Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina, Israels land - Befolkning och bebyggelse - Språk - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Palestina
738
rörelse och den följande invandringen har Jewish
Agency med huvudkontor i Jerusalem och New
York spelat en stor roll. Efter 1945 har
immigrationen fått ännu störe omfattning; 1945—50
invandrade ytterligare 582,657 judar, särsk. från
de östeuropeiska länderna. Födelsefrekvensen för
den judiska befolkningen var 1950 32,6 °/oo,
dödligheten endast 6,5 °/oo, vilket ger en naturlig
folkökning av 26,2 °/oo. Mer än 70% av den judiska
befolkningen bo i städerna.
Språk. I och med den islamska erövringen på
600-talet blev P. praktiskt taget helt
arabisksprå-kigt. Den nutida judiska immigrationen har
politiskt såväl som språkligt medfört en uppdelning
av P. i en arabisktalande del (Jordanien) och det
judiska Israel, i vars brokiga språkkarta den
arabiska befolkningen är den största
språkminoriteten. Vid folkräkningen 1932 uppgåvos 60 språk
som talade i landet. Men redan från
immigrationens början eftersträvade sionismen en språklig
likriktning genom att införa hebreiskan som enda
språk; arabiska och engelska äro därjämte
erkända som officiella språk i Israel. Därigenom
att all undervisning i de judiska skolorna och
högsk. ges på hebreiska, har man praktiskt taget
lyckats säkra genomförandet av detta program.
Det uppväxande släktet talar nu den för länge
sedan utdöda hebreiskan som ett fullt levande
språk, givetvis berikat med ett stort antal lånord
från de västerländska språken. Endast
tidningspressen avspeglar i någon mån förekomsten av
andra språk vid sidan av hebreiskan.
Förhistoria. Genom de senaste årtiondenas
intensiva arkeologiska forskning är P:s förhistoria
i sina huvuddrag numera ganska väl känd. Den
börjar med rika fynd av skelettrester och
grott-boplatser (t. ex. Mugharet et-Tabun vid Karmel)
från den äldre stenålderns mellersta del
(acheu-léen, moustérien). övergången från äldre till
yngre stenålder, mesoliticum, är i P. bättre känd
än i något annat land genom en av gravar och
boplatser företrädd primitiv, keramiklös
åkerbruks-kultur, natufien, från omkr. 8000—6000 f. Kr.,
uppburen av en småväxt, långskallig ras, till sin
typ närstående och sannol. besläktad med de
tidigaste förhistoriska egyptierna. Stenverktygen
från denna kultur äro ännu oslipade, men enkla
stenbyggnader uppfördes, och åtskilliga
bensta-tyetter av människor och djur ha påträffats.
Även den följande utvecklingen fram till högre
åkerbrukskultur är i P. väl representerad, främst
tack vare J. Garstangs epokgörande
undersökningar i Jeriko på 1930-talet. Natufien-kulturen
övergår omkr. 6000 f. Kr. i den yngre stenåldern,
neoliticum, karakteriserad av slipade stenverktyg
och massiva stenbyggnader men till en början
ännu utan keramik. Från denna tid ha i Jeriko
påträffats hus med sorgfälligt lagda, kalktäckta
och målade lergolv samt lerfigurer av husdjur
och människor. Under 6:e årtusendet f. Kr.
började man också anlägga stenkammargravar, s. k.
megalitiska monument. Upptäckten av konsten
att bränna lera till keramik följdes snart av
kännedomen om metaller, och under 5:e årtusendet
övergick neoliticum i kopparstenåldern,
chalkoliti-NF XVI — 24
Den för länge sedan utdöda hebreiskan är nu ett fullt
levande språk i Israel. Annonspelare i Tel-Aviv.
Ur Riwkin-Brick, ”Palestina”.
cum, som varade till omkr. 3000 f. Kr.
Chalko-liticum var en tid med fullt utbildat åkerbruk
och en nästan explosionsartad utveckling på
kulturlivets alla områden i Främre Orienten. Rikast
utvecklade sig denna kultur i Mesopotamien, men
även i P. ha under de två senaste årtiondena
talrika fynd gjorts, bl. a. i Jeriko, Megiddo och
Betsan. Flinttekniken stod synnerligen högt, och
keramiken uppvisar en under senare perioder
knappast överträffad elegans. Husen uppfördes
av plankonvexa tegel på stenfundament i räta
vinklar och dekorerades både in- och utvändigt
med freskomålningar.
Omkr. 3000 f. Kr. börjar i Främre Orienten
bronsåldern och den historiska tiden. P. var under
bronsåldern kanaaneiskt och hade en ganska högt
utvecklad kultur, belyst genom utgrävningar och
fynd bl. a. i Megiddo, Betsan, Beth-jerach vid
Gennesarets sydspets och Ai i mell. P.
Historia. P. hade redan tidigt förbindelser med
Egypten av såväl fredlig som krigisk art. Efter
fördrivandet av hyksos underlade sig 18 :e
dynastien P. och Syrien till Eufrat. Fynden i
el-Amär-na och Bogazköy vittna om dåtida förhållanden
och bl. a., att P. stått under babyloniskt
kulturinflytande. Den övervägande semitiska befolkningen
levde i småstater under egna furstar, som dels
voro trogna egypterna, dels stodo i förbindelse
med dessas fiender hettiterna och chabiri,
hebré-erna. Hettiterna gjorde norrifrån hotande
framryckningar, till dess efter slaget vid Orontes
omkr. 1290 f. Kr. mellan Ramses II och Chattu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
