- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
367-368

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pollination, pollinering - Pollinium - Pollock, Sir Frederick - Pollopas - Pollutioner - Pollux - Pol. mag. - Polning - Polo, Marco - Polo (hästpolo)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

367

Pollinium—Polo

368

uppkomsten av bastarder. Självpollination är
naturligtvis endast möjlig i samkönade el. monoklina
blommor och utmärker särskilt kleistogama,
d. v. s. ständigt slutna, blommor. Växter såsom
korn, vete m. fl., vilka visa god frösättning efter
självpollination, sägas vara självfertila. Som regel
tycks dock gälla, att avkomman blir kraftigare och
talrikare efter korspollination än efter
självpollination. Hos de självsterila växterna, råg, vissa
fruktsorter o. s. v., leder självpollination icke till
något resultat. Vissa blomanordningar försvåra
el. omöjliggöra självpollination. En sådan är
utesluten i enkönade eller diklina blommor; hos
dioika växter kan endast äkta korspollination
komma i fråga, medan hos de monoika även
grannpollination är möjlig. I samkönade blommor
försvåras självpollination genom di ko g am i,
heterostyli och herkogami (se nedan).
Allteftersom ståndare el. märken mogna först,
urskiljer man protandri (”försthanlighet”,
blomman i ”hanstadium”) och protogyni
(”försthonlighet”). Då ståndare och märken bli
pollinationsdugliga samtidigt, föreligger h o m
o-g a m i. Flertalet heterostyla växter kännetecknas
av blomdimorfism, d. v. s. ha två slags blommor,
dels med lågt fästa ståndarknappar och långa stift,
dels med högt fästa knappar och korta stift. De
båda blomslagen äro fördelade på olika individ,
och eftersom endast p. mellan knappar och
märken, som sitta på samma nivå, ger fullgott
resultat, kan heterostyli sägas gynna
korspollination. Dimorft heterostyla äro många
Primula-arter, Hottonia, lungört m. fl. Stundom kan som
hos fackelrosen stiftlängd, resp,
ståndarknappar-nas läge växla på tre olika sätt (trimorf
heterostyli). Andra slag av blomdimorfism förekomma
även, t. ex. hos underviol och mjukplister, som
ha både kleistogama och kasmogama blommor.
Med herkogami betecknas det förhållandet, att
autogam p. helt el. tidtals omöjliggöres på grund
av könsorganens inbördes ställning el. andra
specifika anordningar i en blomma.

P. kan förmedlas av vind, vatten el. djur, och
i enlighet därmed urskiljas följ, slag av p.

i) Vindpollination, anemogami, anemofili: p. sker med
luftströmningar.

2) Vattenpollination, hydrogami, hydrofili: p. sker med
vattenströmningar.

3) Djurpollination, zoogami, zoofili: p. sker med djur,

a) Insektpollination, entomogami, entomofili: p. sker
med insekter.

b) Fågelpollination, ornitogami, ornitofili: p. sker
med fåglar.

c) Snigelpollination, malachofili: p. sker med sniglar
el. snäckor.

d) Fladdermuspollination, chiropterofili: p. sker med
fladdermöss.

De vindblomstriga el. anemofila växterna, dit
barrträd, hängeväxter och gräs höra,
kännetecknas av s. k. vindblommor, som vanl. sakna lysande
färger, doft och honung men ha stora, ofta
gre-niga märken och alstra stora mängder s. k.
v i n d p o 11 e n. Detta består av små, glatta
pol-lenkom utan pollenkitt, varför dessa lätt isoleras
och länge kunna hålla sig svävande i luften.

Endast ett fåtal vattenväxter har hydrofil
pollination. De allra flesta växter äro insekts-

blomstriga el. entomofila, d. v. s. deras blommor
visa en mer el. mindre utpräglad anpassning för
p. med insekter. Insektsblommor äro vanl. vackert
färgade och doftande samt ofta utrustade med
honungskörtlar. Insektsblommornas pollenkorn
äro näringsrika och klibba ihop av ett vanl. gult,
oljeartat ämne, pollenkitt. Såväl
honungs-saft som pollen tjänar de besökande insekterna
till näring. I s. k. pollenblommor, såsom
hos Rosa, bjudas insekterna endast ståndarmjöl.
Bland insekterna äro framför allt steklar, fjärilar
och flugor av betydelse för p. S. k.
fjärilsblom-mor, humleblommor och flugblommor äro
anpassade för och besökas mest av fjärilar, resp,
humlor och flugor. Fjärilsblommor alstra
ho-nungssaft, som samlas nere i en lång blompip el.
sporre, dit endast en fjärils sugrör kan nå.

I tropikerna förekomma ganska talrika
ornito-fila växter (Fuchsia-arter m. fl.) med
fågelblommor, vilka pollineras av kolibrifåglar och
honungs-sugare.

Vid ärftlighetsförsök etc. överföres
ståndarmjöl på konstlad väg till märket med små penslar
el. stickor (artificiell pollinering).

Pollinium, bot., se Orkidéer.

Pollock [på’lak], Sir Frederick, engelsk
jurist (1845—1937)> prof, i Oxford 1883—1903.
P., som i hemlandet åtnjöt högt anseende,
framträdde som förf, på skilda rättsområden. Jämte
F. W. Maitland utgav han ”History of English
law” (2 bd, 1895, 2:a uppl. 1911).

Pollopäs, se Konstmassor, sp. 626.

Pollutiöner (av lat. pollu’ere, orena),
ofrivilliga uttömningar av sädesvätska, vanl. under
sömnen. P. äro vanliga hos yngre personer i
pu-bertetsåldern och hos dem, som leva i sexuell
avhållsamhet, och äro då att betrakta som
naturliga och oskadliga. Om de förekomma under andra
omständigheter, kunna de vara tecken på
rubbningar av nervösa el. andra orsaker och kräva då
undersökning och behandling av läkare.

Pollux [på’-]. 1) (Astron.) Se Castor och
Pollux samt Tvillingarna. — 2) (Miner.) Se
Ce-sium. — 3) (Myt.) Se Dioskurerna.

Pol. mag., förk. för politices magister.

Polning, se Koppar, sp. 673.

Polo [på’lå], Marco, se Marco Polo.

Polo [eng. utt. päu’låu] (från eng., ytterst
indiskt ord, eg. avseende bollen), numera vanl.
benämnt h ä s t p o 1 o (till skillnad från
vatten-polo), hockeyliknande bollspel till häst med
klubbor (c:a 1,35 m långt skaft och avlångt rundat
huvud av c:a 20 cm längd) och bollar av lätt
träslag (bambu, pilrot) med diam, av c:a 9 cm.
— Spelplanen utgöres av en 30 yards lång
och 160 (vid inramning) el. 200 yards bred,
jämn gräsplan med 8 yards breda mål.
Deltagarna, 4 på vardera sidan, söka driva bollen i
motståndarnas mål (mellan målstängerna el. deras
förlängning). P. omfattar 7 (i U.S.A. 8) perioder
om c:a 8 min. med 3 min. uppehåll efter varje
period (efter 4:e perioden 8 min.). Spelet kräver
snabba och uthålliga hästar. Förr användes s. k.
poloponnyer, numera för ändamålet inövade
fullblodshästar, som under spelets gång kunna
be

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free