Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästerskapets änke- och pupillkassa - Prästeståndet - Prästexamen - Prästfjärden - Prästgård - Prästgäll - Prästkappa - Prästkodex - Prästkrage - Prästkrage (blomma)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
Prästeståndet—Prästkrage
544
års emeritilön. Pensionsberättigade voro
delägares änka samt barn under 21 år; pensionsrätten
för sjuka barn över 21 år och oförsörjda
döttrar över 55 år bortföll efter hand. 1941
övertogs p. av Kyrkofonden. Nytt regi. ang. familj
e-pension för efterlevande till präster trädde i
kraft Vi 1942.
Prästeståndet, sammanfattande namn för
präster i ett statligt auktoriserat kyrkosamfund. Den
kanoniska rätten uppställde kravet på vissa
garantier från statens sida för p:s verksamhet: 1)
ekonomiska förmåner, bestående i
tionde, boställen och skattefrihet för dessa, 2) egen
domsrätt över klerker i brottmål samt över
lekmän vid vissa kyrkliga förbrytelser, 3)
frihet för de kyrkliga myndigheterna med
avseende på ämbetstillsättningar. Dessa
krav genomfördes även i Sverige i stort sett
under medeltiden, ehuru kungamakten behöll ett
visst inflytande på biskopsutnämningarna och
församlingsborna på församlingsprästernas
tillsättning (p r ä s t v a 1).
I spetsen för svenska prästeståndet, förr
stundom kallat andliga ståndet, stod sedan
1164 ärkebiskopen i Uppsala. På dennes
kallelse sammanträdde de övriga biskoparna och
ombud från domkapitlen till synoder, där för hela
Sverige gemensamma kyrkoangelägenheter
avhandlades. Biskoparna förvaltade var sitt stift
med biträde av domkapitlen. Årl. skulle de hålla
prästmöten för att rådgöra om stiftens kyrkliga
ärenden. Under biskoparna lydde prostar och
kyrkoherdar (sockenpräster). Landslagen
föreskrev, att ärkebiskopen skulle vara medlem av
konungens råd, och av de övriga biskoparna
o. a. klerker ägde konungen att till rådsherrar
utse så många, som honom behagade. Förutom
rent andliga befogenheter (potestas ordinis)
utövade biskoparna och kapitlen en omfattande
judi-ciell och administrativ makt (potestas
jurisdic-tionis), bl. a. beträffande ekonomiska
angelägenheter. Biskopen ägde rätt till vissa böter.
Genom 1527 års riksdagsbeslut upphörde det
andliga frälsets egentliga betydelse, och de stora
jordbesittningar, som biskopar, domkapitel,
domkyrkor och kloster förvärvat, indrogos till
kronan. Biskoparnas rätt till böter och domsrätt i
icke kyrkliga mål upphörde. Konungen blev
kyrkans överhuvud och fick i denna egenskap
kontroll över den kyrkliga egendomen samt
inflytande på biskops- och prästtillsättningen; dock
bevarades i förra fallet prästerskapets, i senare
fallet församlingarnas valrätt. Prästerna behöllo
sina boställen och sin rätt till Va av tionden.
Biskoparna upphörde att ha plats i konungens råd.
P. fortfor dock att utgöra ett särskilt
riksstånd, vilket uttryckligen bekräftades i 1647 års
privilegier för prästerskapet, de första efter
reformationen.
Om också p. genom reformationen förlorade
sin stormannaställning, upphörde det dock ej att
ha politisk betydelse. Ej blott prelater kallades
till allmänna riksmöten utan fr. o. m. 1544 även
ombud för det lägre prästerskapet. Karl XI :s
envälde, som i 1686 års kyrkolag proklamerade
kronans fullständiga myndighet över kyrkan,
berövade prästerna deras självtagna myndighet att
vid riksdagarna såsom rikskonsistorium
(consistorium regni) döma i högsta instans i
vissa mål. Ordf, i p. var ända till 1720
ärkebiskopen. Under frihetstiden ägde ståndet rätt
att självt välja sin talman, men under
gustavianska tiden återinträdde det gamla förhållandet.
Detta kvarstod även enl. 1809 och 1810 års
grundlagar. Genom 1866 års
representationsreform upphörde p. såsom politisk korporation.
Såsom bärare av dess privilegier, sammanfattade i
en ny urkund 16 okt. 1723, uppträder numera
kyrkomötet.
Litt.: L. Stavenow, ”Presteståndets
sammansättning och formerna för dess
riksdagsmanna-val” (i Göteborgs Högskolas Årsskr. 1895); O.
Holmdahl, ”Studier över prästeståndets
kyrkopolitik” (2 bd, 1912—19); P. O. Gränström,
”Prästeståndets sista strid” (1915).
Prästexamen, den prövning, som vederbörande
domkapitel anställer med dem, som söka inträde
i prästämbetet. Före 1831 var icke någon examen
vid univ. obligatorisk, ehuru de blivande
prästerna allmänt plägade studera där. Till gagn för
den praktiska prästutbildningen inrättades
seminarier (1806 vid Uppsala univ. och 1809 vid
Lunds univ.), och 1831 föreskrevos en
teoretisk-teologisk examen (dimissionsexamen) och en
praktisk-teologisk examen vid rikets univ.
Prästbildningen höjdes ytterligare, när fil.
kand.-exa-men el. teol.-fil.-examen föreskrevs såsom villkor
för inträde ibland teol. fakulteternas alumner.
1884 ändrades p. vid domkapitlen och kom att
omfatta endast de teol. disciplinerna, näml,
exe-getisk teologi, systematisk teologi, historisk
teologi och praktisk teologi. Vissa lärdomsmeriter
befria från skyldighet att avlägga p. vid
domkapitlen.
Prästfjärden, se Mälaren, sp. 520.
Prästgård, se Prästlön.
Prästgäll, dets. som pastorat.
Prästkappa, under 1700-talet införd
förminskning el. stympande av den äldre fotsida
”Luther-rocken”, som ännu brukas i Tyskland. P. har
åter närmat sig den äldre typen med dess
karaktär av verklig skrud.
Prästkodex, se Pentateuken.
Prästkrage, svensk motsvarighet till den i
andra luterska länder förekommande vita
”pipkragen” runt halsen. Den nuv. p. med sina två
snibbar, som folkligt uttytts som lagens tavlor,
är en relikt av en äldre, avsevärt större. P.
bäres, jämte kappan, vid gudstjänst och alla
prästerliga förrättningar men utelämnas, då
mässhake bäres.
Prästkrage, Chrysa’nthemum leuca’nthemum,
en till fam. korgblommiga hörande, omkr. 3 dm
hög, upprätt, flerårig ört med de nedre bladen
spadlika och samlade i rosett. Blomkorgarna äro
täml. stora, med vita, tunglika kantblommor och
gula, rörformiga diskblommor; allmän. Till
samma släkte höra gullkragen el. solstickan,
Chr. segetum, som är ettårig, med gula kant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
