Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya stjärnor, temporära stjärnor - Nya Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231 Nya Sverige 232
samt, och i mars 1574 blev den åter osynlig för
blotta ögat. Numera är den en stjärna av 12:e
storleken. Andra bekanta n. äro Nova Coronae
1866, N. Cygni 1876, N. Aurigae 1892, N.
Per-sei 1901, N. Geminorum 1912, N. Aquilae 1918,
N. Cygni 1920 och N. Pictoris 1925. Man har
hittills upptäckt över 100 n. i vårt stjärnsystem
samt ett ännu större antal i de extragalaktiska
nebulosorna, därav ett hundratal i den stora
Andromedanebulosan. Det finnes även några
stjärnor, som visa nova-liknande ljusväxling,
vilken emellertid upprepar sig med många års
mellanrum. Ett typiskt ex. på sådana
nova-liknande stjärnor är T Pyxidis; liknande
förhållande visa v Carinae, P. Cygni och RS
Op-hiuchi; den sistn. stjärnan visade ett
uppflammande hösten 1933. N. i vårt stjärnsystem nå i
max. en absolut magnitud omkring —7, motsv.
en ljusstyrka c:a 50,000 ggr solens. De flesta
n. i de extragalaktiska nebulosorna äro av
samma slag, men man har även funnit n., som i
max. nå en absolut magnitud av —14, motsv.
en så enorm ljusstyrka som 40 mill. ggr solens.
Dessa senare n. kallas s u p e r-n o v a e. — Som
typisk representant för de normala n. kan Nova
Per sei 1901 anföras. Den upptäcktes 22/a
1901 och var då av 3:e storleken. 2 dygn
tidigare hade den trakt av himlen, där stjärnan
uppflammade, fotograferats på
Harvard-observa-toriet, och fastän plåten avbildade alla stjärnor
ned till n:e storleken, var stjärnan ej synlig
på densamma. 23/2 och 24/2 var stjärnan av 1 :a
storleken; sedan började ljusstyrkan under
ständiga fluktuationer att avtaga, så att stjärnan vid
årets slut var av 7:e storleken, i slutet av 1902
av io:e och 1927 mellan I2:e och 13:e storleken.
— Kring en del n. har man konstaterat en
lysande nebulösa, som vuxit i storlek tiden närmast
efter stjärnans uppflammande. Så var fallet med
Nova Persei 1901, som var omgiven av lysande,
alltmer växande nebulosamassor. Denna tillväxt
kunde ej bero på någon rörelse hos materien, då
den försiggick med en hastighet motsv. ljusets;
man anser därför, att det var den uppflammade
stjärnans ljus, som under sitt utbredande
reflekterades från alltmer avlägsna delar av den
omgivande mörka nebulosamassan. En teori för
förklaring av nova-fenomenet vilar på denna
iakttagelse. Under sin rörelse genom rymden kan
det inträffa, att en stjärna intränger i ett moln
av stoftpartiklar (en mörk nebulösa); genom
sammanstötningen upphettas stjärnans ytskikt,
och stora gasmassor stötas ut. En annan teori
bygger på det antagandet, att fenomenet orsakas
av en instabilitet hos stjärnan, som resulterar
i plötsliga stora förändringar i stjärnans inre,
åstadkommande en våldsam explosion. Slutl.
förefinnes också den möjligheten, att en yttre
störning, t. ex. instörtandet av en jättelik meteor el.
sammanstötning med en annan stjärna
åstadkommer en tillfällig störning i stjärnans inre
jämvikt. Beteckningen n. är eg. missvisande, då
fenomenet är bundet vid en redan existerande
stjärna, som explosionsartat blossar upp för att
sedan återgå i obemärkthet bland den stora
mas
san ljussvaga stjärnor. Antalet n., som numera
iakttagas inom vårt stjärnsystem, är mellan 1—
10 per år, de flesta dock ej synliga för blotta
ögat; inom Andromedanebulosan uppträda årl.
ett 30-tal n.
Nya Sverige, svensk koloni i Nordamerika
1638-—55, belägen på ömse sidor om floden och
viken Delaware samt omfattande delar av nuv.
staterna Delaware, New Jersey och Pennsylvania
i U.S.A. Sedan det 1626 på förslag av
holländaren Usselinx bildade Söderkompaniet
misslyckats, återupptogs under Axel Oxenstiernas
ledning projektet om en svensk kolonisation i Nord
amerika. 1637 framlade Peter Minuit förslag
om anläggandet av en koloni vid floden
Delaware. Sedan de tre Oxenstiernorna i regeringen,
Klas Fleming och holländaren Spiring tecknat
halva utredningssumman (andra hälften skulle
anskaffas av holländska deltagare), avgick den
första expeditionen hösten 1637 under Minuits
befäl från Göteborg och ankom i mars 1638 till
Delawarefloden, där ett stycke land köptes av
indianerna och skansen Kristina anlades.
Sedan Minuit ordnat förhållandena i den lilla
kolonien, återvände han till Europa men omkom
under hemresan. Kolonisterna utgjordes i början
av ”skogsåverkande finnar, förrymda knektar,
tjuvskyttar, lösdrivare och andra brottslingar”,
som regeringen tvingade att utvandra. Men
småningom ökades intresset. Ett västindiskt kompani
bildades och fick monopol på tobakshandeln. Nya
expeditioner kommo till stånd. Koloniens
”storhetstid” kan räknas från 1643 till 1653, den tid,
då f. d. överstelöjtnanten Johan Printz var
guvernör. Han anlade nya skansar, ss. Nya
Göteborg och Nya Korsholm, smärre
nybyggen, blockhus o. dyl. Ett 1643 grundat
samhälle U p 1 a n d fick senare namnet Chester.
Kolonisterna utgjorde dock blott ett par hundra
människor, tobaksodlare, officerare, soldater,
timmermän, sjömän o. s. v. 1638—54 gingo från
Sverige tio expeditioner, av vilka en
förolyckades. Genom konflikter med de holländska
kolonisterna i Nya Nederland råkade Printz i så
stort trångmål, att han 1653 på eget bevåg
lämnade kolonien och återvände till Sverige. Vid
samma tid avsändes en ny expedition från
Sverige med fartyget ”örnen”, som medförde 350
pers, under ledning av sekr. i
Kommerskollegium Johan Rising; bland deltagarna vai
fortifikationsingenjören Pehr L i n d h e ström.
Rising, som nu blev guvernör, sökte ställa sig
väl med indianerna men förnyade på ett oklokt
sätt tvisten med holländarna, i det att han
intog ett av deras fort. Holländska västindiska
kompaniet utrustade 1655 en armé på 600—700
man, som fördes till Delaware. De svenska
forten erövrades; slutligen kapitulerade Fort
Kristina efter 10 dagars belägring (15 sept. 1655).
Kolonien införlivades med Nya Nederland och
övergick 1664 med detta till England. Rising
och en del andra svenskar återvände till Sverige,
men de flesta stannade kvar. Med hemlandet
bibehöllo de länge ett kyrkligt samband. Under
mer än 100 år efter koloniens förlust utsändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
