Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ording, 2. Arne - Ordinär - Ordjur, or, orkvalster - Ordklass - Ordlek - Ordlista - Ordnar - Ordning - Ordningsman - Ordningsmål - Ordningsstadga - Ordningstal - Ordo - Ord och Bild - Ordonnans - Ordonnanskompani - Ordonnansofficer - Ordos - Ordovicium - Ordre - Ordre de bataille - Ordrup - Ordspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Ordinär—Ordspråk
552
1945 och har sedan som sakkunnig tillhört
Norges delegation.
Ordinär, vanlig, medelmåttig, medelgod.
Ordjur, or, orkvalster, T yropha’gidae,
fam. av ordn. kvalster (se d. o.), omfattande små
former med långsträckt kropp, som genom en
tvärfåra är avdelad i ett främre och ett bakre
parti. De leva av förmultnande el. ruttnande
ämnen. Viktigast är ostkvalstret och huskvalstret.
Ordklass, kategori av ord, som i väsentliga
hänseenden överensstämma. Språklärornas vanliga
ordklasser äro substantiv, adjektiv, räkneord,
pronomen, verb, adverb, bindeord (preposition och
konjunktion) och interjektion. Ofta kritiserad,
har indelningen dock hittills ej ersatts med någon
mer praktisk.
Ordlek, se Vits.
Ordlista, förteckning över orden i ett språk,
en dialekt o. s. v., vanl. blott med angivande av
ordens grammatiska karaktär, på sin höjd
därjämte med summariskt angivande av betydelsen.
O:s vanligaste form är rättskrivning
s-ordlista, t. ex. Svenska akademiens o.
Ordnar, se Orden.
Ordning, gruppbenämning vid systematisk
uppställning av naturföremål (se Linnés
sexualsystem).
Ordningsman, se Polisväsen.
Ordningsmål, rättegångsmål ang. förseelse mot
ordningsstadga. Enl. äldre Tr. O. även namn på
mål om uraktlåtenhet att anmäla
boktryckarrö-relse el. för föryttring av tryckt skrift, som
saknar tryckort, årtal m. m. Sistn. förseelser kunde
till 1937 bötfällas av justitieministern direkt på
anmälan.
Ordningsstadga, stadga med varjehanda
politi-föreskrifter till främjande av ordning i trafik,
handel, förlustelser, renhållning m. m. För
städerna och mera tättbebyggda samhällen i
Sverige gäller en allmän dylik o. av 1868, numera
föråldrad och avsedd att omarbetas. Därjämte ha
ett flertal städer el. andra samhällen antagit
särskilda o. med mera speciella stadganden. Dylika
särskilda o. skola för giltighet underställas
länsstyrelsens prövning. — O. benämnes även en av
Riksdagens F. K. antagen stadga rörande vissa
ordningsföreskrifter vid kammarens
förhandlingar.
Ordningstal, se Räkneord.
Ordo, plur. ördines, lat., rad, följd, avdelning,
ordning.
Ord och Bild, illustrerad månadsskrift,
grundad i Stockholm 1892 av Karl Wåhlin.
Förutom uppsatser, dikter och noveller innehåller den
regelbundet litteratur-, konst- och teateröversikter.
O., som från början inledde samarbete med de
Övriga nordiska länderna och har red. i
Köpenhamn, Oslo och Helsingfors, har bevarat sitt
snabbt förvärvade anseende som Sveriges
förnämsta kulturella tidskr. Red. har varit K. Wåhlin
1892—1937, fil. dr Sven Rinman 1937—50, doc.
Lennart Josephson sedan 1951.
Ordonna’ns; [el. -a’gs] (fr. ordonnance,
anordning, påbud, ordönnans m, m.; av
or-donner, anordna m. m.). 1) I romanska länder
tidigare använd beteckning för ”förordning”. De
s. k. j uliordonnanserna i Frankrike framkallade
julirevolutionen 1830, efter vilken tid termen o.
utbytts mot ”dekret”.
2) Kr ig sv., menig el. underbefäl, som beordras
tillhandagå chef under hans verksamhet med
fort-skaffande av tj änstemeddelanden samt med övrigt
biträde i tjänsten. Även till militära expeditioner
kunna beordras o.
Ordonnanskompani, förband inom de stående
trupper, som i mitten av 1400-talet uppsattes i
Frankrike; o. ersattes vid mitten av 1500-talet
av värvat folk.
Ordonnansofficer, till adjutantstjänstgöring
hos kungl. prins beordrad subalternofficer.
Tidigare var o. även motsvarighet till adjutant vid
högre stab.
Ordos, stäppområde i Inre Mongoliet, mellan
Huang-ho och Kinesiska muren, 1,000—1,700 m
ö. h.; omkr. 60,000 km2.
Ordovicium, den andra av de tre underavd.,
i vilka det kambrosiluriska systemet indelas. O.
är benämnt efter ordovicierna, en forntida
folkstam, som bebodde det område i Wales, där o.
är typiskt utbildat. O. består huvudsaki. av
ler-skiffrar, som ofta nå flera tusen meters
mäktighet, och kalkstenar.
Ordre [å’rdr], fr., order; uppdrag.
Ordre de bataille [å’rdr da batä’j] (fr., slag
ordning) betecknade under 1600- och 1700-talen
fälthärens uppställning och ordnande till slag efter
för tillfället rådande förhållanden och taktisk
uppfattning. Med tiden blev o. liktydig med härens
sammansättning och indelning i allm.
Ordrup [å’rdrop], villaförstad 8 km n. om
Köpenhamn i Gentofte kommun; c:a 15,000 inv.
O. är station på förortsbanan till Klampenborg.
O:s tävlingsbana för cyklister,
Ordrupsba-n e n, ligger vid Charlottenlund; den ombyggdes
1931 till en modern velodrom med totalisatorspel
samt äges av Dansk Bicycle Club.
Ordspråk, sats el. sentens av allmängiltig
innebörd och vanl. med didaktisk el. moralisk
syftning, vilken vunnit en mera allmän
spridning som ett uttryck för praktisk
erfarenhet och levnadsvisdom. O. torde ha existerat
redan innan i skrift fixerad litteratur förefanns.
Mycket av innehållet i t. ex. ”Håvamål” i Eddan,
Salomos ordspråk, Jesu Syraks bok och
Hesio-dos’ ”Verk och dagar” har ordspråkskaraktär
(”gnomisk diktning”). — Samlingar av o.
började föranstaltas redan under den tidiga
medeltiden. Inom den tyska medeltidsdikten
utvecklades en särskild genre, som baserades på poetiskt
utnyttjande av o. (”die Spruchdichtung”). En
betydande samling o. från medeltidens
avslutnings-period är ”Proverbia communia sive seriösa”,
sammanställd i Nederländerna. Denna utgavs
tidigt i tryck och blev en källa för många senare
arbeten av liknande art. Mest berömd av dessa är
Erasmus av Rotterdams ”Adagia” (1500).
Svenska ordspråkssamlingar finnas redan från början
av 1600-talet. K. Strömbäcks ordspråkslexikon (5
bd, handskrivna, utarbetade 1857—86), vari ett
omfattande svenskt ordspråksmaterial jämföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
