Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postens identitetskort - Poste restante - Postering - Postexpeditioner, Postexpeditör - Post festum - Postflygning - Postförskott - Postgiro - Postglacial - Postglaciala havet - Posthemman - Posthum - Postiljon - Postilla - Postillon d’amour - Postkontor, Postkupé - Postludium - Postmannen - Postmedel - Post meridiem - Postmortal - Postmuseum - Postmästare - Posto - Post- och Inrikes Tidningar (Posttidningen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Poste restante—Post- och Inrikes Tidningar
428
das vid postkontor, postexpedition el. poststation
mot avgift av 50 öre och gäller 3 år.
Poste restante [på’st rästä’t, sv. utt. vanl.
på’st resta’ot], fr., beteckning på postförsändelse,
som adressaten skall avhämta på
adresspostan-stalten.
Postering, se Post.
Postexpeditioner, Postexpeditör, se
Postverket.
Post fèstum, lat, efter festen, för sent.
Postflygning, se Luftpost.
Postförskott, försändelse (brev, brevkort,
korsband el. paket), vars adressat har att för
försändelsens utbekommande erlägga ett av
avsändaren begärt postförskottsbelopp. Inrikes p.
skall åtföljas av kombinerad blankett till
adresskort och postförskottsanvisning, om beloppet
skall tillställas avsändaren direkt, resp,
postför-skottsinbetalningskort, om beloppet skall
gottskri-vas hans postgirokonto; p. till utlandet åtföljes
av postförskottsanvisning samt, i fråga om paket,
adresskort. Avgift (utom befordringsavgift) för
p.: grundavgift 20 öre jämte postanvisnings-,
resp, inbetalningsavgift.
Postgiro infördes i Sverige Vi 1925. P.
innebär, att postverket från allmänheten mottager
penningmedel för insättning på särskilda
postgirokonton samt efter anmodan av resp,
innehavare från dessa konton verkställer
likvider antingen genom belopps överförande till annat
p.-konto, g i r e r i n g, el. genom kontant
utbetalning till viss betalningsmottagare. P.
avser att underlätta betalningsrörelsen, särsk.
genom att minska behovet av kontanta medel. P:s
bokföring är förlagd till en avd. inom
Generalpoststyrelsen, postgirokontoret, men
samtliga postanstalter och i viss mån lantbrevbärarna
förmedla omsättningar för p. Ränta utgår icke
å medel, som innestå å p.-konto. Vid g i r e r i n g,
som är avgiftsfri, användes girokort.
Inbetalning verkställes medelst vanliga
inbetalningskort el.
postförskottsinbetal-ningskort, resp.
inbetalningstele-gram. Utbetalning sker genom u t b
e-talningskort, resp.
utbetalnings-telegram. P. kan även i viss utsträckning
anlitas för penningutväxling med utlandet. Antalet
p.-konton var vid årsskiftet 1951/52 299,755, på
vilka innestodo 1,774 mkr. 1951 verkställdes 161,8
mill. omsättningar till ett belopp av 203,0
milliarder kr.
Postglaciäl, eg. bildad efter istiden; jfr
Kvar-tärperioden.
Postglaciala havet, dets. som Litorinahavet.
Posthemman, sådant kronohemman, som mot
befrielse från vissa pålagor indelats för
besörjande av postens befordran. Åbo å p. benämndes
postbonde. 1870 avlyftes postföringsbesväret
från jordbruket, varmed p.-inst. upphörde.
Posthüm, se Postum.
Postiljön (fr. postillon), postfunktionär,
huvudsaki. verksam vid järnvägsposten; förr
tjänsteman, som förde postdiligenserna.
Postflla. 1) Förklaring till en i små avd.
förutskickad bibeltext, därav namnet: "post illa
textus verba” (= efter dessa textens ord). ■—
2) Förklaring av en predikotext i homilieform.
— 3) Från 1300-talet benämnes en årgång
ho-milier över de kyrkliga perikoperna p. Namnet
upptogs av de luterska kyrkorna. Förebilden var
Luthers ”Kirchen Postille”, påbörjad 1521, i
be-arb. sv. övers, först av Olaus Petri: ”En nyttog
postilla” (1528).
Postillon d’amour [påstijå’ damö’r], fr., se
Amour.
Postkontor, Postkupé, se Postverket.
Postlüdium, mus., efterspel (på orgel);
ut-gångsstycke. Motsats: prelüdium.
Postmannen, tidskrift, organ för Svenska
postmannaförbundet.
Postmedel, postverkets inkomstmedel, räknas
enl. R. F. till bevillningar. Postverkets
avgifter bestämmas därför av riksdagen.
Post meridiem, lat., se Meridies.
Postmortäl, efter döden. Ang. p o s t m o
r-tala förändringar (dödstecken) se Död 1),
sp. 187.
Postmuseum, museum, inrymt i gamla
posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm. P.
omfattar en mängd postala föremål i original (t. ex.
postdiligenser) och modeller (postjakter,
postfartyg) samt en mycket betydande saml. franko
tecken, vari ingå donerade saml. av sällsynta och
dyrbara märken, bland vilka de av dir. Hans
Lagerlöf, New York, skänkta kollektionerna
intaga en särskild rangplats. Museet har även ett
filatelistiskt bibi, med c:a 18,000 nr.
Postmästare, se Postverket.
Posto [på’stå], it.; ”fatta p.” = intaga
ställning.
Post- och Inrikes Tidningar (vanl. kallad
Posttidningen), i Stockholm utkommande
daglig tidning, som till vissa delar är svenska
regeringens off. pressorgan. Den är Sveriges
äldsta tidning samt har fortgått sedan 1645. Sitt
ursprung leder den från de under förra hälften
av 1600-talet esomoftast utgivna flygbladen med
underrättelser från krigsteatern. Med 1645
började Or di nar i P o s t-T i j d e n d e r
utkomma 1 gång i veckan. Med skiftande titlar och
format har denna tidn. fortsatt till våra dagar,
dock med avbrott för 1652—55 och 1716—20.
1735 antog tidn. titeln Stockholms Post
Tidningar, varunder tidningen sedan
fortgick t. o. m. 1820 samt utkom 2 ggr i veckan
(måndag och torsdag) t. o. m. 1792, därefter
3 ggr i veckan. Från 5 febr. 1821 kallas den
blott Post- och Inrikes Tidningar,
vilken titel 1 dec. 1834—14 dec. 1844 var
förändrad till Sveriges Statstidning
eller Post- och Inrikes Tidningar,
varefter dess förra, ännu i dag bibehållna titel
återtogs.
Utgivandet av posttidningarna tillkom urspr.
postmästaren i Stockholm som tjänsteåliggande.
1791 erhöll Svenska akad. privilegium att utge
P. Akad. utarrenderade utgivningsrätten till vissa
av sina medl. fram till 1833, då den själv
övertog tidn:s utgivande. Man sökte fr. o. m. 1835
få till stånd ett verkligt off. regeringsorgan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
