Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plesti - Plog - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Ploesti—Plog
292
Ploesti [plåe’/tj], stad i Rumänien, 50 km n.
om Bukarest; 105,114 inv. (1945). P. ligger i
landets rikaste petroleumdistrikt; stora
raffinaderier. Anläggningarna tillfogades svåra skador
genom allierade flygbombningar, särsk. sommaren
1944. Den mesta oljan föres i rörledning till
Constan(a vid Svarta havet.
Plog, jordbruksredskap, vars huvuduppgift är
att vända matjordslagret. P:s huvuddel är
plogkroppen, som består av bill, vändskiva och
landsida. Landsidan, vars nedre, något
vidgade del kallas sulan och dennas bakre del
klacken (el. hälen), har endast till uppgift
att stödja p. under arbetet. B il len är på
moderna p. smidd av stål, ibland legerat stål. Den
skär loss tiltan i bottnen, varefter tiltan glider
över billen upp på vändskivan och vändes av
denna. Även vändskivan är smidd av stål,
segt i kärnan och glashårt på ytan. Vanl. har p.
bill och vändskiva vända åt höger. K u p- el.
drillplogar, avsedda att upplägga jorden i
drillar och att kupa jorden, ha tvåsidigt biliskär
och en ställbar vändskiva åt vardera sidan. Mindre
vanligt är, att p. är konstruerad så, att den vid
körning fram och åter lägger tiltorna åt samma
sida intill varandra (vändplog; växelplog;
balansplog). En starkt brytande p. (b
rytplog; se bild 1 å pl.) har en kort, brant
vändskiva, som böjer tiltan så starkt, att denna
bry-tes sönder och luckras. En sådan p. kan
användas endast på lätta och medelstyva jordar.
Styva lerjordar kunna ej luckras på
samma sätt; där måste man använda en svagt
brytande p. (v ä n d p 1 o g) med långsträckt,
svagt sluttande vändskiva, som endast vänder
tiltan. Framför p.kroppen är monterad en rist,
som skär loss tiltan i sidan. Olika typer av
rister finnas: knivrist i form av en stor kniv,
cirkelrist (skivrist) i form av en rund
stålskiva med egg runtom och s k u m r i s t, som
fasar av ena hörnet på tiltan, så att växtrester
o. dyl. på markytan myllas fullständigare. — På
hästplogen äro p.-kroppen och risten
monterade på en ås av kraftigt prof il järn. Dragkraften
anspännes i b e t s 1 e t i åsens främre ända.
Bets-let är ställbart, och däri regleras plöjningsdjup
och tiltbredd. Under arbetet stödjes p. framtill
av ett stödhjul el. en stödmed. Bakom p.-kroppen
äro fästade ett par styren, med vilka p. styres
av plöj aren, som går i fåran bakom p. —
Hästplogen har under de senaste decennierna i allt
större utsträckning undanträngts av motorplogen,
traktorplogen. Denna kan antingen gå på
hjul och bogseras av traktorn (hjulplog) el. vara
monterad på traktorn och bäras av denna
(bärplog). På hjulplogen äro p.-kropparna, I, 2
el. 3 till antalet, monterade i en gemensam ram,
som uppbäres av 2 el. 3 hjul (se bild 2). Det ena
hjulet går på den oplöjda markytan, det andra i
fåran framför p.; det tredje hjulet, då sådant
finnes, går i fåran bakom p. De två förstn. hjulen
äro med ett par spakar e. dyl. ställbara i
förhållande till ramen, så att denna kan höjas el. sänkas,
varigenom plöjningsdjupet och p:s sidolutning
kunna regleras. Bärplogen har 1 el. 2 p.-
kroppar fästade i en enkel ram, som kopplas
till traktorn med tre kopplingsstänger (se bild
3—4). Hela p. kan lyftas med traktorns
hydrauliska lyftanordning. Bärplogen saknar hjul el. har
ett ställbart stödhjul, som går på den oplöjda
marken bredvid p. och bestämmer plöj ningsdj upet.
En traktorplog är alltid försedd med skydd mot
sönderkörning genom olika slag av
överbelast-ningskopplingar. P.-kroppen återföres i arbetsläge
genom att man backar ett kort stycke med
traktor och p. Det finns även p.-konstruktioner, hos
vilka p.-kropparna automatiskt återgå i
arbetsläge, då de passerat hindret.
Historik. P. utgör en senare utvecklingsform
och skiljer sig från årdret genom vändskivan,
som åt ena sidan vänder de uppskurna
jordtiltor-na, under det att årdret för jorden likformigt
åt båda sidor. Tidigare forskning har sysslat
mycket med den rent teoretiska spekulationen,
huruvida årdret uppkommit ur hackan el. spaden.
Av särskilt intresse är härvid fotplogen, en
tung spade med ensidigt fotsteg, som ibland även
nyttjades som årder. De historiskt mest
intressanta äro årdren från Döstrup i Danmark (se bild
5), som ansetts härröra från äldsta järnåldern,
och från Walle i Ostfriesland (bild 6), som
senast daterats till äldre bronsåldern. Även i
Svarvarbo i Uppland har gjorts ett fynd av en nära
2 m lång t r ä k r o k, som tolkats som en del av
ett årder och möjl. härrör från bronsåldern.
Dessa fynd och ristningar visa två huvudtyper,
bågårder och krokårder, som i
konservativa bygder i Sverige varit i användning ännu
in på 1900-talet, sist för kupning av potatis
(bild 7). En mera utvecklad årder- och plogtyp,
som varit den allmännast förekommande både i
v. Europa och i Östasien, har på gr. av sitt
ramverk i vetenskaplig litteratur benämnts den
fyrsidiga p. (bild 8). Genom sin
horisontella sula blir ett årder av detta slag mer
effektivt än äldre former, och genom tillsatsen av
vändskivan torde p. ha utvecklat sig ur denna
årdertyp. Genom att låta de båda vertikala
delarna av det fyrsidiga årdrets ramverk skjuta upp
över dragåsen har det s. k. grindårdret, resp,
grindplogen uppkommit, som varit allm.
förekommande i mell. och n. Sverige (bild 9).
I de svenska finnbygderna, Finland och
Nord-ryssland förekommer den s. k. g a f f e 1 p 1
o-g e n (bild 10), som är särsk. lämplig för
svedjebruket. I danska torvmossar ha
påträffats fragment av hjulplogar från
yngre järnåldern. I sen tid har hjulplogen
varit i använding i s. Skåne, i Danmark och
i v. och mell. Europa. P:s senare utveckling
består främst i att den äldre platta vändskivan
ersättes av en svängd vändskiva, först
järnbeslagen, senare helt av järn, varigenom p. på gr.
av den minskade friktionen blir lätthanterligare;
den har varit påvisbar i Sverige under 1700-talets
förra hälft. Den moderna p. har utvecklat sig i
England vid 1700-talets slut och kom i bruk i
Sverige under 1800-talets förra hälft. De
engelska modellerna, som tillverkades i Sverige
under hela 1800-talet, ha sedan utträngts av ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
