Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Järnväg
714
den s. k. r ange r b an gå r d en, vilken dock
förekommer endast vid större stationer, särsk.
vid ändstationer och j.-knutar.
Signaler och
säkerhetsanordningar. För att säkerställa tågrörelsema på
bana och bangårdar och för att överföra
meddelanden mellan tågpersonalen på tåg i rörelse och
stations- el. banpersonalen användas signaler.
Dessa äro antingen akustiska el. optiska. De förra
ges med lokvissla el. med signalpipa. Som svenska
ex. på signaler med lokvissla kan nämnas, att en
lång signal — betyder ”tåg kommer”, en kort
signal . ”givakt”, — . — ”bromsa kraftigt”, —.
”lossa bromsarna”, ... ”beredd på hinder och
spårändring” och .. ”har mötande tåg inkommit”. De
optiska signalerna utgöras av fasta s i g n a 1 i
n-rättningar (huvudsignaler, försignaler och
spårspärr signaler), signalredskap (fasta
och flyttbara) samt signalmärken. Optiska
signaler kunna ge stopp-, varsamhets-, kör- och
avgångssignaler. Ex. på optiska signaler och
deras användning i Sverige: Vid infarten till
stationerna står utanför yttersta växeln en
huvudsignal. Ett äldre utförande av denna är
semaforen, försedd med i—-3 rörliga armar, ”vingar”.
Står översta vingen horisontellt, betyder det
”stopp”. En vinge, pekande i 450 vinkel
uppåt, betyder ”kör”, två el. tre vingar i samma
ställningar betyder också ”kör” men med
varsamhet”, eftersom växlarna i dyl. fall leda till
sido-tågväg. I st. f. semafor användas numera i allt
större utsträckning huvudljussignaler med
ljussken även vid
dagsljus. Huvudsignaler
användas även vid
rörliga broar, vid
växlar på linj en
samt som
utfarts-signaler och vid
blockposter. De
senare anordnas på
linjen mellan
stationer för att
möjliggöra tätare
tåg-följd. Huvudljussignaler vid
blockposter äro vanliga
vid dubbelspår och
då oftast inrättade
för automatisk
manövrering. Som
komplement till
huvudsignaler användas försigna-1 e r, uppsatta 600
—1,000 m
fram
för huvudsignalerna. Försignalen ger besked
om huvudsignalens signalbild, den visar blinkande
grönt sken el. också rund grön skiva i lodrät
ställning, om huvudsignalen står på ”stopp”, och
blinkande vitt sken el. skivan i vågrät ställning,
om huvudsignalen visar ”kör”. Försignalen kan
vara försedd med sidotågvägslykta, vilken tänd
visar fast gult sken. På bangårdarna användas
spårspärrlyktor och -skärmar för att markera
Fast avgångssignal (A-signal).
spärrbommar, spärrklotsar, stoppbockar m. m.
En särskild art av spårspärrsignal är
dvärgsignalen, vanl. uppställd vid växlar och
visande signalbild genom olika sken.. Två fasta,
ofärgade sken i vågrätt läge betyda ”stopp”, två
sken, bildande en linje med 450 vinkel mot
horisontalplanet, betyda ”kör” el. ”växling tillåten”
men med varsamhet och två sken, bildande lodrät
linje, ”kör” och ”växling tillåten”. De fasta
signalredskapen innefatta sådana
anordningar som fast avgångssignal (se fig.), bomsignal,
vågsignal skärm, växellykta och -skärm m. fl.
Flyttbara signalredskap äro t. ex.
signalflaggor, signalstav, använd av tågklarerare
för att ge ”avgång”, handsignallykta,
bansignal-tavla ang. restriktion för banans befarande,
knalldosor, som läggas på rälsen och explodera, då
tåg passerar, därigenom varnande föraren för
fara, samt sist, men viktigt, signalgivarens
armar, med vilka han kan visa signal, t. ex. ”stopp”
genom att hålla båda armarna uppsträckta över
huvudet el. ”framåt” genom att hålla dem
horisontellt utsträckta. Signalmärken äro t. ex.
påstigningsmärke vid hållplats, lystringsmärke
för att påminna föraren om var han skall ge
signal med lokvissla, orienteringsmärke,
hastig-hetstavla, angivande högsta tillåtna tåghastighet,
slutmärke och uppehållsmärke, båda utmärkande,
var loket skall stanna. Signalmedel på
tåg äro vissla, siren, ringklocka, signallykta,
slutsignal (aktersignal) m. fl.
Manövreringen av växlar och signaler skedde
tidigare lokalt, och så är fortfarande fallet på
bandelar med svagare trafikbelastning. I syfte
att rationalisera driften och öka säkerheten
centraliseras numera växlarnas och signalernas
manövrering till ställverk, samtidigt som
växlar och signaler ställas i mekaniskt el.
elektriskt beroende av varandra (förregling).
Manövreringen från ställverket av växlar och signaler
sker på mekanisk väg genom trådledningar el.
på elektrisk väg. Förreglingen sker i mekaniska
ställverk genom ett system av reglar, som
tvångsvis följa växeltungors och signalers rörelser och
så ingripa i varandra, att felaktig manöver
hindras. Ett liknande mekaniskt beroende kan
förekomma i elektriska ställverk, men vanligen
användas där elektromagnetiska spärranordningar.
På senare år har införts en ny typ av elektriska
ställverk med sekundära manöverorgan,
bestående av reläer. Omläggning av en växel, innan
tågets sista vagn passerat densamma, förhindras
genom att hela tågvägen hålles låst med en
tågvägsförregling; denna löses, då sista
vagnen passerat sista växeln, genom att en där
befintlig elektrisk rälskontakt automatiskt frigör
förreglingen. Till förhindrande av att en växel
omlägges, då ett tåg passerar, användes även
växelspärrning, bestående av en
växel-spärrskena, som, så länge den hålles
nedtryckt av passerande vagnshjul, mekaniskt låser
växeln i dess rätta läge. Växelspärming ordnas
dock numera elektriskt genom anbringande
framför växelspetsen av en isolerskena, från
vilken en elektrisk ström tillföres en elektromeka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
