Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ofikalcit, ofiokalcit - Ofikleid - Ofioliter - Ofiotoxin - Ofir - Ofit - Ofiter - Ofitisk struktur - O’Flaherty, Liam - Ofotbanan - Ofoten - Ofri grund - Ofri tomt - Ofritt gods - Ofruktsamhet - Ofrälse - Oftalmi - Oftalmiatrik - Oftalmoblennorrhoea neonatorum - Oftalmologi - Oftalmometer - Oftalmoplegi - Oftalmoskop - Ofterdingen - Ofullständiga jordbruk - Ofullständiga svampar - Ofvandal (Andersson), Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Ofikleid—Ofvandal
410
stenen hör hit, och kolmårdsmarmorn är
övervägande o.
Ofikléi’d (av grek. o’fis, orm, och klei’des,
klaffar), basblåsinstrument av bygelhornstyp
i olika storlekar, urspr. av trä, sedan av metall.
Det uppfanns av Jean Asté, kallad Halary, i
Paris 1817. O. är nu föga bruklig.
Ofioliter (av grek. o’fis, orm, och li’thos, sten),
geol., petrogr., sammanfattande benämning på
gabbroida och peridotitiska eruptivbergarter,
vilkas magmor trängt fram under den senaste
orogenetiska perioden.
Ofiotoxin, se Ormgift.
Ofir, enl. 1 Kon. 9:26 ff., 10:11 ett land, dit
Salomo och Hiram, konungen i Tyrus, sände
skepp för att hämta guld, elfenben o. a. dyrbara
varor. Man har trott, att O. skulle vara beläget
i Arabien (1 Mos. 10:29) men även i Indien,
öst- och Sydafrika. I Jes. 13:12, Ps. 45:10 o. a.
nämnes det som guldets speciella hemland.
Ofit (av grek. o’fis, orm). 1) Miner., ett i
antiken använt namn på serpentin.
2) Petrogr., allmän benämning på i Pyrenéerna
förekommande uralitiserade diabaser med ofitisk
struktur.
Ofiter (av grek. o’fis, orm), en gnostisk sekt,
vilken uppstod i Syrien och vann utbredning även
i Egypten. I dess hemliga kult spelade ormen en
roll som Guds verktyg i striden mot Demiurgen.
Ofitisk struktur, petrogr., hos vissa
gångbergarter (diabaser) förekommande struktur, där
fält-spaten är utbildad i lister (tavlor), omgivna av
den senare utkristalliserade augiten.
0’Flaherty [åuflä^ti], Liam, irländsk
författare (f. 1897). Hans diktning är kännetecknad
av inträngande realism. Han har med förkärlek
skildrat folk från sin hembygd Aran Islands,
Ulster, och från Dublins slumkvarter. O. har
skrivit romaner, noveller och skådespel. Bland
romanerna märkes ”The informer” (1925; sv.
övers. 1930).
Ofotbanan, norsk benämning på Malmbanan,
särsk. den inom Norge belägna delen
Riksgränsen—Narvik.
O foten, bygden kring den c:a 70 km långa och
upp till 11 km breda Ofotfjorden,
Nordland fylke, n. Norge. Ofotfjorden är den
östligaste delen av Vestfjorden. Dess innersta arm,
Rombaken, ligger endast 8 km från svenska
gränsen. Kring de inre fjordarna resa sig branta och
höga fjäll. O. omfattar bl. a. staden Narvik och
har flera järn-, svavel- och kopparförekomster;
i drift är Björkåsens svavelkisgruva i Ballangen.
Ofri grund, lägenhet el. annat mindre område
å annans mark, vilket med nyttjanderätt
inne-haves för längre tid och varå i regel uppförts
ett nyttj anderättshavaren tillhörigt hus. O. är
främst av vikt inom städerna (se Ofri tomt).
Jfr Ensittarelagstiftningen.
Ofri tomt, stadstomt, som innehaves av
enskild men äges av stad, stat, kyrka,
fideikommiss el. annan stiftelse (jfr Ofri grund). Dylika
o. voro under medeltiden mycket vanliga i
Nord-tysklands och Skandinaviens städer. I regel
skedde upplåtelsen av o. för all framtid och mot
erläggande av årligt vederlag, t o m t ö r e n. O.
sades då innehavas ”med ständig besittningsrätt”
(superficiarisk rätt), och denna besittningsrätt
behandlas i svensk rätt (lag 1895) som fast
egendom; den lagfares, kan intecknas o. s. v. Sedan
1908 är det i Sverige förbjudet att upplåta nya
0.; i stället skall anlitas det nya inst. tomträtt.
De äldre o. bestå dock. I senare tid ha o. i stor
utsträckning frilösts av besittaren el. inlösts av
samhället.
Ofritt gods, varor el. last, vilka enl.
sjökrigets lagar kunna beslagtagas av en krigförande
makt.
Ofruktsamhet, se Sterilitet.
Ofrälse, person el. jord, som ej åtnjuter
frälseprivilegier; oadlig. De ofrälse stånden
kallades under ståndsriksdagarna präste-,
borgar-och bondestånden.
Oftalmi (lat. ophthalmi’a, av grek. ofthalmo’s.
öga), olika former av inflammation i ögonen.
Oftalmiatrik, ögonläkekonst.
Oftalmoblennorrhoea neonatörum [-ré’a|.
”ögondroppe 1”, se Gonorré, sp. 117.
Oftalmologi, läran om ögonsjukdomarna.
Oftalmométer, instrument, varmed krökningen
av ögats brytande ytor uppmätes.
Oftalmoplegi, förlamning av alla el. flera a-v
ögats yttre el. inre muskler.
Oftalmoskop [-å’p], se ögonspegel.
Ofterdingen [å’f-], se Heinrich von
Ofter-dingen.
Ofullständiga jordbruk, sådana jordbruk, som
icke ge brukaren full utkomst. Till jordbruk,
som äro ofullständiga på grund av ringa areal
åker el. kultiverad betesmark el. på grund av
att jorden är stenbunden el. består av
mineral-fattig myrjord, kunna i vissa fall lämnas
statsbidrag för nyodling, stenröjning, jordköming ocb
betesförbättring (se Sv. Författningssaml., 498.
1934).
Ofullständiga svampar, se Fungi imperfecti.
Ofvandal (urspr. Andersson), Erik,
konditor, författare (1848—1950). O. var konditor
i Sala 1877—85, från sistn. år i Uppsala, där
hans konditori snart blev ett av de mest kända.
O. blev tidigt en uppmärksammad person i den
uppsvenska univ.-staden. Han ingrep gärna med
i fråga om innehåll och språkform högst
originella, vanl. versifierade inlägg i den samtida
politiska och kulturella debatten i akademiska
kretsar; med förkärlek deltog han i den radikala
studentfören. Verdandis diskussionsmöten. Ett
urval av hans inlägg finns i broschyren ”Tal vid
Verdandi-diskussionerna i Upsala 1889—99”
(1900). Vida känd blev O. för sina försök som
skald, vilka skaffat honom en framträdande plats
bland svenska pekoralister. O. utgav diktsaml.
”Opera i menniskobröstet” (1892), ”Blick och
tanke, fostrande teckningar” (1901) och
”Sagodikt” (s. å.). ”Blick och tanke” (1902) är dikter
i urval. Han utgav vidare ”Tankekorn om
lifs-elexiret i skapelsen samt etisk fostring” (1906).
— Litt.: O. Strandberg, ”Pegas på villovägar”
(1943).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
