Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olympiska spelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Olympiska spelen
482
medeldistanser (2 guld, 3 silver, 1 brons),
brottning (5 guld, 5 silver, 3 brons), modern
femkamp (guld och brons), gång (2 guld, 1 silver),
kanot (4 guld), ridning (1 guld, 1 silver, 2 brons),
skytte (3 brons) och fotboll (guld). I den s. k.
konstolympiaden (tävlingar i litteratur, musik,
arkitektur, skulptur och målning) erhöll Sverige
guld i skulptur (Gustaf Nordahls ”Hyllning till
Ling”, placerad vid Gymnastiska centralinst. i
Stockholm) samt brons i arkitektur (Nils
Olssons ”Sim- och sporthall i Göteborg”). Liksom
1936 hade Sverige goda propagandauppvisningar
i gymnastik med manliga och kvinnliga
masstrup-per.
O. 1952 i Helsingfors (i5:e O.) och
i Oslo (6:e vinterolympiaden). Vinterspelen
räknade 30 nationer och c:a 1,000 aktiva
deltagare. Arrangörlandet vann en överlägsen seger
med 104,5 poäng, närmast följt av U.S.A (77,5)
och Finland (63). Även Österrike samt
Tyskland, vilket nu jämte Japan ånyo deltog i O.,
hade bättre slutresultat än Sverige, som ej nådde
mer än 29,5 poäng med 3:e-placeringar (i stafett
4 X 10 km, backhoppning, skridskoåkning 10,000
m och ishockey) som bästa prestationer. Norge
var suveränt i backe, kombinerad och
skridskolöpning; U.S.A. hade som förut konståkning,
bob-sleigh, 500-m skridskolöpning samt slalom som
bästa grenar, under det att Finland tog alla
poängen (utom 4) i skidlöpningen. — Ett av de
mest spännande momenten vid sommarspelen
utgjorde poängkampen mellan U.S.A. och Sovjet
i den inofficiella nationstävlingen, som till sist
avgjordes till U.S.A:s fördel (496,50 poäng mot
Sovjets 490,25). U.S.A. var dock som vanligt
suveränt i friidrott utom beträffande
damidrotten, som dominerades av Sovjet. Ungern gick
ej oväntat upp som 3:e nation (efter Sovjet)
närmast före Sverige, som erhöll 231,50 poäng
(12 guld-, 12 silver- och 9 bronsmedaljer):
brottningen 53, ridningen 30,50, kanotidrotten 27,
friidrotten 24 (gången inberäknad), skyttet 17,
seglingen 16 samt modern femkamp och simning 12
poäng vardera. I sin gamla paradgren
grekiskromersk brottning fick Sverige vika för Sovjet
och Ungern men blev däremot för första gången
vid O. bästa nation i fribrottning. I
fotbollsturneringen måste Sverige denna gång nöja sig
med brons. Konkurrensen i sommarspelen var
hårdare än någonsin förut, med rekord i
deltagarantal (71 länder med 5,871 aktiva deltagare) samt
11 världsrekord och 26 olympiska rekord.
Grunderna för den officiella
poängberäkningen i O. bestämmas av det anordnande
landets olympiska kommitté och ha varierat vid de
olika spelen. Tävlingsprogrammets
utformning har även skiftat högst väsentligt. CIO
har emellertid för att härvid nå en viss
enhetlighet beslutat att fastställa dels ett antal
obligatoriska grenar, näml, fri idrott,
gymnastik (ej enl. svenskt system), boxning,
brottning, fäktning, skytte, rodd, simning, ridning,
modern 5-kamp, cykelåkning, tyngdlyftning,
segling samt tävlan i arkitektur, litteratur, musik,
målning och skulptur, dels ett antal valfria
NF XVI — 16
grenar (enl. organisationskommitténs
bestämmande), näml, fotboll (association och rugby),
hästpolo, vattenpolo, landhockey, handboll,
basket-ball, kanot och segelflygning. Dessutom skulle
uppvisningar (utom programmet) i 2
andra idrotter vara medgivet. Vinterspelen få
omfatta skidlöpning och backhoppning,
skridskolöpning och konståkning, ishockey, curling,
bob-sleigh och skeleton.
O:s prismedalj i guld, silver och brons
tilldelas segraren, resp. 2:a och 3:e pristagare i
varje tävlingsgren (i vinterspelen medaljer av
annat utseende än under sommarspelen).
Medaljens utseende har växlat utom t. ex. vid 1928,
1932 och 1936 års O., då endast inskriptionen
ändrades.
Olympiska eden, en försäkran om
ridderlighet och idrottsmässigt uppträdande, vilken vid
invigningen av O. (även vid vinterspelen) å
samtliga deltagares vägnar föredrages av en av de
äldre av det anordnande landets idrottsmän,
infördes 1920.
Olympiska ringarna, O:s symbol för
broderskap och vänskap, bestå av en länk av
olikfärgade ringar (från v. blå, gul, svart, grön
och röd) med underskriften Citius—Al
titts—For-tius (snabbare—högre—starkare).
Olympiska kommittéer (OK) äro dels
den internationella, dels de nationella i resp,
länder. Internationella olympiska
kommittén (IOK; off. Comité International
olym-pique, CIO), bildad 1894, har sedan 1914 sitt
säte i Lausanne och består av omkr. 60 medl.
(1950 68), valda undan för undan av själva
kommittén (urspr. inalles 13 medl.) på obegränsad tid
från de anslutna nationerna (1950 45 nationer med
1—3 medl. från varje). Presidenten utses för 8
år, v. presidenten och ett verkst. utskott jämte
ge-neralsekr. väljas för 4 år i sänder. CIO
utfärdar kallelse till och anordnar olympiska
kongresser; den bestämmer tid och plats, fastställer
programmet i dess huvuddrag och regler för O.
samt dömer i amatör frågor. Själva utförandet
och det ekonomiska ansvaret åvilar däremot det
arrangerande landet, dess OK och dess
specialorganisationer (under överinseende av resp,
internationella specialförbund). — Sveriges
olympiska kommitté (SOK), bildad 1913
(efter tillfälliga OK 1906, 1908 och 1912),
ut-göres sedan 1913 av 5 repr. från
Riksidrottsför-bundet och 3 från Sveriges centralförening
för idrottens främjande. Specialförbund, vilkas
idrottsgrenar skola ingå i nästfoljande O.,
insätta 2—3 år före dessas avhållande en medl.
och en suppleant vardera i OK, vars ord. medl.
väljas för 4 år.
Litt.: H. Brising, ”Hellenisk idrott. O. i
det gamla Grekland” (1912); M. Vogt, ”Der
Sport im Altertum” (i ”Geschichte des Sports”,
utg. av G. A. E. Bogeng, 1, 1926); E. N.
Gardiner, ”Athletics of the Ancient World” (1930);
F. Mezö, ”Geschichte der Olympischen Spiele”
(s. å.). — E. Bergvalls redogörelser från de
olika O. 1906—-1936 samt hans ”O. 1896—1948”
(1948); ”Olympiaboken 1948”, utg. av L.
Brunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
