Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pordenone, Giovanni Antonio - Porer - Porfyr - Porfyri - Porfyriner - Porfyrios - Porfyrit - Porfyrogennetos - Pori - Porjus - Porjus kraftverk - Porkala - Porkupineträ - Porla brunn - Pormaskar el. hudmaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Pordenone—Pormaskar
398
Pordenone [pårdenå’ne], Giovanni
Antonio, norditaliensk målare (omkr. 1484—1539),
huvudsaki. verksam i Venedig och Friuli. P. har
tagit starka intryck såväl av venetianerna som av
Correggio och Michelangelo. Hans verk,
altartavlor och fresker, äro mycket ojämna. Däribland
finnas dock flera, som tillhöra den italienska
konstens uttrycksfullaste och mest egenartade
målningar. Betydelsefullast äro freskerna i Cremona
och Madonna di Campagna i Piacenza.
Pörer (fr. pore, av grek, po’ros, genomgång).
1) Anat., zool., hudkörtlarnas mynningar.
2) Bot., förtunnade ställen i cellväggar,
uppkomna genom att på bestämda punkter ingen
sekundär cellvägg anlagts, utan cellerna endast
skiljas genom den tunna primära väggen; de
underlätta ämnesutbytet mellan cellerna. Den
primära väggen (sluthinnan) kan därtill vara
perforerad av ytterst fina hål (p 1 a s m o d e s m e r).
Porfyr (av grek. porfy’reos, purpurröd), i
vidsträckt mening varje sådan eruptivbergart, som i
en finkornig el. tät massa (grundmassa)
innehåller större kristaller el. mineralkom (s t r
ö-korn) inströdda (porfyrisk struktur).
Strökornen ha oftast annan färg än grundmassan,
och i de flesta fall utgöres flertalet av fältspat. P.
i inskränkt bemärkelse omfattar blott de arter,
vilkas fältspatströkorn bestå av kali- och
natronfält-spat; äro fältspatströkornen uteslutande en åtm.
täml. kalkrik plagioklas, säges en porfyrit
föreligga. Hos det förra slaget av p. är
grundmassan vanl. röd el. brun men kan även vara
grön, grå, gulaktig el. svart. Många p. äro helt
oansenliga till utseendet, andra ägna sig på grund
av vacker färg, stor hårdhet, lätthet att polera
och frihet från ogynnsam sprickbildning till
prydnadsföremål m. m. Det mest bekanta
porfyrom-rådet i Sverige finns i Älvdalen i Dalarne.
Porfyri, en ärftlig ämnesomsättningssjukdom,
varvid porfyriner (se d. o.) uppträda i blodet och
urinen. P. kännetecknas av anfall med
buksmärtor samt nervsymtom, ss. förlamningar.
Porfyriner, en grupp jäm- och magnesiumfria
pyrrolderivat, vilka förekomma i all protoplasma.
De bildas ur blod- el. cellfärgämnen och utgöra
grundsubstansen för vissa andningspigment hos
djur och växter. Grundbeståndsdelen är en stor
ringbildning, bestående av fyra pyrrolkärnor,
sammanbundna genom metinbryggor. Genom
sub-stitution av vissa väteatomer i pyrrolkärnorna
erhållas olika p., av vilka de viktigaste äro proto-,
meso-, hemato-, deutero-, etio-, kopro-, uro-,
rhodo-, pyrro- och pyrretioporfyrin. Uro- och
koproporfyrin förekomma normalt i urin- och
tarmuttömningar, då de bildas vid matsmältningen
genom nedbrytning av blod- och
muskelfärgämnena i födoämnena. Vid vissa sjukdomstillstånd
och förgiftningar uppträda p. i blodet, och det
blir en ökad utsöndring av dem med urinen.
Porfy’rios, nyplatonsk filosof (omkr. 232—
304), Plotinos’ förnämste lärjunge, hans biograf
och utgivare av hans skrifter. P. skiljer sig från
sin lärare genom det praktisk-religiösa intresset
och den ännu strängare asketiska riktningen.
