Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Praxiteles - P. R. C. el. p. R. c. - Pre- - Préambule - Preanimistisk - Prebende - Prebendepastorat, prebende - Precedens - Preceptor - Precession - Precht, Burchardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
P.R.C.—Precht
458
från basen till en större skulpturgrupp i
Man-tinea med bilder av Apollon, Marsyas och sex
muser. Av andra berömda gudabilder av P.
finnas romerska kopior, bl. a. Apollon
Saurokto-nos (”ödledödaren”; se bild vid Apollon) och
framför allt Afrodite från Knidos, P:s
ryktbaraste verk, där gudinnan f. f. g. framställdes
helt naken (se bild 2 å pl. vid Afrodite). P:s
konst utgör en av den klassiska grekiska
skulpturens höjdpunkter, och för den följande
konsthistoriska utvecklingen har han haft en betydelse,
som icke kan skattas nog högt. — Litt.: G.
Lip-pold, ”Die griechische Plastik” (i ”Handbuch der
Archäologie”, 3:1, 1950).
P. R. C. el. p. R. c., förk. för lat. post
Rö-mam co’nditam, efter Roms grundläggning.
Pre- (av lat. praè), för-, före, framför.
Préambule [preäby’1], fr., inledning,
företal.
Preanimfstisk, se Animism.
Prebe’nde, se Prebendepastorat.
Prebe’ndepastorat, p r e b e’n d e (lat.
praè-be’nda, kost, kosthåll), ett pastorat, vars inkomst
anslagits som löneinkomst åt innehavaren av ett
annat ämbete i kyrkans el. undervisningsväsendets
tjänst och sålunda tillsättes samtidigt med detta
ämbete. De medeltida domkapitlens medl. innehade
i regel p. Efter reformationen användes p. i stor
utsträckning till avlöning av biskopar, prof, och
lektorer. I samband med genomförandet av 1910
års prästerliga lönelagstiftning indrogos alla p.
utom 3 (domkyrkoförsaml. i Uppsala, Lund och
Visby). Numera är biskopen i Visby den ende,
som innehar p.
Precede’ns (av lat. praècédere, gå före),
försteg; företräde (i rang). — Precedensfall,
föregående likartat rättsfall, prejudikat.
Prece’ptor, lärare, uppfostrare, numera
benämning på akad. befattningshavare. Efter förslag
från 1947 kunna p.-ämbeten inrättas inom sådant
ämnesområde, som ej företrädes av prof, vid
läroanstalten i fråga. P. äger vanl. självständig
examinationsrätt.
Precessiön, astron., namn på
vårdagjämnings-punktens långsamma förflyttning längs ekliptikan
i motsatt riktning mot solens rörelse, d. v. s. i
retrograd led. P. var känd av Hipparchos
(omkr. 150 f. Kr.), förmodligen redan av de
gamla babylonierna. Det årliga belopp, med vilket
vårdagjämningspunkten rycker tillbaka, är 50,2564"
för år 1900 och ökas med 0,02225" per årh. Då
ekliptikans lutning under denna rörelse i stort
sett bibehålies oförändrad, kommer ekvatorns pol
att beskriva en konisk rörelse omkring ekliptikans
pol. På himmelssfären kommer alltså under en
tid av omkr. 26,000 år den förstn. polen att
beskriva en cirkel med en radie av omkr. 23,5° i
förhållande till den senare. Polstjärnan kommer
därför småningom att upphöra att markera polens
plats, vilken om ung. 14,000 år kommer att ligga
ganska nära Vega. Emellertid äro
precessions-rörelserna i verkligheten vida mer komplicerade,
än som kan antydas genom den ovan givna
beskrivningen, vilken gäller den s. k. m e d e 1 p
o-1 e n. Avvikelserna från dennas rörelser, vilka äro
Himmelspolens (ekvatorspolens) förflyttning bland
stjärnorna under tiden 6000 f. Kr. till 5000 e. Kr.
av periodisk natur, kallas för nutationen
(se d. o.). — Orsaken till p. och nutationen är
att söka i jordens avvikelse från klotformen.
Solens, månens och planeternas attraktioner på
den sfäroidiska jorden komma på gr. av den
ut-buktning mot ekvatorn, som jorden äger, att
resultera i en strävan att inställa ekvatorns plan i
ekliptikans, vilket också skulle bli resultatet, om
jorden icke roterade. På samma sätt som i fråga
om en snurra el. ett gyroskop blir verkan av den
yttre kraften den, att rotationsaxeln försättes i
en pendlande rörelse omkring ett medelläge. Den
del av p., som åstadkommes genom solens och
månens samfällda attraktion, kallas 1 u n i s o 1 a
r-precessiön. Planeternas inverkan ger sig till
känna i att ekliptikans läge förryckes och dess
lutning mot ekvatorn ändras något. Därigenom
modifieras lunisolarprecessionen till den s. k.
allmänna p. Skillnaden mellan dessa båda
benämnes planetprecession. Enär den
referenspunkt, vårdagjämningspunkten, till vilken
bestämningarna av himlakropparnas lägen hänföra
sig, icke är fast utan ständigt förflyttar sig på
grund av p., kommer detta fenomen att spela en
fundamental roll inom astronomien. — Medan
vårdagjämningspunkten vid tiden för vår
tideräknings början var belägen i Vädurens stjärnbild,
har den på grund av d. förskjutits i djurkretsen
och är nu belägen i Fiskarnas.
Precht [prä’kt], Burchardt, tysk
träskulptör (1651—1738). Han kallades 1672 till Sverige
för att utföra ornamental utsmyckning i
Drottningholms slott. P., som 1681 blev hovbildhuggare,
var en begåvad konstnär i barockens anda, den
störste skulptören i Sverige under epoken. Efter
hemkomsten från en resa 1687 till Frankrike och
Italien fick P. i uppdrag att skulptera
ornamenti-ken till kapellet o. a. rum i det nya slottet i
Stockholm; allt detta förstördes emellertid vid branden
1697. Han utförde en mängd altarprydnader och
predikstolar. Till P:s märkligaste arbeten höra
kungsstolarna och predikstolen i Stockholms
storkyrka (1680—90-talet; efter N. Tessin d. y:s rit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
