Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ortopedi - Ortopediska institutet - Ortopné - Ortostatisk - Ortosyror - Ortotrop - Ortoväte - Ortsavdrag - Ortsavtal - Ortsgrupp - Ortsinne - Ortsradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
Ortopediska institutet—Ortsradio
602
byggande åtgärder, ss. skolhygien och gymnastik,
förhindra uppkomsten av funktionsrubbningar
inom kroppens hållnings- och rörelseapparat. Se
även Vanförevård. — Litt.: S. Friberg, ”Om
ryggar, ben och leder. Ortopedisk kirurgi” (1947).
Ortopèdiska institutet, se
Gymnastiskt-orto-pediska institutet.
Ortopné (av grek. ortho’s, rät, rak och pnein,
andas), andnöd av sådan svårighet, att den sjuke
måste sitta upprätt. Förekommer särsk. vid
sviktande hj ärtfunktion och vid svår astma.
Ortostätisk, med., i samband med el. orsakad
av stående ställning. Ortostätisk a 1 b u m
i-n u r i, förekomst av äggvita i urinen vid upprätt
ställning men ej i liggande, ett vanl. ofarligt
tillstånd. Ortostätisk hypotoni,
blodtrycks-fall vid hastig uppresning från liggande ställning
el. vid långvarigt stående kan ge symtom i form
av yrsel, matthetskänsla, illamående och
svim-ningsanfall.
O’rtosyror kallas sådana syror, som innehålla
lika många H-atomer, som den i syran ingående
metalloidens värdighet anger, t. ex. ortokolsyra
H4CO4.
Ortotrop [-å’p] (av grek. ortho’s, rät, rak,
och tropé, vändning), om växtdel, som inställer
sig i riktning rakt mot el. med en yttre retning
(ljus, tyngdkraft). Huvudrötter och vanliga
stammar, vilka normalt växa i lodlinjens riktning, äro
ortotropa. Motsatsen är p 1 a g i o t r o p el. d i
a-t r o p, om inställning i vinkel mot den yttre
kraften. Sidorötter, grenar och blad äro plagiotropa.
Ang. ortotropa fröämnen se Fröämne.
O’rtoväte, se Väte.
Ortsavdrag kallas med ett gemensamt namn
det grundavdrag och de familj eavdrag (se
Famil-j ebeskattning), som frånräknas en skattskyldigs
taxerade inkomst för att erhålla den
beskattningsbara inkomsten. O. varierar efter den ortsgrupp,
till vilken den skattskyldiges hemortskommun hör.
Sverige är indelat i 4 ortsgrupper från II (den
billigaste) till V (den dyraste). Vid den statliga
inkomstskatten åtnjuter skattskyldig, som under
beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, o., vilka alltefter dyrort utgöra
3,520—4,000 kr. Samma o. åtnjuter ogift, som
haft husföreståndarinna och hemmavarande barn.
Annan skattskyldig med hemmavarande el. av
honom underhållet barn åtnjuter o. med 2,640
—3,000 kr. För ensamstående skattskyldig är o.
1,760—2,000 kr. Vid kommunal inkomstskatt
utgöra motsv. siffror 1,760—2,000 kr, resp. 1,230
—1,400 kr.
Ortsavtal, se Kollektivavtal.
Ortsgrupp, i löne- och skattesystem, se
Dyr-ortsgruppering, resp. Ortsavdrag.
Ortsinne, fysiol., förmågan att särskilja två
samtidigt och likartat retade punkter på hudytan.
O. prövas enklast med benen på en passare, som
ansättas mot huden, varvid försökspersonen får
uppgiva, om han erfar beröring på två punkter.
O. är finast utvecklat på tunga och fingerspetsar,
sämst på ryggens hud.
Ortsradio, gruppbenämning på sådana
radio-navigeringssystem, som äro baserade på fasta
stationer och som genom multipelpejling el. på annat
sätt medgiva indirekt el. direkt ortbestämning.
Den ursprungliga metoden för sådan bestämning
av den egna positionen bestod i anläggandet av
fasta pej Istationer i samarbete med
kustradiostationer och avsåg att betjäna enbart sjöfarten. På
begäran per radio från fartygen blevo dessa
inpejlade från land (med hjälp av 2 el. 3 långt
ort-skilda pejIstationer), varefter positionen
meddelades tillbaka per radio. Dylika stationer anlades på
Sveriges västkust 1921—25, men ha numera
ersatts av cirkulärstrålande radiofyrar, på vilka
navigatören själv kan utföra pejlingar, varför
några sändare icke behövas ombord på fartygen.
Antalet sådana radiofyrar längs Sveriges kuster
uppgick 1951 till 30; de samarbeta vanl. i grupper
om 3, varvid gruppernas utsändning sker periodvis
och i följd på delvis gemensam våglängd, så att
inbördes störningar undvikas och
våglängdsutrym-me sparas. Räckvidden vid kustfart är normalt 20
å 80 distansminuters räckvidd. — En variant av
radiofyren, det tyska Sonne-systemet (engelskt
täcknamn ”Consol”), framkom vid början av 2:a
världskriget och utbyggdes av tyskarna med 5
å 6 över kontinenten spridda stationer till stöd
för det tyska bombflyget. För mottagningen
krä-ves, utom en ”sektorkarta” för varje
sändnings-station, endast en enkel och billig radioapparat
utan pejlram; i gengäld äro sändarna täml.
dyrbara i både anläggning och drift. En consolstation
finnes alltjämt i Stavanger och betjänar tills, m.
en efter kriget uppförd engelsk station på
Nordirland en stor del av flyg- och fartygstrafiken
över Nordsjön och på n. ö. Atlanten. — Under
och efter 2:a världskriget ha ytterligare ett ej
ringa antal system för radiopejling prövats, spec.
för korta distanser och närmast till tjänst för
militärflyget och den civila lufttrafiken. De
hittills beskrivna navigationshjälpmedlen skilja sig
i väsentliga avseenden från en annan systemgrupp,
som har benämnts
cirkelnavigeringssys-t e m. Hit hör bl. a. det under kriget vid RCA i
Amerika utvecklade Shoran-systemet, vidare det
vid samma tid i England utarbetade, analoga
Gee-H-systemet. Av intresse är även det engelska
Oboe-systemet. Gemensamt för alla dessa är, att
pejlingar icke tagas; i stället mätas
avstånden till fasta stationer. Denna distansmätning
sker vid Shoran och Gee-H på så vis, att en i
planet befintlig kortvågssändare för ned till 10
cm våglängd utsänder en med täta pulser
module-rad signal, som uppfångas av två markstationer,
vilka på annan våglängd återsända dem till
flygplanet. Gångtiden för vardera förbindelsen
iakt-tages på ett till planets utrustning hörande
kato-skop och ger ett direkt mått på de båda avstånden.
Oboe skiljer sig från detta system därigenom,
att man i stället låter de båda markstationerna
avge ”frågesignaler” till planet och mottaga
svarssignalerna därifrån. Avstånden, som i de
fasta stationerna kunna uppmätas med större
noggrannhet, kommuniceras kontinuerligt tillbaka
till planet. De nu nämnda cirkelnavigeringssys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