Porfyrit, se Porfyr.
Porfyroge’nnetos, grek. (lat.
porphyroge’nitus), ”den i purpurgemaket födde”, i östromerska
riket ett binamn på kejserliga prinsar, som
föddes under faderns regeringstid.
Pori [på’ri], fi. namn på Björneborg.
Porjus [på’-], samhälle i Jokkmokks sn i
Lappland, vid Lule älv 8 km nedom St. Lulevatten och
vid Inlandsbanan 40 km v. s. v. om Gällivare
kyrkstad. Vid P. fanns förr endast ett nybygge, men
vid tillkomsten av Porjus kraftverk anlades på
älvens ö. strand ett samhälle, vars inv.-antal varit
c:a 3,000 men 1951 uppgick till endast 1,197. Ett
elektriskt smältverk, tillhörigt Wargöns ab.,
anlades 1917—19. Stor turisttrafik.
Porjus kraftverk, i Porjus, tillhör Staten och
är ett av Sveriges största. Första utbyggnaden
gjordes 1910—15, en andra avloppstunnel
utfördes 1935—38 och en tredje tilloppstunnel 1944—47.
I samband därmed tillkommo två nya turbiner
1941 och 1948, varjämte dammen höjdes.
Anläggningen består 1952 av en damm, som sedan 1947
dämmer upp till St. Lulevatten. Från dammen
ledes vattnet genom tre 525, 675, resp. 750 m
långa tunnlar till en fördelningsbassäng och
därifrån genom vertikala schakt till turbinerna i
kraftstationen, belägen 50 m under marken, och
sedan genom två 1,275 m långa avloppstunnlar
åter till älven. Ovan jord invid kraftstationen
ligger ställverksbyggnaden. Turbinerna äro 9 om
tillsammans 152,000 kW och fallhöjden 57 m.
För att öka kapaciteten under vinterns
lågvattens-perioder har St. Lulevatten reglerats och i
fjälltrakterna bildats en sjö, Akkajaure, genom att
en damm byggts vid Suorva. Vintervattenföringen
har därigenom höjts från c:a 50 till 250 m3/sek.
Porkala [på’-], fi. Porkkala. 1) Det
ursprungliga P. el. P o r k a 1 a u d d är en i Finska viken
utskjutande halvö i Kyrkslätts kommun, Nylands
län, Finland, s. v. om Helsingfors.
2) Område kring P. 1), av Finland 1944 på 50
år utarrenderat till Sovjetunionen, som här anlagt
en stark militärbas. P.-området, som var en av
det svenska Nylands bäst odlade bygder,
omfattar inalles 380,5 km2. Dess ö. gräns går längs
Esboviken endast c:a 12 km från Helsingfors’
v. gräns, därefter i en båge åt n. och v., så att
järnvägen Helsingfors—Karis mellan stationerna
Köklaks och Täkter avskäres på en sträcka av
över 40 km. Hela befolkningen, c:a 7,900
personer, överflyttades vid avträdelsen huvudsaki.
till Nylands läns grannkommuner.
Porkupineträ, bot., se Kokospalm.
Porla brunn är belägen i Skagershults sn i
Närke, på en skogbevuxen grusås 5 km n. n. ö.
om Laxå. P. har i äldre tid varit en offerkälla
och tillskrivits magiska egenskaper. Som
hälsokälla är den med säkerhet känd från 1724 men
kom först på 1800-talet i mera allmänt bruk.
Sedan varmbadhuset nedbrunnit 1939, har P.
upphört att vara kurort. Porla brunns ab., grundat
1874, framställer kolsyrat mineralvatten.
Pormaskar (lat. co’medo) el. h u d m a s k a r,
proppar, som täppa till mynningen av talgkörtlar.
P. bestå av förhornade celler och talg, äro på den
fria ytan mot huden mörkfärgade, i övrigt gulvita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
