Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge
118
117
upphört, försökte tyskarna förmå stortinget att
avsätta konungen och Nygaardsvold och att
utnämna ett ”riksråd” för utövande av
regeringsmakten. Från norsk sida fördes de s. k.
riks-rådsf örhandlingarna i juni—sept. s. å.
av stortingets presidium. Efter hand visade det
sig, att majoriteten av partiernas
stortingsgrup-per var villig att avsätta regeringen men endast
att suspendera kungamakten till krigets slut.
Förhandlingarna strandade 18/s, sedan tyskarna hade
försökt att fylla det tillämnade nya rådet med
anhängare till Quisling. 25/g förklarade Terboven
administrationsrådet upplöst och ställde NS i
förgrunden. Det var en politisk krigsförklaring.
Terboven förbjöd de demokratiska partierna och
tillsatte 13, inför honom själv ansvariga,
”kom-missariska statsråd”, flertalet NS-män.
Quisling-arna själva föredrogo att använda benämningen
”konstituerte statsråder”. Nu började tyskarna
att i samverkan med NS genomföra en nazistisk
likriktning av N. NS fick icke den ställning i
förhållande till ockupationsmakten, som Quisling hade
hoppats på och blivit förespeglad, och det
innebar en förändring mera till namnet än till
gagnet, när kommissariestyrelsen V2 1942 ersattes
med Quislings ”andra nationella regering”. Även
denna var eg. blott ett redskap för tyskarna.
Bland mera framträdande NS-ministrar märktes
polisminister J. Lie, justitieminister S. Riisnæs,
inrikesminister A. V. Hagelin och kulturminister
R. J. Fuglesang. Den kommunala självstyrelsen
upphävdes genom en förordning från inrikesdep.
1940. Redan i sept. s. å. upplöstes
Studentersam-fundet, och vid univ. utnämndes olagligt nya
befattningshavare. Tyskarna och NS skaffade sig
snabbt kontroll över polisen. Vissa ingrepp i
domstolarnas oavhängighet föranledde samtliga
Höyesteretts-domare att i dec. s. å. nedlägga sina
ämbeten, varpå Riisnæs utnämnde en högsta
domstol med led. ur NS. De stora ekonomiska
organisationerna snöptes genom åtgärder av
Terboven. Han fick förevändningen i sept. 1941
genom vissa strejker i Oslo, vilka hade utbrutit
spontant på gr. av starkt försämrat
livsmedels-läge. x% förklarade rikskommissarien
undantagstillstånd i Stor-Oslo; hundratals arbetare och
förtroendemän häktades, fackföreningsledarna V.
Hansteen och R. Wickström skötos, ett antal
andra dömdes till tukthus på livstid el. på 10—15
år, och NS-män insattes på nyckelposterna inom
den fackliga rörelsen. Samtidigt avsattes
Arbeids-giverforeningens styrelse och ersattes med
quis-lingar. Likriktandet av övriga organisationer
överlät Terboven åt NS. I sept. s. å. häktades
rektorn för Oslo univ. D. Seip, som senare
deporterades till Tyskland; efter hand fördes
tusentals norrmän till tyska koncentrationsläger. Inom
idrottsrörelsen infördes Führer-systemet, men
ungdomen svarade med total idrottsstrejk. 1942
försökte NS att enl. sitt program för ett
kor-porativt s. k. riksting tvångsorganisera olika
yrken, men lärare, jurister, journalister m. fl.
vägrade ihärdigt att foga sig. Kampen mot
NS-or-ganisationerna fick stor betydelse för den
anti-nazistiska sammanhållningen inom de breda
be
folkningslagren. Även kyrkostriden verkade
eggande och upplyftande på norrmännen. Den
brag-tes till sin spets, sedan Quisling i febr. 1942 i
anslutning till lagen om det korporativa
Lærer-sambandet hade utfärdat en lag om obligatorisk
tjänst i NS:s ”ungdomsfylking”. Biskoparna
protesterade mot denna strävan att nazifiera
ungdomen. De avsattes genast, och senare
internerades biskopen i Oslo E. Berggrav. På
påskdagen s. å. uppläste prästerna från predikstolarna
landet runt en bekännelseskrift, ”Kirkens grunn”,
som kraftfullt tog ställning mot nazismen.
Samtidigt nedlade flertalet präster sina ämbeten för
att därefter likväl så vitt möjligt fortsätta
församlingsarbetet. Under återstoden av den tyska
ockupationen var förbindelsen mellan kyrka och
stat bruten i N. NS bemödade sig att organisera
väpnade grupper, från 1941 bl. a. till Regiment
Nordland inom tyska Waffen-SS. Enl. tyska
uppgifter hade till maj 1944 9,000 norrmän anmält
sig till tysk krigstjänst, flertalet NS-medl.
Quislings ”statsbärande parti” hade dessutom sin egen
hird, en halvmilitär partiorganisation, som främst
användes i kampen mot patrioterna. I nov. 1942
deporterades ett stort antal judar. 1943
återupp-blossade univ.-striden. Efter en brand i aulan i
nov. s. å. inträngde polis i Oslo univ. och
anhöll alla närvarande prof, och studenter. Omkr.
hälften av samtliga inskrivna studenter häktades
under hösten; 700 deporterades till Tyskland. De
övriga studenterna höllo sig ”under jorden” el.
flydde till Sverige. Dit flydde 1941—44 inalles
30,000 norrmän, av vilka 13,000 med svenskt stöd
utbildades till polistrupper, avsedda att användas
i samband med befriandet av N. I Sverige
organiserades flera hjälpaktioner till förmån för det
ockuperade N. Tyskarnas och quislingregeringens
åtgärder präglades 1943—44 alltmera av
ansträngningar att utnyttja N. för krigföringen. 1
febr. 1943 proklamerade Quisling ”total
arbetsinsats”. Tusentals norrmän tvångskommenderades
till befästningsarbeten el. till annat arbete för
ockupationsmakten, och ingreppen i hela
näringslivet skärptes.
Som exilregering i London hade
ministären Nygaardsvold urspr. svag prestige hos
hemlandets befolkning. Senare fick den ökat
anseende och vann en god ställning även bland de
allierade. I febr. 1941 avgick utrikesminister H.
Koht och efterträddes av T. Lie. Regeringens
största tillgång var den oceangående
handelsflottan, som redan 1940 hade rekvirerats av
staten och under de följ, krigsåren förvaltades av
ett statligt rederi, Nortraship. Inkomsterna från
fraktfarten täckte alla regeringens utgifter och
förslogo även till kostnaderna för en ny
krigsmakt utanför N. Några enheter ur marinen
baserades efter kapitulationen i Storbritannien, och
senare övertogo norrmännen flera brittiska
ör-logsfartyg. Ett ganska ansenligt flygvapen
uppbyggdes. I Skottland uppsattes vissa norska
arméförband. Handelsflottan förlorade 1940—44 över
50 °/o av tonnaget i kriget på haven, varvid c :a
3,600 av inalles 25,000 sjömän miste livet. I maj
1944 träffade exilregeringen överenskommelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
