Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Occam, William - Occasion - Occidental - Occidenten - Occipitale - Ocean - Ocean, Försäkrings-ab. - Oceanfart - Oceanider - Oceanien - Geologisk översikt - Klimatet - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Occasion—Oceanien
370
dast som ett ord el. begrepp i själen, vilket i
tänkandet utgör ett tecken för en mångfald
likartade ting (jfr Terminism). I tänkandet kunna
dessa tecken ställföreträda de verkliga tingen.
O. skiljer skarpt mellan tro och vetande.
Tros-sanningarna ryckas undan förnuftets domvärjo,
och som rationell vetenskap blir teologien därför
omöjlig. O. är voluntarist och hävdar inom
etiken, att sedelagen icke är grundad i Guds
väsen utan i hans vilja. Både i läran om nattvarden
och rättfärdiggörelsen genom tron allena har O.
haft stort inflytande på Luther. I sina
kyrkopo-litiska teorier hävdar han, att den påvliga makten
icke sträcker sig till världsliga ting och att den
heliga skrift står över påve och konsilier. — Litt.:
E. A. Moody, ”The logic of W. of Ockham”
(1935); L. Bandry, ”Guillaume d’O. Sa vie, ses
æuvres, ses idées sociales et politiques” (1949 ff.);
G. Martin, ”W. v. Ockham. Untersuchungen zur
Ontologie der Ordnungen” (1949).
Occasion [åkasjå’], fr., tillfälle; som
annonsterm: förmånligt tillfälle (att köpa billigt).
Occidental [åksi-] (”det västerländska
språket”), ett internationellt hjälpspråk, framlagt 1922
av Edgar de Wahl i Reval. Det hör till de s. k.
naturalistiska språkförslagen, som bygga på det,
som redan är internationellt i ordval, ordbildning
och grammatik. En text på o. förstås
omedelbart av varje bildad person och verkar fullt
naturlig. O. har därför alltmer vunnit spridning,
och särsk. från ido har en massövergång ägt rum,
emedan 0. bättre förverkligat den
överensstämmelse med vetenskapens krav, som just ido
fordrat gentemot esperanto men själv ej lyckats
genomföra. — Litt.: B. Blomé, ”Lärobok i o.”
(1930); C. E. Sjöstedt, ”Dubbel o.-ordbok”
(s. å.); E. Berggren, B. Blomé och Y. Sköld,
”Svensk o.-ordbok” (1946).
Occide’nten [åksi-], Västerlandet, Europa;
motsats: Orienten. — Adj.: Occidental.
Occipitäle, os 0., nackbenet, se
Huvudskålen, sp. 600.
Oceän (lat. oce’anus), världshav, se Hav.
Oceän, F ö r s ä k r 1 n g s-a b., se
Försäkrings-ab. Ocean.
Oceanfart, se Fart 2 e).
Oceanider, se Okeanos.
Oceänien, sammanfattande namn på de små
pelagiska ösvärmarna i Stilla havet mellan å
ena sidan Japan, Filippinerna, Nya Guinea,
Australien och Nya Zeeland och å den andra
1050 v. Igd och 35° n. br. O. består av en
ofantlig mängd små och stora öar med en
sammanlagd areal om c:a 221,000 km2 och c:a 2 mill.
inv. Denna landyta är emellertid fördelad över
en havsareal om c:a 45 mill. km2 och utgör
alltså blott ung. V2 % av den havsyta, över
vilken den är utspridd. Ur etnografisk synpunkt
räknas också Nya Guinea och Nya Zeeland till O.
Geologisk översikt. Den oceaniska övärlden
bildar en i stort sett triangelformig figur med
största bredden i v. (8,400 km mellan Nya
Zeeland och Japan). Den avsmalnar mot ö. och
slutar här med en spets i ön Sala-y-Gomez på
1050 v. Igd. Seismogram visa, att
berggrunds-materialet i Stilla havets ö. och centrala delar
utgöres av djuperuptiv av basaltisk karaktär, och
flertalet av O:s öar ha en stomme av detta
material. Den submarina vulkanismen synes ha
spelat en dominerande roll vid öarnas uppkomst.
Flertalet av dem äro vulkankäglor, som genom
väldiga eruptioner byggts upp från havsbottnen.
En del av dessa ha brutits ned av vågorna och
krönas nu upptill av korallbildningar och äro
låga öar. I andra fall ha utbrotten varit
intensivare och långvarigare, så att vulkankäglorna
ha förmått skjuta upp hundratals och t. 0. m.
tusentals m ö. h., ss. Mauna Kea (4,212 m) på
Hawaiiöarna och Orohena (2,237 m) på Tahiti.
De östasiatiska öbågarna kantas på utsidan av
djuphavsgravar, i vilka världshavets största djup
anträffas. Utanför dessa ligga nya ögirlander,
ss. Bonin- och Palauöarna samt Marianerna,
vilka även kantas av gravsänkor. O. klyves i 2
hälfter av den 2,500 km långa och mer än 9,000
m djupa Tonga-rännan. Medan den v. hälften
el. v. O. utmärker sig för att ökedjorna bilda
bågar, utgöra dessa i ö. O. räta linjer men
alltjämt med riktningen v. n. v.—ö. s. ö. Den
vanliga indelningen av O. i Melanesien (mellan
Nya Guinea, Fidji och Australien),
Mikronesien (n. om ekvatorn och v. om 180 :e
meridianen) och Polynesien (ö. om 180:e
meridianen) saknar således morfologiskt berättigande;
den är helt av etnografisk art.
Klimatet är tropiskt med en årsmedeltemp. av
20°—300 och ringa skillnad mellan årstiderna.
Värmen är i förening med stor fuktighet
tryckande i Melanesien, medan Hawaiiöarna och
Sydpolynesien äga ett något svalare klimat.
Väderleken får sin prägel av passaderna.
Nordöst-passaden når under jan.—febr, ned till 10—150
s. om ekvatorn, där i övrigt sydöstpassaden
blåser. Förödande tropiska virvelstormar hemsöka
västra O., på norra halvklotet vanl. i juli—
sept., på det södra i nov.—mars. Nederbörden,
som är mycket växlande, uppgår på de höga
öarna till flera tusen mm årh, varvid ofta en
utpräglad skillnad finnes mellan våta lovartsidor
och torrare läsidor; den yppiga regnskogen är
inskränkt till de förra. De låga korallöarna äro
torra och lida ofta av vattenbrist.
Växtvärld. På korallöarna, särsk. de mindre, är
växtvärlden mycket fattig. Vanl. består den av tät
buskvegetation, över vilken resa sig enstaka
kokospalmer. På de högre öarnas lovartsidor
utmärker sig urskogen däremot för stor artrikedom
och yppighet. Palmer av skilda typer utgöra ett
betydelsefullt element i skogen.
Undervegetationen är ej särsk. starkt utbildad och består
hu-vudsakl. av bambu. Av lianerna är
rottingpalmen framträdande. På låga kuster, skyddade av
korallrev, och särsk. i flodmynningar, uppträder
mangrove. På de högre öarnas läsidor härska
gräsvegetationer, i vilka det manshöga
alang-alanggräset dominerar och där enstaka träd, särsk.
tillhörande olika Pandanus-ar ter, uppträda. Av
de inhemska kulturväxterna äro kokospalmen,
brödfruktträd, bananer och sagopalmen viktigast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
