- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
5-6

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pechlin, Carl Fredrik - Pechstein, Max - Pechsten, pitchstone - Peck, Gregory - Pécs - Pecten - Pectus - Ped. - Pedagog - Pedagogi - Pedagogik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

Pechstein—Pedagogik

6

raliserad svensk adelsman 1751. Han blev s. å.
överstelöjtnant och efter att i fält ha visat stor
duglighet överste för Jönköpings reg. 1761,
därjämte 1770 generalmajor. Han var storgodsherre
och bruksägare i Småland. P. kastade sig tidigt in
i politiken på hattpartiets sida. I egenskap av
adlig riksdagsman (från 1755—56) framträdde han
som en fanatisk vän av ständerfriheten. Till 1760
års riksdag samlade han kring sig de mot
hattpartiet fronderande officerskretsarna, ”patrioterna”
el. Lantpartiet. Han förde först sin grupp över till
mösspartiet, men då
den segervissa
oppositionen syntes skola
arbeta kungamakten i
händerna, träffade han
med hattcheferna en
hemlig
överenskommelse om att begränsa
anfallet (jan. 1761).
Syftet uppnåddes, men
hans ränker väckte
allmän harm, och P.
uteslöts — närmast med
anledning av en
förlöpning i en debatt
— (med en rösts

övervikt) från riddarhuset för denna och följ,
riksdag. Vid riksdagen 1769—70, då hattarna
arbetade på begränsning av det ohämmade
stän-derväldet, övergick han åter till mössorna. Han
var detta tidens mest korrumperade riksmötes
störste organisatör av bestickningar och lyckades
hindra alla författningsreformer men ej
mössornas fall. Efter 1772 års statsvälvning sökte han
framkalla uppror i sin småländska hemtrakt men
häktades. Han kunde dock ej fällas och frigavs
jan. 1773. P:s roll i den jäsande adelsoppositionen
mot Gustav III utom och inom riksdagarna (1786,
1789 och 1792) är föga mindre tvetydig än hans
tidigare bana. I förberedelserna för Anckarströms
mordgärning och den tilltänkta
författningsrevo-lutionen var han åtm. rådgivande. Ej heller nu
kunde han emellertid fällas men fick det oaktat
till sin död sitta i fängelse på Varbergs fästning.
P. framstår som inkarnationen av partitidevarvets
avigsidor; hans offentliga och enskilda liv är
om-spunnet av sägner och tvivelaktiga traditioner. —
Litt: Hj. Lindeberg, ”En ränksmidare” (1928).

Pechstein [pä’V:Jtåin], Hermann Max, tysk
målare, bildhuggare och grafiker (f. 1881). P.
hör till de tyska expressionister, som närmast
anslöto sig till den franska fauvismen, särsk. till
Matisse. Han har gjort landskaps-, figur- och
blomstermålningar, småskulpturer och grafiska
blad och är representerad på de flesta av
Tysklands större museer, detta trots att en stor del
av hans produktion föll offer för utrensningen
av ”Entartete Kunst”.

Pechsten [päk-], pitchstone, glasig
erup-tivbergart, vulkaniskt glas, obsidian, som genom
omvandling, framför allt genom upptagande av
vatten, mist sin glasglans och blivit beck- el.
fettglänsande.

Peck, G r e g o r y, amerikansk filmskådespelare

(f. 1916). Redan i sin första film, ”Dagar av
ära”, hade P. en huvudroll, och i ”Himmelrikets
nycklar” (1945) slog han igenom. Sin position
som en av de främsta av den romantiske
förste-älskar- och hjältetypen har han befäst i filmer
som ”Trollbunden” (mot Ingrid Bergman), ”Tyst
överenskommelse”, ”Duell i solen”, ”En kvinnas
hemlighet”, ”Luftens örnar”, ”Allt eller intet”,
”David och Batseba”, ”Prinsessa på vift” och
”Millionpundsedeln”.

Pécs [pétj], ty. Fünfkirchen, stad i s. Ungern,
naturskönt belägen på sydsluttningen av Mecsek
hegység 30 km från gränsen mot Jugoslavien;
72,307 inv. (1941). Staden har anor från
romartiden och kallades under frankisk tid Quinque
eccle’siae. Under medeltiden torde P. tidvis ha
varit Ungerns största stad. Sitt tyska namn erhöll
den efter turkarnas fördrivande 1686, då den
befolkades av framför allt tyskar. Bland äldre
byggnader märkas särsk. den romanska
domkyrkan, en basilika från 1000-talet med fyra torn.
Univ. Stenkolsgruvorna i närheten äro de näst
rikaste i Ungern.

Pe’cten, 200I., se Kammusslor.

Pe’ctus, lat. (gen. pe’ctoris), bröst.

Ped., mus., förk. för pedal.

Pedagog [-gå’g] (grek. paidagogo’s,
barnförare, den slav, som hos de gamla grekerna följde
gossen till och från skolan el. gymnasion),
uppfostrare, person, som gjort undervisning till sin
livsuppgift el. ägnar sig åt pedagogik.

Pedagogi, i Sverige benämning på fordom
förekommande en- el. tvåklassiga läroanstalter, un-’
der senare delen av 1800-talet vanl. motsvarande
den lägsta, resp, de två lägsta
elementarskol-klasserna. P. kan betraktas som föregångare till
realskolor och kommunala mellanskolor.

Pedagogik (se Pedagog), vetenskapen om
uppfostran i vidsträckt bemärkelse. Den del av p.,
som handlar om undervisningsmetoderna, kallas
metodik. — Som vetenskap står p. i så nära
förhållande till andra vetenskaper, att den ofta
framställts blott som en del el. en tillämpning av
dem. Dock bör alltid hållas i sikte, att de bidrag,
som andra vetenskaper lämna till p., här tjäna
ett strängt fasthållet enhetligt syfte, det att belysa
och, låt vara i relativ och tidsbestämd mening,
lösa uppfostrans svåra problem. Det är denna
enhetliga inriktning, som gör p. till en
självständig vetenskap.

Föregången av vissa uttalanden av so f
is-ter na och av S okr a tes’ originella
uppfost-rarverksamhet, var Platon den förste, som
framställde grundtankarna till ett pedagogiskt
system. Även Aristoteles har
uppmärksammat de pedagogiska frågorna. Det grekiska
bildningsidealets begränsning framträdde dock
framför allt i dess aristokratiska ensidighet och förakt
för det praktiska arbetet. Bland romarna fick
Quintilianus för flera årh. anseendet som
en pedagogisk auktoritet genom de kloka
under-visningsreglerna i sin skrift om talarens
uppfostran. Medeltiden utvecklade i den kristliga
fromheten ett nytt bildningsideal men gick i den
pedagogiska teorien ej utöver de klassiska auktoriteter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free