Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poulsen, 1. Emil - Poulsen, 2. Olaf - Poulsen, 3. Adam - Poulsen, 4. Johannes - Poulsson, Magnus - Pound - Pound, Sir Dudley - Pound, Ezra - Pourbus, Frans, d. y. - Pour le mérite - Pour prendre congé - Poussin, Gaspard - Poussin, Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Poulsson—Poussin
446
tärsskådespelare på dansk scen, full av humor,
fantasi och lyrisk värme.
2) O1 af Rye P., den föreg:s bror,
skådespelare (1849—1923), 1867—1917 anställd vid Det
kongelige teater. Bland P:s roller märkas Falstaff
i ”Henrik IV”, Jeppe, Herman von Bremen i
”Den politiske kannstöparen” och Per klockare i
”Erasmus Montanus”. Med frodig komisk
fantasi, drastisk humor och djärv realism förenade
P. en sällsynt bredd och bravur i framställningen.
3) Adam P., son till P. 1), skådespelare och
teaterchef (f. 1879). P- grundade 1910 den första
danska friluftsteatern i Dyrehaven. 1911—14 var
han konstnärlig chef för Dagmarteatret och
1916—19 för Svenska teatern i Helsingfors. P. är
särsk. känd för sina tolkningar av
Shakespeare-roller.
4) Johannes P., den föreg:s bror,
skådespelare och regissör (1881—1938), 1901—05 och
1906—09 anställd vid Dagmarteatret samt
1909—27 och 1930—38 vid Det kongelige teater,
från 1917 även som regissör. Genom sin
glittrande sceniska fantasi, sin starkt personliga
rolluppfattning och sin fulländade teknik nådde P.
en rättvis berömmelse i såväl den moderna som
den klassiska repertoaren. Som regissör visade
sig P. vara en ypperlig instruktör med fin
psykologisk insikt och levande stilkänsla.
Poulsson [pöu’-], Magnus, norsk arkitekt
(f. 1881), en av pionjärerna inom den norska
arkitekturens pånyttfödelse, som kring
sekelskiftet ägde rum under inflytande av dansk och svensk
nationalromantik. Bland P:s mycket talrika
byggnadsverk i Oslo, alla präglade av kraftfull
materialverkan och monumental enkelhet, märkas
bostadsområdet Lille Töyen (1911), Det forenede
dampskibs-selskaps kontorshus (1919),
livförsäkringsbolaget Frams hus samt tills, m. A.
Arne-berg telefon- och telegraf byggnaden (1923). Tills,
m. denne har P. även utfört ritningarna till Oslo
nya rådhus (1911—50; se bild 1 å pl. vid Oslo).
Pound [päund], 1) Engelsk vikt. Nuv.
standard (sedan 1838) är P. avoirdupois = 16
ounces = 7,000 grains = 453,5924 g. Den
dessförinnan använda enheten p. troy (sedan 1526)
användes nu som myntvikt = 12 ounces = 5,760
grains = 373,242 g. — 2) P. s t e r 1 i n g, se
Pund sterling.
Pound [päund], Sir Alfred Dudley
Pick-man Rogers, engelsk sjömilitär (1877—1943),
officer 1896, konteramiral 1926, viceamiral 1930,
amiral 1935 och Admiral of the Fleet 1939-
P-deltog med utmärkelse som chef på slagskepp i
Skagerakslaget 1916, var 1929—31 chef på
slag-kryssareskadern, 1932—35 2:e sjölord och blev
1936 chef för Medelhavsf lottan under spanska
inbördeskriget. Härifrån återkallades han 1939 till
amiralitetet för att som i :e sjölord överta
befälet över flottan och ledningen av sjökriget i
det snart utbrytande 2:a världskriget. I denna
befattning kvarstod P. till strax före sin död i
okt. 1943.
Pound [paund], Ezra Loomis, amerikansk
författare (f. 1885). P., som från 1908 var
verksam i Europa, blev en av ledarna för imagister-
na och övade stort inflytande på bl. a. W. B.
Yeats och T. S. Eliot. P:s mångsidiga
produktion, som omfattar litteratur- och kulturkritik,
filosofi m. m., bäres upp av en antidemokratisk
kulturuppfattning. Under vistelse i Italien
anknöt han till fascismen och gjorde sig till tolk
för antisemitism. Hans litterära huvudarbete är
det tidigt påbörjade, ännu icke avslutade epos,
vars första sånger utkommo 1925, ”A draft of
XVI cantos”, och senaste 1948, ”Pisan cantos”,
varmed verket omfattar 84 sånger av 100
planerade; 1950 utkom ”Seventy cantos”. I detta löst
komponerade epos, som är skrivet på fri vers
och vars språk växlar från slang till ett starkt
esoteriskt framställningssätt med inslag från
skilda språk, har P. utnyttjat det stora vetande på
skilda områden, som han tillägnat sig. P.
anknyter här till äldre diktning och filosofi genom
hänvisningar, parafraser, efterbildningar och
översättningar. Verket har haft utomordentlig
betydelse för utvecklingen av modernistisk lyrik.
Under 2:a världskriget ställde sig P. solidarisk
med det fascistiska Italien och deltog i
propagandan, bl. a. i radion, mot västmakterna. Han
tillfångatogs av amerikansk militär 1945,
ställdes inför domstol i Washington, anklagad för
landsförräderi, men processen avbröts 1946
genom att han förklarades otillräknelig och
internerades på sinnessjukhus. — 1928 utkommo
”Selec-ted poems” av P. med en viktig inledn. av Eliot.
Pourbus [påu’rbos], Frans, d. y.
flamländsk målare (1569—1622). P. reste 1600 till
Mantova som hertig Vincenzo Gonzagas
hovmålare, för vars räkning han utförde porträtt av
samtida furstliga skönheter. Från 1610 var han
verksam i Paris som Marias av Medici
hovmålare.
Pour le mérite [por la meri’t], fr., ”för
förtjänst”, se Orden, sp. 546.
Pour prendre congé [por prä’dra kå^e’], fr.,
förk. p. p. c., för att taga avsked.
Poussin [pösa’], G a s p a r d, målare, se
Dughet.
Poussin [pösa’], Ni co las, fransk målare
(1594—1665), den mest genomgripande
reformatorn inom fransk-klassiskt måleri. P. var i
hemorten (Normandie) elev till Quintin Varin och
senare till F. van Elle i Paris. P. reste till Rom
1624, där han bodde en längre tid och ytterst
ingående studerade antiken och äldre mästare.
Hans särskilda förebilder voro Rafael,
Dome-nichino och Tizian. Under 1630-talet tillkommo
flera av hans mest betydande arbeten, ”Israels
bam plocka manna i öknen”, ”Filistéerna
hemsökas av pesten” (Louvren), ”Pan och Syrinx”
(Dresden), ”Rinaldo och Armida” (Berlin), flera
backanaler samt ”Neptuns triumf”, målad åt
kardinal Richelieu. P., som 1639 av Ludvig XIII
kallats till hovmålare, reste 1641 till Paris, där
han erhöll högsta ledningen av Louvrens
konstnärliga utsmyckning. Avundsjuka och kollegers
intriger förbittrade till den grad hans arbete, att
han begärde avsked och efter ett år återvände
till Rom. P. är skaparen av det heroiska
landskapet. Hans idylliska genremotiv, t. ex. ”Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
