Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polsk musik - Polstjärnan, Nordstjärnan - Poltava - Poly- - Polyadelphia - Polyakrylnitrilfiber, orlon - Polyamider - Polyandri - Polyandria - Polyartrit - Polybasit - Polybios - Polycarpicae, Ranãles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375 Polstjärnan—Polycarpicae 376
W i e n i a w s k i (1835—80) och L P a d e r e
w-ski (1860—1941) förbundo polsk stil med
internationell efterromantik. Nyromantiker av
övervägande rysk skolning äro K.
Szymanow-ski (1883—1937) och L. Rozycki (f. 1883).
Europeisk berömdhet som dirigent vann G r z
e-gorz Fitelberg (f. 1879). Hans son J e r z y
Fitelberg (f. 1903) går i klassicistisk
riktning; radikalare är den modernistiske
Alexander Tansman (f. 1897).
Polstjärnan, Nordstjärnan, Poläris,
stjärna av storleksklassen 2,12, utgörande den
ljusstarkaste i Lilla björnens stjärnbild. P. är
den för blotta ögat synliga stjärna, som ligger
n. polen närmast.
Poltava [ry. utt. paita’va, sv. utt. påltä’va],
ukrain. Piltava, huvudstad i Poltavaområdet i n. ö.
Ukraina, vid Vorsklas h. strand; 130,305 inv.
(1939). P- är knutpunkt för järnvägslinjerna till
Kiev, Charkov, Krementjug och Donetsbassängen.
P. har sockerfabriker, läder- och tvålindustri,
kvarnar och slakterier, lantbruksförsöksstation,
historiskt museum och flera högre läroanstalter.
På Alexandrovskij platsen står ett monument över
slaget 1709. P. ockuperades 1941—43 av
tyskarna och skadades under striderna av art.-eld.
Slaget vid P. 28 juni 1709. Vid
operationernas början våren s. å. stod Karl XII i
Ukraina, v. om Vorskla, och ryska
huvudkrafterna n. ö. därom. Sedan 1 maj hade svenskarna
belägrat P. Fienden sökte förgäves leda bort de
belägrande och från ö. direkt undsätta fästningen.
Slutligen, när nöden i P. blev stor, gick tsar
Peter över Vorskla, 10 km n. om P., där Karl XII
tidigt släppt övergångarna för att locka ned
honom, och framryckte till platån n. om
Jakov-tsij, där ett befäst läger anlades (26 juni).
Fienden uppskattades till 40,000 man (V4 kavalleri).
Karl XII beslöt anfalla. Planen blev att
förflytta huvudkrafterna, omkr. 16,000 man (V2
kavalleri), till en flankställning vid Tachtaulov,
beredda att därifrån anfalla fienden, när han förr
el. senare måste röra sig ur sina befästningar.
Framryckningen igångsattes i skydd av mörkret
natten 27—28 juni. Karl XII var på grund av
ett sår i foten hindrad att själv utöva det
direkta befälet. Detta fördes genom fältmarskalk
Rehnschiöld. Det började illa. Genom fel vid
uppmarschen gick överraskningen förlorad. Vid
genombrytningen av skanslinjen inlät sig
generalmajor Roos med Vs av infanteriet i avgörande
strid och blev där kvar utan nytta. Kavalleriet
kastade emellertid huvuddelen av ryska
kavalleriet norrut till Pobivanka, och armén
uppmarscherade slutligen framför ryska lägret. Ryska
infanteriet gick till anfall mot den tunna svenska
linjen, vilken omedelbart fördes till motanfall.
Högra svenska inf.-flygeln kastade
oemotståndligt fiendens vänstra bakåt, men den vänstra
trängdes av övermakten tillbaka. Kav.-flyglarna
ingrepo ej i tid. Infanteriet överflyglades och
led oerhörda förluster, fältmarskalken blev
fången, allt hotade falla sönder. Då övertog Karl XII
trots sitt sår ledningen. Den hotande katastrofen
undveks. Under stora svårigheter fördes armén
över Maloje Budisjtje till Pusjkarjovka, där den
upptogs av arméreserven. Karl XII gav därefter
order om fortsatt återtåg söderut, vilket
utfördes ordnat (jfr Perevolotjna). Svenskarnas
sammanlagda förluster torde ej ha överstigit 5,000
man.
Poly- [på’-] (av grek. poly’s), mång-.
Polyad^lphia [-f-], bot., se Linnés
sexualsystem.
Polyakrylnitrilfiber, o r 1 o n, en
polymerisa-tionsprodukt av akrylnitril, CH2 = CHCN. Detta
råmaterial f ramställes syntetiskt ur acetylen
och cyanväte som en klar vätska med stickande
lukt och kokp. 78°. Vid polymerisationen
erhål-les ett vitt pulver, som alltefter
polymerisations-metoden har en molekylarvikt av 15,000—250,000.
Enl. ett amerikanskt förfarande löses pulvret i
dimetylformamid och zinkhalogenid, och ur
lösningen framställes fibern, som underkastas
sträckning i värme. Vävnader av p. användas för
arbetskläder, tropikkläder, filterdukar, gardiner och
alla sådana ändamål, där dess ljus-, värme- och
kemikaliebeständighet är värdefull.
Polyamider, se Konstmassor, sp. 626.
Polyandri, den form av månggifte, då en
kvinna har flera män. Uppträder huvudsaki. i
Centralasien, särskilt Tibet och närliggande
länder.
Polya’ndria, bot., se Linnés sexualsystem.
Polyartrit, inflammation i flera leder. Jfr
Ledsjukdomar och Reumatiska sjukdomar.
Polybasit, miner., silverantimonsulfosalt, (Ag,
Cu)i6Sb2Sn.
Poly’bios, forngrekisk historieskrivare (omkr.
201—120 f. Kr.). P. infördes tidigt i politiken.
166 f. Kr. fördes han jämte 1,000 andra
framstående akajer som gisslan till Rom. P. vann
där Scipio d. y:s vänskap. Han bevittnade 146
Kartagos fall och s. å. Korints förstöring samt
var ivrigt verksam för att mildra sina
landsmäns lott. Av hans historias 40 böcker äro
endast de fem första fullständigt bevarade, de
övriga i excerpt. Verkets huvudparti skildrar
tiden fr. o. m. andra puniska krigets början
(221) till det makedoniska kungarikets undergång
(168) under den ledande synpunkten av den
historiska nödvändigheten, att Medelhavsländerna
samlades under Roms välde (30—33). Böckerna 1
och 2 skildra som inledning Roms och Kartagos
historia 266—221; 35—39 utgöra en efterskrift,
som för framställningen fram till 144 f. Kr.
P. undviker retorik och använder sin tids
kanslispråk i förädlad form. Hans synkrets är
vidsträckt, vidgad genom hans politiska verksamhet
och många resor. — Uppl. av Th. Büttner-Wobst
(2:a uppl. 1889—1905). övers, av P. J.
Ema-nuelsson (1833—34), I. A. Heikel (valda partier,
”Romarnas väg till världsväldet”, 1942), O. A.
Hovgård och J. Forchhammer (1890—93, resp.
1896, på da.). — Litt.: C. Wunderer, ”P.” (1927).
Polyca’rpicae, R a n ä 1 e s, serie bland
kori-petalerna, omfattande familjer, vilkas arter ha
blomhyllet antingen acykliskt (jfr Blomma sp.
272) el. bildat av mer än två oftast tretaliga
kransar. Ståndarna äro vanl. talrika. Finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
