra hälft introducerades
plattskärningsorneringen; mot slutet av samma
årh. uppträder mästaren på området, Gregorius
Raaf. Anders Olsson skulpterar altaruppsatser i
rik barock. — Under 1700-talet infaller J:s mest
blomstrande förnyelseperiod för kyrklig
byggnadskonst med en lång rad framstående och
självständiga mästare. Bland kyrkobyggmästarna
märkas Pehr Olofsson i Dillne, Olof Månberg i
Hackås samt Påhl Pehrsson i Stugun, som
uppförde Hällesjö- och väl även Håsjöstapeln. Bland
skulptörer märkas Jonas Granberg i Klövsjö
och främst hans lärjunge, den synnerligen
produktive Johan Edler d. ä. (bl. a. altaruppsats
och predikstol i Hackås kyrka). Carl Hofwerberg
Hällristning (imålad) i Glösabäcken, Alsen.
NF XI — 22
Kastalen vid Brunflo kyrka.
var mästare till många altarmålningar. Skickliga
kyrkmålare voro Anders Berglin i Hackås och
Pehr Sundin i Sunne.
Etnologi. Allmogekulturen i J. visar i mycket
överensstämmelser med den angränsande norska
men företer även självständiga drag.
Bebyggelsen har i stor utsträckning skett icke i byar utan
på fritt liggande gårdar. Länge har storfamilj
-systemet här fortlevat, d. v. s. flera generationer
bodde på samma gård under husbondevälde av
äldste manlige familjemedlemmen. Härigenom
gynnades tendensen till stora och av många
byggnader bestående gårdar (bild 10). På folkkonstens
område äro påverkningarna från den norska,
eng-elskbetonade rokokon särskilt påfallande i möbler
och smärre föremål, ofta i kraftiga färger. På
näringslivets område bevarar J. många
ålderdomliga drag, särskilt i fråga om redskap, vilka
liksom husgerådet ofta äro arbetade i grova
trästycken med utnyttjande av självvuxna former.
Också med hänsyn till folkseder hör J. till de
ålderdomligare svenska provinserna. Delar av
landskapet äro jämförelsevis sent bebyggda. — Ett
betydande museum finnes i Östersund.
Historia. J :s historia har fått sin karaktär
bestämd av landskapets gränsläge. I grunden är
det svenskt men har mottagit inflytanden både
från ö. och från v. Det äldsta dokumentet om
J., runstenen på Frösön från omkr. 1050,
omtalar, att Östman Gudfastsson lät kristna J.
Stenens ornamentik, namnformer och ortografi
visa hän på klart svenskt inflytande, och även av
annat framgår, att J. denna tid var knutet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
