- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
69-70

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Periandros - Periartrit - Peribronkit - Pericarditis - Pericardium - Perichondrium - Periculum in mora - Periderm - Peridinéer - Peridot - Peridotit el. olivinsten - Périer, 1. Casimir - Périer, 2. Paul Pierre Casimir-Périer - Periferi - Perifon - Perifras - Perigeum - Périgord - Périgueux - Perihelium - Perikardit - Perikarp - Periklas - Perikles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Periartrit—Perikles

70

P. bragte Korints handel till stor blomstring
och bildade ett kolonialvälde i n. v.

Periartrit, inflammation kring en led.

Peribronkit, inflammation i den luftrören
omgivande bindväven.

Pericarditis, med., se Hjärtsjukdomar, sp. 376.

Perica’rdium, lat., anat., se Hjärtsäcken.

Pericho’ndrium [-k-], se Bindesubstansvävnad,
sp- 59-

Periculum in mo’ra, lat., det är farligt att
dröja; uppskov är vådligt.

Peride’rm. 1) (Zool.) Kitinartat (stundom
kalkartat) rör el. klockformat hölje, som utbildas
kring många hydroider. — 2) (Bot.)
Korkvävnad; se Kork.

Peridinéer, bot., fam. bland Dinoflagellaterna
(se d. o.).

Peridot [-å’t], miner., se Olivin.

Peridotit el. olivinsten i vidsträckt
bemärkelse, en ultrabasisk, fältspatfri djupbergart,
bestående av olivin (ofta serpentiniserad),
antingen enbart (d u n i t el. ren olivinsten) el. i
blandning med pyroxen, amfibol el. glimmer.
Accessoriskt uppträda magnetit, kromjärn, spinell
m. m., ibland platina. En vanl. svartgrön, gärna
något glimmerförande p. med talrika, ofta ett
par cm stora, med små metallglänsande fjäll
späckade pyroxenkristaller kallas skillersten.

Périer [perje’]. 1) Casimir P., fransk
statsman (1777—1832). Han grundade 1801
jämte en broder en bankaffär i Paris, invaldes
1817 i deputeradekammaren och blev snart en
av det liberala partiets ledare. I mars 1831 blev
P. konseljpresident och gjorde som sådan en
kraftig insats för julimonarkiens befästande. Han
genomdrev en ny vallag och upprätthöll med
kraftfull hand ordningen inom landet. Även
utåt sökte han göra Frankrike gällande och
tryggade bl. a. genom en mot holländarna riktad
invasion i Belgien denna stats självständighet
(1831). Han dog i kolera.

2) Paul Pierre Casimi r-P., den föreg:s
sonson, statsman (1847—1907). Han invaldes
1876 i deputeradekammaren och blev 1893
kammarens president, var dec. 1893—maj 1894
konseljpresident, sedan ånyo kammarpresident och
valdes 27 juni 1894 efter mordet på Carnot till
republikens president. 15 jan. 1895 avsade han
sig plötsligt presidentvärdigheten under
förklaring, att han ej kunde förena sitt moraliska
ansvar med den maktlöshet, vartill han dömts.

Periferi, omkretsen av en cirkel.

Perifon [-å’n], sjökrig sv., apparat för sökning
huvudsaki. efter ubåtar i undervattensläge. P.
kan sägas vara en utveckling av hydrofonen. Den
bygger på samma princip som ekolodet, blott
med den skillnaden att de alstrade ultra-sonora
ljudvågorna kunna utsändas icke endast rätt ned
mot botten utan i vilken riktning som helst. P.
fann stor användning under 2:a världskriget på
fartyg, avsedda för ubåtsjakt.

Perifräs, omskrivning; ofta om bildlig
beteckning i st. f. direkt, t. ex. ”Nordens fransmän”
= svenskarna. — Adj.: P e r i f r a’s t i s k.

Perigèum (av grek, peri’, omkring, och gé,
jorden), den punkt i månens bana kring jorden,
i vilken dessa himlakroppar befinna sig på
kortaste avståndet från varandra.

Périgord [perigä’r], gammalt landskap i s. v.
Frankrike, motsv. dep. Dordogne.

Périgueux [perigö’], huvudstad i dep.
Dordogne i s. v. Frankrike, vid Dordognes biflod Isle;
c:a 42,000 inv. I stadsdelen La Cité finnas flera
rester av byggnadsminnen från romartiden, ss.
Tour de Vésone, cellan till ett åt gudinnan
Vesun-na helgat tempel, samt ruinerna av en
amfi-teater från 200-talet. Det medeltida
huvudmonu-mentet är kyrkan Saint-Front (se bild 1 å pl.
vid Fransk konst), byggd trol. kort efter 1120,
pärlan bland de akvitanska kupolkyrkorna. Även
den tidigare domkyrkan, Saint-Étienne. är
kupol-täckt. Staden har flera bevarade
profanbyggnader från medeltid och renässans samt ett
rikhaltigt museum. Sko-, handsk-, metallvaru- och
livsmedelsfabriker (pastejer, tryffel). Flygstation.

Perihelium, den punkt i en planets el. komets
bana, där avståndet till solen är minst.

Perikardit, se Hjärtsjukdomar, sp. 376.

Perika’rp, bot., fruktvägg (se Frukt).

Perikläs, miner., ett vanl. grått till grönt
mineral av magnesiumoxid, MgO. Kristalliserar
reguljärt, har hårdheten 6 och spec. v. 3,6—3,9.

Pe’rikles (grek. Perikles), atensk statsman av
alkmaionidernas ätt, son till Xanthippos, en av
segrarna vid Mykale (c:a 495—429 f. Kr.). P.
framträdde i politiken genom ett åtal mot den då
ledande aristokratiske statsmannen Kimon, som
strävade att upprätthålla det goda förhållandet
till Sparta. Kort därefter (461 f. Kr.)
genomdrevs under ledning av Efialtes, biträdd av P.,
en genomgripande demokratisk reform;
areopa-gen miste sina politiska rättigheter,
dagtraktamente för valda ämbetsmän infördes m. m. Kimon
landsförvisades. Sedan Efialtes mördats, blev P.
den demokratiske ledaren. I vad mån P.
inspirerat Atens därpå följande aggressiva utrikespolitik,
vilken ledde till förvärv av Beotien och Megara,
är obekant. Han deltog i det olyckliga slaget vid
Tanagra 457 f. Kr., efter vilket Kimon
återkallades. Denne lyckades återupprätta Atens
vacklande prestige mot Persien men dog 449 f. Kr.
och lämnade P. som ensam ledande statsman. Då
Megara, Beotien och Eubea avföllo och fingo
understöd av Sparta (446 f. Kr.), måste P. sluta
en fred, genom vilken Megara och Beotien
pris-gåvos men Eubea räddades åt Aten. Sedan
expansionen på fastlandet stäckts, arbetade P.
energiskt på att konsolidera och stärka Atens
sjövälde. Det attiska sjöförbundet förvandlades alltmer
till ett attiskt rike, förbundskassan flyttades till
Aten (454). Kolonierna Amfipolis i Trakien och
Thurioi i s. Italien anlades. P. använde även den
fredliga propagandans medel för att höja Atens
ställning, sökte samla en panhellensk kongress
för uppbyggandet av de av perserna nedbrända
templen och förvärva en central ställning åt den
eleusinska kulten. Då Atens fiender snart
samlade sig till anfall (peloponnesiska kriget), sökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free