Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karbonado, carbonado - Karbonat - Karbonisering - Karbonit - Karbonpapper - Karbonsyror - Karbonsystemet, karbonformationen, stenkolssystemet - Karbonyl - Karborundum, kiselkarbid - Karboxyl - Karboxylas - Karbrotryck - Karbunkel - Karburator - Karburera - Karcinom - Karda - Kardan-axel, -knut - Kardansk ring, kardansk upphängning - Kardbenedikt - Kardborresläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Karbonat—Kardborresläktet
936
för allt som slipmedel och vid
diamantbergborr-ning.
Karbonät, benämning på kolsyrans salter.
Karbonisèring, borttagande, genom förkolning,
av vegetabiliska föroreningar ur fårull el.
yllevävnader. Utföres enklast genom att indränka
godset med utspädd svavelsyra el. saltsyra och
torka det med varmluft. Även kloraluminium,
klormagnesium m. m. användas för samma
ändamål.
Karbonit, ett sprängämne, bestående av
kalisalpeter, nitroglycerin och vetemjöl. K. har
vidsträckt användning i kolgruvor.
Karbonpapper
å’n-j, kalkerpapper för [-åstadkommande av genomslagskopior vid
maskinskrivning, är ett tunt, med fett impregnerat papper,
vars ena sida har ett färgande skikt av kimrök,
anilinfärg el. dyl.
Karbonsyror [-å’n-], organiska syror,
innehållande karboxylgruppen —CO2H, t. ex. vät
e-karbonsyra, H. CO2H, el. myrsyra,
me-tylkarbonsyra, CH3. CO2H, el. ättiksyra.
Karbonsystemet [-å’n-],
karbonforma-t i o n e n, stenkolssystemet, det
geologiska system, som är närmast yngre än
devonsyste-met och som fått sitt namn efter de där
förekommande lagren av stenkol. Dessa förekomma
emellertid väsentligen i den övre delen av k., medan i
den nedre delen marina bildningar, däribland
särskilt den s. k. b e r g k a 1 k e n, överväga. Under
största delen av karbonperioden, liksom den
påföljande permiska, upptornades bergskedjor i skilda
delar av jorden, i n. v. Europa t. ex. det
hercynis-ka bergssystemet, och vidsträckta fastland
uppsto-do, där skogar av lepidodendrer, sigillarier,
träd-artade ormbunkar m. m. bildade material till
stenkolsflötserna. I Nordamerika har man delat k.
i två system, ett nedre, marint,
Mississippi-a n, och ett övre, stenkolsförande, P e n n s y
1-v a n i a n. De viktigaste stenkolsfälten i övre k.
finnas i Tyskland, Polen, England, Nordamerika
och Kina, övre karbon finnes emellertid
flerstädes utbildat i marin facies, t. ex. i Ryssland,
på Spetsbergen, i Alperna i området för det
gamla medelhavet, Tethys, i Kina, Manchuriet, på
Moluckerna och åtskilliga ställen i n. och s.
Amerika. — K:s organiska värld står betydligt högre
än det föregående systemets. Av ryggradsdjur
märkes en mera utvecklad grupp amfibier,
ste-gocefalerna, pansarfiskarna dö ut, enstaka
trilo-biter leva kvar, bland molluskerna framträda de
första representanterna för de äkta ammoniterna,
armfotingarna stå fortfarande i full kraft, en
grupp foraminiferer, fusuliniderna, har blom st
-ringsperioder under karbontiden, och särskilt i
bergkalken finnas Fu^wZtMa-kalkstenar. — Floran
är mycket rikare än devonsystemets; av
Lycopo-diales finnas lepidodendrer och sigillarier, av
Equisetales calamiter, av pteridofyter trol. äkta
ormbunkar och av gymnospermer fröormbunkar
och Cordaitales.
Karbonyl, benämning på den i ketoner
ingående gruppen —CO.
Karboru’ndum, kiselkarbid, CSi,
erhålles genom upphettning av kol och kisel i elektrisk
ugn. Nyttjas på grund av sin stora hårdhet som
slipmedel för glas m. m.
Karboxyl, karbonsyrornas syraradikal.
Karboxyläs, ett i jäst o. a. mikroorganismer
förekommande enzym.
Ka’rbrotryck, fotografisk kopieringsmetod för
framställning av utställningsbilder och
färgkopior på papper. K. är en utveckling av
pigmenttrycket.
Karbu’nkel (av lat. carbu’nculus, dimin. av
ca’rbo, kol). 1) (Med.) Böld (se Finne). — 2)
(Miner.) Se Ädelstenar.
Karburätor. 1) Bränsleförgasare till
explo-sionsmotorer (se Förgasare).
2) Metall., anordning för att höja
koloxidhalten hos en koldioxidhaltig gas. K. är vanl.
anordnad så, att generatorgas el. avgas från en ugn
ledes genom ett glödande kollager, varvid
koldioxid och vattenånga i gasen överföras till
koloxid och väte.
Karburèra, bemänga med kolhaltiga gaser el.
öka kolhalten hos en gas. 1) Karburering av luft
sker genom tillsättande av bensin, bensen el.
andra förgasningsbara kolväten till densamma. I
ex-plosionsmotorn sker karbureringen i en
karbura-tor (förgasare). För framställning av luftgas,
som huvudsaki. användes för laboratorieändamål,
sker k. i enkla gasgeneratorer. — 2) Karburering
användes också för att öka värmevärde el.
ljusstyrka hos lysgas el. vattengas. Detta sker
genom tillsats av bensenånga. — 3) Karburering
av koldioxid till koloxid sker genom att den förra
stryker genom ett glödande kolskikt och upptar
kol. Detta utnyttjas vid framställning av
generatorgas och förekommer vid många tekniska
processer, t. ex. i masugnen. Karburering kan
även företagas i särskild ugn, karburator (se
d. o. 2).
Karcinom [-å’m], med., se Kräfta.
Karda, se Kardning.
Kardän-axel, -knut, se Axelkoppling och
Au-tomobil, bild sp. 128.
Kardänsk ring, kardansk u p p h ä n
g-n i n g, av italienaren G. Cardano konstruerad
anordning, avsedd att användas för uophängning
av föremål vid ett stöd
för att bibehålla
föremålet i oförändrat läge
oberoende av stödets
rörelser, t. ex.
skeppskom-passer, skeppslampor,
gyroskop etc. Vid en k.
är föremålet rörligt
kring två diametralt
motsatta tappar, lagrade
i en cirkelring, vilken
senare återigen är rörlig
kring två tappar,
vinkel-räta mot de förra och
lagrade i stödet.
Kardbenedi’kt, bot.,
se Cnicus.
Kardborresläktet,
A’rctium (La’ppa),
släkte bland de korgblom-
Kardansk upphängning
av en ljusstake.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
