Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pakistan - Historia - Författning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
Pakistan
718
fördes främst av Moslem League. Namnet P.
bildades av begynnelsebokstäverna i orden
Pun-jab, Afghanistan, Kashmir, Sind och av
slutstavelsen -tan i Beluchistan. Det kan även härledas
ur urduspråkets ord pak, som betyder ”ren”
(alltså: Pak[i]stan = ”De renas land”). Under
ledning av M. A. Jinnah upptog Moslem League
1938 kravet om den islamiska statsbildningen på
sitt program, och något mer bestämda planer för
densamma utarbetades 1940—42. Britterna
motsatte sig länge uppdelandet av Indien (se d. o.,
sp. 913). I febr. 1947 förklarade emellertid
Att-lees regering, att Storbritannien ämnade
överlämna makten i Indien och låta dess folk själva
lösa sina konstitutionella och politiska problem.
Delningstanken segrade och förverkligades efter
förhandlingar mellan vicekonungen Lord
Mount-batten och de hinduiska och muhammedanska
nationella ledarna. P. proklamerades 14/s s. å. i
överensstämmelse med India Independence Act
som en självständig stat med ställning som
do-minion. — Till generalguvernör över P.
utnämndes M. A. Jinnah, som fick titeln Quaid-i-Azam
(”högste ledare”). Han efterträddes vid sin död
1948 av K. Nazimuddin. Moslem Leagues
gene-ralsekr., Liaquat Ali kan (1895—1951), bildade
regering. I regeringen medtogs en representant
för hinduerna. Den pakistanska armén fick
brittisk överbefälhavare och brittiska officerare på
många andra poster (dock entledigades flertalet
redan efter några år, och i jan. 1951 blev en
infödd general överbefälhavare). En indirekt
vald konstituerande församling med säte i
Ka-rachi fick även lagstiftande makt för att fungera
som provisoriskt parlament i avvaktan på
allmänna val efter utarbetandet av en konstitution
för den nya staten. Vid uppdelandet av prov.
Punjab mellan P. och Indiska unionen utbröto
svåra oroligheter. Tiotusentals människor
dödades under massakrer i Punjab sept.—okt. 1947,
och flera millioner hinduer och muhammedaner
flydde för att söka skydd på ömse sidor om den
nya gränsen. Omkr. 7 mill. förflyttades genom
organiserat befolkningsutbyte. Mellan P. och
Indiska unionen började s. å. en bitter konflikt om
det övervägande muhammedanska Kashmir, där
en del av muhammedanerna reste sig mot den
hinduiske härskaren, maharajan Sir Hari Singh.
Denne försökte kväsa upproret, men hans
trupper ansattes av muhammedanska friskaror från
de n. v. gränsområdena i P., vilka trängde in i
Kashmir och hotade huvudstaden Srinagar.
Maharajan anslöt då Kashmir till Indiska unionen
och fick hjälp av indiska trupper, som drevo
tillbaka stamkrigarna. I detta läge intervenerade
P. med reguljära trupper och ockuperade flera
områden i v. och n. Kashmir (inalles ung. V3 av
hela staten), medan Indiska unionen höll övriga
delar, inkl. Kashmirdalen, landets hjärta.
Striderna hotade att leda till allmänt krig mellan de
två dominierna, men i jan. 1949 lyckades en av
FN:s säkerhetsråd tillsatt kommission få till
stånd vapenvila. Både P. och Indiska unionen
accepterade i princip förslag om att avgöra
Kashmirs ställning genom folkomröstning, men
förverkligandet av denna plan stötte på stora
svårigheter. Sedan P. hade godtagit ett förslag
om lösande av konflikten genom skiljedom, vilket
däremot Indiska unionen förkastat, avsade sig
FN-kommissionen i dec. 1949 sitt uppdrag. Stark
spänning uppstod juli—aug. 1951, då P:s
regering beskyllde Indiska unionen för att i
aggressivt syfte sammandraga trupper i Punjab.
Krigsfaran drev dock förbi. 16/io s. å. mördades
Liaquat Ali kan vid ett besök i Rawalpindi. Han
efterträddes av K. Nazimuddin, varvid Ghulam
Mohammad blev generalguvernör.
Kashmirkon-flikten har varit ytterst betungande för P:s
liksom för Indiska unionens finanser. Förhållandet
mellan P. och den indiska systerstaten har varit
spänt även som följd av andra tvister. Bl. a.
uppstod en allvarlig konflikt, då Indiska unionen men
däremot icke P. följde Englands exempel vid
punddevalveringen 1949. Följden härav blev ett
handelskrig. Spänningen mellan muhammedaner
och hinduer kom febr.—mars 1950 till nytt
utbrott genom oroligheter i det delade Bengalen.
Tusentals människor dödades, och
hundratusentals muhammedaner flydde från v. till ö.
Bengalen, samtidigt som en mängd hinduiska
flyktingar begåvo sig i motsatt riktning över till
indiskt område. Ett nytt krigshot befarades, men
lugnet återställdes. Till skillnad från Indiska
unionen, som 1947 övertog den väl utvecklade brittiska
administrationsapparaten med centrum i Delhi,
har P. varit nödsakat att till största delen
uppbygga en egen civilförvaltning från grunden. I
inrikespolitiskt hänseende har situationen
huvudsaki. präglats av Moslem Leagues helt
dominerande ställning. Tendenser till växande
kommunistisk agitation med stöd av Sovjetunionen ha
kommit till synes. Utarbetandet av
statsförfattningen har gått mycket långsamt (se under
Författning). I april 1953 avskedade
generalguvernören Nazimuddins kabinett, varefter Mohammad
Ali, dittillsvarande ambassadör i Washington,
bildade regering.
Förhållandet till Afghanistan har vållat den
pakistanska regeringen bekymmer. När britterna
avvecklade kejsardömet Indien, gjorde regeringen
i Kabul anspråk på områden ända fram till
Indus. P. avvisade dessa krav. — P:s relationer
till Storbritannien ha tidvis tenderat att svalna,
beroende på missnöje över att britterna undvikit
att direkt ingripa i Kashmir-konflikten. I sin
besvikelse har man i Karachi vid några tillfällen
förklarat, att P:s kvarstannande inom Brittiska
samväldet kanske icke kan tagas för givet.
Tankar på ett närmande till Sovjetunionen ha rört
sig i vissa kretsar. I början av 1951 häktades
generalstabschefen och senare flera andra
officerare, som anklagades för planer på en prorysk
kupp. P. är sedan 1947 medl. av FN.
Författning och förvaltning. Inför den 1947
tillsatta konstituerande församlingen framlades i
dec. 1952 ett förslag till författning. Enl. detta
är P. en federativ enhet med en lagstiftande
församling, bestående av två hus, delstaternas hus
med 120 led. och folkets hus med 400 led., båda
husen valda för 5 år. Gemensamt välja husen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
