Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olbrich, Joseph - Old Bailey - Old boy - Olde, Emanuel - Olden - Oldenbarneveld (Barneveld, Johan van) - Oldenberg, Hermann - Oldenburg - Oldenburgska huset, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433 Old Bailey—Oldenburgska huset 434
secessionisternas utställningsbyggnad 1898. I
Darmstadt utförde han huvudbyggnaden vid
utställningen 1907 samt varuhus,
trädgårdsanläggningar m, m. Han utgick i byggnadskonsten från
det ändamålsenliga och höll med förkärlek sina
byggnadsverk i stora ytor med geometriska linjer.
Old Bailey [åu’ld béi’li], gata i Londons City
och populärt namn på den vid denna gata belägna
Centrala brottmålsdomstolen.
Old boy [åu’ld bål’], eng., ”gammal gosse”;
idrottsman, som ehuru han överskridit den ålder,
då han har sin fulla kraft och spänstighet,
fortsätter att idka idrott och deltar i tävlingar. O. har
rätt att tävla i särskild klass.
Olde [å’l-], Emanuel Matthias,
universitetslärare (1802—85). Han var 1833—46 lärare i
moderna språk vid Nya elementarskolan i
Stockholm. 1846 blev han e. o. adjunkt i franska och
engelska vid Uppsala univ., fick 1850 titeln prof,
och var 1860—76 prof, i nyeuropeisk lingvistik
och modern litteratur vid Lunds univ. Mest känd
blev han som framstående läroboksförfattare.
Olden [å’ldan], n.—s. dal, som från
Nordfjord på Norges v. kust leder upp mot
Jostedals-breen och i nästan hela sin längd omgives av
glaciäris på 1,500—2,000 m höjd. Stor
turisttrafik.
Oldenbameveld [åldanba’rnafält], av
samtida ofta kallad Barneveld, Johan van,
holländsk statsman (1547—1619). Han var av
ansedd adlig familj och blev efter utländska resor
advokat i Haag. Som rådspensionär i Rotterdam
(1576) blev han led. av provinsen Hollands
ständer och var inom kort Vilhelms av Oranien
främste rådgivare och medhjälpare i
befrielseverket. Efter Vilhelms död (1584) blev O., ehuru
allenast Hollands ”landsadvokat” (från 1586),
den verklige ledaren för den nederländska
fristatens politik. Han genomdrev den unge Morits’
val till Hollands ståthållare. Småningom
inträdde en schism mellan dem. Trots motstånd från
Morits, som ville fortsätta kriget med Spanien,
genomdrev O. av kommersiella skäl 1609 ett
stillestånd, som tillgodosåg nästan alla de
holländska önskemålen. I den heta striden mellan
arminianerna och de stränga calvinisterna
stöddes de förra av O. och Hollands ständer, de
senare av det lägre folket, generalstaterna och
Morits. Under inflytande av O. vägrade
Hollands ständer sitt bifall till en av
generalstaternas majoritet beslutad nationalsynod. Sedan
Morits med vapenmakt tvingat holländarna att falla
till föga, lät han arrestera O., som dömdes till
döden och avrättades. — O. är en av den
holländska historiens mest betydande personligheter.
Hans verksamhet var av största betydelse såväl
för utdaningen av republikens författning och
organisation som för skapandet av dess yttre
maktställning. — Eng. monogr. av J. L. Motley
(1874).
Oldenberg [å’ldanbärk], Hermann, tysk
indolog (1854—1920), prof, i Göttingen från
1908. O. arbetade huvudsaki. dels på den
vediska litteraturens och religionens och dels på
buddismens område, där han kommit att intaga en
ledande ställning. Bland hans arbeten märkas
”Buddha” (1881; flera senare uppl.), ”Die
Hymnen des Rigveda”, I (1888), ”Die Religion des
Veda” (1894), ”Rigveda. Textkritische und
exe-getische Noten” (2 bd, 1909—12) och ”Die Lehre
der Upanishaden und die Anfänge des
Buddhis-mus” (1915).
Oldenburg [åddanbork]. 1) Delstat i n.
Tyskland till 1946, då det uppgick i
Niedersach-sen; 5,396 km2, 582,400 inv. (1939), till 76%
protestanter. — O. är känt som grevskap under
hertigarna av Sachsen sedan 1 ooo-talet,
riksome-delbart 1180. Det delades 1272 i linjerna
Oldenburg och Delmenhorst men
återförenades under greve Didrik den lycklige (d. 1440).
Hans äldste son blev konung av Danmark,
Kristian I; stamlandet O. övergick till dennes yngre
broder Gerhard. När hans ättlinje 1667 utgick,
blevo Danmarks konungar grevar av O. 1773
in-gingo emellertid Kristian VII av Danmark och
senare kejsar Paul I av Ryssland ett fördrag,
varigenom Danmark bortbytte O. mot vissa
områden i Holstein. S. å. överlämnade Paul O.
som ett hertigdöme till sin farfars kusin, Adolf
Fredriks av Sverige bror, furstbiskop Fredrik
August av Lübeck. Efter dennes död 1785
regerade hans brorson Peter Fredrik Ludvig,
stamfader för O:s följande hertigar, till 1823 som
förmyndare för den sinnessjuke Peter Fredrik
Vilhelm och 1823—29 som storhertig. 1803
utökades O:s område med biskopsdömet Lübeck,
1818 med landet Jever; 1810—13 var O.
införlivat med Frankrike, blev storhertigdöme 1815,
ingick s. å. i Tyska förbundet, 1866 i Nordtyska
förbundet, 1871 i Tyska riket. Det erhöll 1848
en demokratisk författning, som, reviderad 1852,
var giltig till novemberrevolutionen 1918, då
republiken infördes. — Litt.: D. Kohl, ”Geschichte
des Oldenburger Ländes” (1925).
2) Huvudstad i O.i), vid den segelbara Hunte
och Hunte—Ems-kanalen; 121,643 inv. (1950).
O., nämnt f. ggn. 1108, blev stad 1345. I den
av vallar och gravar omgivna gamla staden ligga
det forna storhertigliga slottet, en
renässansbyggnad från 1600-talets början, i senare tider
delvis ombyggd, samt flera kyrkliga byggnader och
torn, främst Lambertskyrkan (1200-talet) och
några renässanshus. O. är biskopssäte samt har
högre lärarseminarium, tekniskt inst., stort bibi.,
konst- o. a. museer. Glas-, textil-, tegel-,
tvål-och livsmedelsindustri; stor kreatursmarknad.
Oldenburgska huset [å’l-], en från greve
Didrik den lycklige (d. 1440) av Oldenburg
härstammande ätt, från vilken utgrenat sig de nu
regerande dynastierna i Danmark, Norge och
Grekland samt de resp. 1917 och 1918 avsatta i
Ryssland och Oldenburg. Tre av Sveriges
konungar (Kristian I, Hans och Kristian II)
hörde till husets äldsta linje (härstammande från
Didriks äldste son, Kristian I); fyra andra
(Adolf Fredrik, Gustav III, Gustav IV Adolf
och Karl XIII) tillhörde den från huset
Oldenburg härstammande linjen Holstein-Gottorp (se
d. o.). Om den sönderborgsk-augustenborgska
linjen se Augustenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
