Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ponton - Pontonjärer - Pontoppidan, 1. Henrik - Pontoppidan, 2. Clara, f. Rasmussen - Pontormo, Jacopo da (Carucci) - Pontos - Pontresina - Pontus euxinus - Ponzaöarna - Pool - Poole - Pooltips - Poona, Puna - Poop - Poopó, Lago de, Poopósjön - Pop - Popayán - Pope, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Pontonjärer—Pope
394
3) Dets. som flottör (se d. o.).
Pontonjärer, förr benämning på sådan trupp,
som handhade krigsbromateriel (i Sverige 1867—
92). Se Ingenjörtrupper.
Pontoppidan [påntå’-]. 1) Henrik P., dansk
författare (1857—1943). Han studerade först till
ingenjör, var en tid folkhögskollärare, ägnade sig
efter 1881 åt författarskap. Han började som
objektiv realist med osminkade skildringar från
landsbygden, bondelivet. Denna första del av
hans författarskap
omfattar bl. a.
berättelserna och romanerna
”Stækkede vinger”
(1881),
”Landsbybil-leder” (1883),
”Sandinge menighed”
(om-arb. 1903), ”Fra
hyt-terne” (1887),
”Isbjörnen” (s. å.) och den
själländska
romantrilogien ”Muld”, ”Det
for-jættede land”,
”Dommens dag” (1891—
95), senare
sammanfattad under den
mel
lerstas namn. Den andra huvuddelen av hans
produktion, som hämtar sina motiv från andra
samhällsklasser än allmogen, kulminerar med
”Fortællingerne om Lykke-Per” (8 dir, 1898—
1904), en stor samhällsskildring från Jylland och
Köpenhamn. Efter ett par smärre berättelser
kom hans tredje stora roman, ”De dödes rige”
(5 dir med olika namn, 1912—16, samlade i
2 bd 1917), som skildrar Danmark under åren
1901—14. P:s sista verk var en utförlig och
djupträngande självbiografi (1933—40). — 1917
fick P. (jämte Karl Gjellerup) Nobelpriset i
litteratur. — Utan att direkt behandla aktuella
ämnen ger P:s författarskap nästan alltid en
tidsbild och en samhällsbild; hans tre största
verk utgöra ett stordåd genom sin fyllighet och
sitt förstående; hans kritiska och pessimistiska
syn på utvecklingen, hans lugna, genomskinliga
stil förenas med själfull sympati och
varmhjärtad humanitet. — Monogr. av C. M. Woel (2 bd,
1945).
2) C 1 a r a P., f. R a s m u s s e n,
skådespelerska (f. 1883), sedan 1925 knuten till Det
kongelige teater, till vars förnämsta krafter hon
hört. Sitt definitiva genombrott hade P. på
Alexandrateatret som Helene de Trevillac i
”Äventyret”. Bäst lyckades hon i
framställningen av proletära typer el. när det gällde att ge
uttryck för ett primitivt men även raffinerat
själsliv.
Pontormo [påntå’rmå], Jacopo da, hette
eg. J. Carucci, italiensk målare (1494—1557).
P. var lärjunge av Andrea del Sarto och
anslöt sig först till den florentinska
högrenässansen men gick snart i den manieristiska
riktningen. Hans passions fresker i Certosa vid Florens
skilja sig från de gängse idealen genom sin
starkare uttrycksfullhet och sitt bristande intresse för
naturtroheten. Mest känd är P. genom sina
por
trätt, särskilt idealporträttet av Cosimo de
Me-dici.
Po’ntos, grek. (lat. Po’ntus). 1) P. e u’x e
i-nos (lat. Po’ntus éuxmus), ofta endast
Pon-t o s, ”det gästvänliga havet”, enl. uppgift
tidigare kallat P. a’xeinos, ”det ogästvänliga
havet”, forntidens namn på Svarta havet. — 2)
Område i Mindre Asien, kallat ”Kappadokien
vid P.”. Det gränsade i ö. till Lilla Armenien,
i v. till Paflagonien och Galatien, i s. till
Kappadokien. Landet tillhörde perserkonungen och
blev en del av Kappadokisk-pontiska riket, som
under 300-talet f. Kr. lösgjordes från
perserriket. 281 f. Kr. bildade Mithridates I av P.
ett rike, som fick sin största omfattning under
Mithridates Eupator (se Mithridates). Det gick
genom hans nederlag år 66 förlorat till romarna.
Pontresina [påntrezi’na], turist- och
vinter-sportort i Graubünden i ö. Schweiz, i övre
En-gadin, 5 km ö. om S:t Moritz, 1,800 m ö. h.;
c:a 1,000 inv.
Po’ntus éüxinus, lat., se Pontos 1).
Ponzaöarna [på’ntsa-], se Pontinska öarna.
Pool [pöl], eng., eg. pott (för insatser i
kortspel), sammanslutning av säljare el. producenter
för att behärska utbudet av en vara och
förhindra en pristryckande konkurrens. P., som är
en monopolbildning, brukar innebära, att
marknaden på ett el. annat sätt uppdelas mellan de i
p. ingående företagen.
Poole [pöl], hamnstad i Dorsetshire, England,
vid en vik av Engelska kanalen; c:a 70,000 inv.
Utmärkt hamn; varvsindustri.
Pooltips [pöl-], se Tippning.
Poona [pö’na], P u n a, stad i prov. Bombay,
Indiska unionen, på V. Ghats, s. ö. om Bombay;
285,200 inv. (1941). P. ligger vid floden Mutha
och järnvägen Bombay—Madras. Centrum för
missionsverksamheten. I förstaden Kirkee är
garnisonen förlagd.
Poop [pöp], se Däck.
Poopo [pååpå’], Lago de P.,
Poopö-sjön, sjö i v. Bolivia; 3,694 m ö. h., 1,000—
3,000 km2, 3 m djup. I trakten finnas stora
saltavlagringar, och P:s salthalt (i6°/oo) beror
huvudsaki. därpå. Förnämsta tillflöde är den
segelbara Rio Desaguadero från Titicacasj ön.
Pop [påp], präst i ortodoxa kyrkan. Ordet
ersattes i ryskan i början av 1800-talet av sv
jasj-tje’nnik.
Popayån [påpaja’n], huvudstad i dep. Cauca,
s. v. Colombia, vid foten av en vulkan, 1,740
m ö. h.; omkr. 45,000 inv. Biskopssäte, univ.
(gr. 1823).
Pope [påtip], Alexander, engelsk skald
(1688—1744). P., som var puckelryggig, kastade
sig med iver över studier. Hans ”Pastorals”
(1709), ”Essay on criticism” (1711) och
”Wind-sor forest” (1713) vittna redan om den
versbehandling och pregnanta stil, varigenom han blev
sin tids främste skald i England. Särskilt
bidrog ”Essay on criticism” härtill, ett försök efter
Boileaus ”L’art poétique” att uppställa riktlinjer
för litterär smakbildning1. Den komiska
hjältedikten ”The rape of the lock” (övers, av J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
