Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Polen
348
lade honom i långvariga strider med detta land,
och under ”den stora oredan” i Ryssland var
han ivrigt verksam för sitt el. sin sons val till
tsar. Dessa planer omintetgjordes av den
nationella resningen i Ryssland och huset
Roma-novs tronbestigning, men P. erhöll i freden 1618
bl. a. Smolensk. Kampen med Sverige ändades
genom stilleståndet i Altmark så, att P.
temporärt miste alla sina mer betydelsefulla
hamnstäder vid Östersjön. Wladyslaw IV (reg.
1632—48) besegrade ryssarna vid Smolensk och
avslöt med Sverige stilleståndet i Stuhmsdorf, som
återgav P. de preussiska hamnarna. Faran
återkom med Jan Kazimierz (Johan Kasimir;
reg. 1648—68). Kosackerna med Bogdan
Chmiel-nicki i spetsen reste sig; denne kallade ryssarna
till hjälp, och dessa bemäktigade sig Ukraina,
Vitryssland och Vilna. Karl X Gustav kastade
sig 1655 över det utmattade och nästan värnlösa
landet. P. räddades utom av tillfällig hjälp av
tatarerna genom adelns fosterlandskärlek och en
skicklig diplomati. Det avlöpte dock icke med
mindre, än att kurfursten Fredrik Vilhelm gjorde
Preussen fullkomligt oberoende av P., och stora
eftergifter gjordes till kosackerna. Freden i
Oliva 1660 försonade P. och Sverige; stilleståndet
i Andrussov 1667 gjorde Dnjepr till gränslinje
i Ukraina, men Ryssland behöll Kiev och
Smolensk. Under den oduglige M i c h a 1 (Mikael)
Wisniowiecki (reg. 1669—73) övergingo
Kamenets, Podolien och större delen av Ukraina
i turkarnas händer. Hjältekonungen Jan
(Johan) Sobieski (reg. 1674—96) segrade vid
Chotin 1673 och Wien 1683 över turkarna men
visade sig kraftlös i kampen mot den inre
oordningen. Ännu mindre kunde denna bemästras av
två sachsiska furstar, av vilka den ene, August
II (reg. 1697—1733), inledde förhandlingar med
grannarna om delning av P., medan den andre,
hans son A
u-gust III (reg.
1733—63), totalt
försummade
regering och
lagstiftning (jfr
Konfederation
och Liberum
veto). Redan 1697
övade Ryssland
påtryckning vid
kungavalet.
Under stora
nordiska kriget tog
det Livland; efter
Poltava körde
ryssarna bort den
av svenskarna
insatte motkonung-en Stanislaw [-Leszczyrisk-]
{+Leszczyri-
sk+} i och
återkallade August
för att senare,
under ett
inbördeskrig med
kon
federationen i Tarnogröd, påtvinga landet sitt
protektorat (1717). Stanislaw August
Poniatowski, liksom August III vald under
påtryckning av ryska bajonetter, var P:s siste
konung (reg. 1764—95). För att undertrycka
dennes reformiver uppviglade Ryssland och
Preussen å ena sidan anhängarna av det sachsiska
partiet, som voro förälskade i den gamla
oordningen, å andra sidan protestantiska och
ortodoxa dissidenter till en konfederation 1767.
Sedan kejsarinnan Katarina II infört en stor här
i P. och garanterat P:s gamla författning,
uppstod den patriotiska konfederationen i Bar (1768
—72).
Begagnande sig av detta virrvarr, förmådde
Fredrik II av Preussen först Ryssland, sedan
Österrike till Polens första delning (1772;
se karta). Fastän anarkien i P. var förevändning
för delningen, tilläto de tre makterna ingen
förbättring i styrelsen. Då Rysslands förbund med
Preussen brast, företog den s. k. fyraåriga
riksdagen 1788—92 med Preussens goda minne —
förbund slöts med Preussen — en rad reformer,
krönta av författningen av 3 maj 1791.
Motståndarna till denna bådo emellertid om hjälp
hos Katarina II och ingingo den reaktionära
konfederationen i Targowica 1792.
Fosterlandsvännernas unga här kunde icke motstå de ryska
bajonetternas massa. Preussen bröt förbundet
med P. och överenskom med Ryssland om
Polens andra delning (1793; se karta).
Skaparna av författningen (L Potocki, Kollataj
m. fl.) förberedde från utlandet en resning och
kallade Tadeusz Ko s ci u s z k o till diktator.
Efter kortvariga framgångar kvävdes denna
resning av de tre svarta örnarnas härar, och P
o-lens tredje delning verkställdes 1795 (se
karta). P. som stat upphörde att existera.
Under Napoleonskrigen kämpade åtskilliga po-
POLENS DELNINGAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
