Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petersen, Niels Matthias - Petersen, Nis - Petersen, Peter - Petersen, Robert Storm - Petersens, Carl - Petersens bottenhuggare el. bottenhämtare - Peters’ förlag - Peters kloster, S:t - Peterskyrkan i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135 Petersen—Peterskyrkan
Bramantes (t. v.) och Michelangelos plan till Peterskyrkan.
historie”, 1834 ”Haandbog i den gammelnordiske
geografi”, 1834—37 ”Danmarks historie i
heden-old” (särsk. viktig i kulturhistoriskt hänseende),
1849 ”Nordisk mytologi” (sv. övers. 1869).
P. är också grundläggare av den danska
ort-namnsforskningen, hans övers, av de isländska
sagorna blev i Danmark en folkbok, och hans
”Bidrag til den danske literaturs historie” (5 bd,
1853—64) ar det förnämsta arbetet inom den
äldre danska litteraturforskningen.
Petersen, N i s Johan, dansk författare (1897
—1943). Han kom i unga år i apotekarlära och
försökte sig sedan med litet av varje. 1926
debuterade han med diktsaml. ”Nattens pibere” och
utgav därefter tre andra lyriska saml. 1931 slog
han igenom med den stora romanen
”Sandalma-gernes gade”, en skildring från Rom på Marcus
Aurelius’ tid, som blev en världssuccé, och hade
likaledes stor framgång med sin andra roman,
”Spildt mælk” (1934), som hade motiv från den
irländska revolutionen. Utom dessa romaner skrev
P. en rad noveller, vanl. med motiv ur mer cl.
mindre socialt förkomna människors liv.
Petersen [-zan], Peter, tysk pedagog (f.
1884), prof, i pedagogik i Jena 1923 och tillika
dir. för pedagogiska inst. och univ:s försöksskola.
Han anpassade snabbt sin pedagogik till den
nazistiska ideologien men var 1945—48 dekan vid
den socialpedagogiska fakulteten i Jena. P:s stora
pedagogiska insatser äro förknippade med
för-söksarbetet, den s. k. Jenaplanen.
Petersen, Robert Storm, konstnär, se
Storm Petersen.
Petersens, Carl Justus Fredrik af,
biblio-teksman (1851—1925), fil. dr i Lund 1880, doc.
i nordiska språk 1879—96, univbibliotekarie 1900,
från 1910 med titeln överbibliotekarie, avsked
1918. Under P:s chefstid utvecklades
univ.-bib-lioteket betydligt.
Petersens bottenhuggare el. b o 11 e n h ä
m-tare, ett slags gripskopa för upptagning av
prov från havsbottnen, konstruerad av den
danske fiskeribiologen C. G. Joh. Petersen.
Peters’ förlag, tyskt musikförlag, uppkallat
efter bokhandlare Carl Friedrich Peters
(1772—1827), som 1814 inköpte ett 1800 av F.
136
A. Hoffmeister och Ambr.
Kühnel i Leipzig grundat
musikförlag. 1867 påbörjade
firmans dåv. innehavare Max
Abraham utgivandet av
”Edition Peters”, som vunnit en
vidsträckt spridning. Den
innefattar arbeten från
klassikerna fram till moderna
kompositörer. 1893 öppnade P.
ett offentligt musikbibi.
Peters kloster, S : t,
församling i Lund.
Peterskyrkan i Rom.
Den under Konstantin den
stores tid på den av
traditionen utpekade platsen för
aposteln Petrus’ grav
grundlagda P. var ända till dess
den revs vid nyare tidens inbrott den
västerländska kristenhetens ärevördigaste helgedom. Den
utgjorde en femskeppig basilika med en stor
kolonn-omgiven förgård, till vilken en bred trappa ledde
upp, och var en fullständig motsvarighet till de
av Konstantin stiftade palestinska basilikorna.
Den gamla kyrkan befanns på 1400-talet trång
och omodern. Påven Nikolaus V igångsatte med
hjälp av arkitekten Bernardo Rosellino
utvidg-ningsarbeten, som dock avstannade vid påvens
död 1455. Det blev Julius II, som genomdrev
grundläggandet av den nya kyrkan (1506). Den
förste ledaren av bygget var Bramante (d. 1514),
som planlade en centralkyrka i form av ett
grekiskt kors, täckt av en stor mittkupol, omgiven
av fyra mindre i hörnen. Efter Bramante leddes
arbetena av Giuliano da Sangallo (d. 1516), Fra
Giocondo (d. 1515) och Rafael, senare av
Pe-ruzzi och Antonio da Sangallo d. y. Den senare
planlade en återgång till den grekiska
korsfor-men, Bramantes ursprungliga tanke, som man
under mellantiden frångått. Han ville vidare ge
kyrkan en huvudfasad, flankerad av två i många
våningar indelade torn. Härav blev emellertid på
grund av de politiska förhållandena ingenting
utfört. Bestämmande för kyrkans utformning blev
i stället Michelangelo, som efter Antonio da
San-gallos död (1546) ledde dess byggande till sin
egen bortgång 1564. Han genomförde vittgående
ändringar i såväl plan som fasadbildning och det
är härigenom kyrkan fått den betydelsefulla
estetiska karaktär, som gör den till en inledare av
barockens arkitektur. Michelangelo har skapat en
stark enhet och sammanhållning i såväl det yttre
som det inre. Redan i själva rumsdispositionen
är denna princip målmedvetet genomförd, i det att
huvudkupolen genom sin storlek på ett helt annat
sätt än i Bramantes förslag dominerar över
si-dokupoler och övriga sekundära utrymmen. I
fasaden bilda de genomgående pilastrarna och
deras gruppering en likartad effekt. Efter
Michelangelos död fullbordades kupolen i allt
väsentligt efter hans ritningar av Vignola och Giacomo
della Porta. Hittills hade man fasthållit vid det
grekiska korset som plan. 1606 beslöt Paul V
att förlänga skeppet. Ännu kvarstående delar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
