Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioteater - Radioteknik - Fysikaliska grunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Radioteknik
696
Telefonströmmar
Kilometervågor
Långvåg
Mellanvåg ’
Kortvåg
Metervågor
Decimetervågor
Centimetervågor
Millimetervågor
Mikrovågor
Värmestrålning
Infrarött ljus
Synligt ljus
Ultraviolett ljus
Mjuk röntgen
Hård röntgen
Kosmisk strålning
I Å (Ångströms enhet) = 101om
Fig. I.
== Radiovågor
föreställningen ägde rum n/i 1925 i studion vid
Brunkebergstorg med Brita v. Horns skådespel
”Kungens amour”. Sedan dess har r. utvecklat
sig mycket snabbt i fråga om både teknisk och
akustisk utrustning med en egen speciell teknik.
R. måste koncentrera sitt framförande först och
främst på ordets makt samt med hjälp av
ljudkulisser (musik, ljud av steg, knarrande dörrar,
m. m.). På senare tid har r. startat en
”experimentteater”, där mer exklusivt betonade pjäser
framförts.
Radioteknik, den teknik, som ligger till grund
för kommunikation, lokalisering o. s. v. med
tillhjälp av högfrekventa strömmar el. fria
radiovågor (radiotelefoni och -telegrafi, trådradio,
television, radiolokalisering, radar, radionavigation
o. s. v.). R. inbegriper genom denna definition
även vissa delar av telefontekniken, särsk. den
med trådradio nära besläktade
bärfrekvenstele-fonien. Till r. kunna även hänföras
diatermi-och högfrekvensuppvärmningsteknik och
dessutom elektrisk förstärkningsteknik, särsk. i vad
avser högfrekvens. Organiskt hör även
lågfre-kvensteknik (avseende tal och musik) till
samma ämnesområde, emedan strömbanor för både
låg- och högfrekvens ingå i och samverka vid
praktiskt taget all slags radioapparatur. R. har
sålunda ett något vidare begreppsinnehåll än
ordet högfrekvens teknik. — Ang. r:s tidigare
historik se Radio.
Fysikaliska grunder. Principiellt äro radiovågor
och ljusvågor av samma slag. Bägge kunna
fysikaliskt tolkas som transversella,
elektromagnetiska svängningar, varvid utbredningshastigheten
i tomrummet i båda fallen är 299,800 el. i runt
tal 300,000 km/sek. Den reella skillnaden mellan
ljuset och radiovågorna hänför sig till frekvens
och våglängd. Det synliga ljuset kännetecknas
av våglängder mellan 40 och 75 . w6 mm, under
det att till radiovågor räknas intervallet 0,1 mm
till 30 km (jfr fig. 1). — Trots att våglängden
är det mest åskådliga kännetecknet på en våg,
föredrar man inom. r. att i regel benämna
radiovågorna och radiosvängningarna efter deras
frekvens. Fördelen härmed är, att siffran för
fort-plantningshastigheten härigenom försvinner ur
flertalet beräkningsformler. — Enheten för
frekvens, ”perioder per sek.”, som tecknas p/s el.
Hz, är opraktiskt liten för radiobruk, varför man
väljer enheter, som äro 1,000, resp. 1,000,000 ggr
så stora. De benämnas kiloperioder, resp,
mega-perioder per sek. (kp/sek., Mp/sek.) el. efter
amerikanskt mönster kilocykler, resp, megacykler
(kc, Mc) el. internationellt kilohertz, resp,
mega-hertz (kHz, MHz).
Elektriska svängningar alstras med tillhjälp av
avstämda resonanskretsar, varigenom deras
frekvens blir fixerad. Energitillförseln till en sådan
krets ombesörjes numera vanl. medelst
elektronrör el. en transistor, vilka vid lämplig
inkoppling själva styras av svängningskretsen på
sådant sätt, att en kontinuerlig svängning
under-hålles. Enl. äldre metoder (gnistsystemet)
initierades svängningarna intermittent medelst
gnisturladdningar och fingo tona ut under
mellanperioderna. — Oavsett hur svängningarna
underhållas, fordras för att de skola ge upphov
till strålning, att de alstras i el. överföras till
en ”öppen”
sväng-ningskrets, d. v. s.
till en antenn.
En liknande
anordning fordras även
på
mottagningssi-dan; någon
principiell skillnad
mellan sändnings-och mottagningsan-tenner finnes ej. I
det enklaste fallet
består antennen av
ett rakt trådstycke,
i vilket en ström
pulserar (fig. 2).
Mellan trådens
ändpartier uppstår därför ett elektriskt
växelfält i den omgivande rymden och likaså
kommer tråden att omge sig med ett
magnetiskt växelfält (E elektrisk, H magnetisk
fältvektor). I varje punkt bilda dessa två fält
räta vinklar mot varandra, varvid den elektriska
vågens utbredningsriktning står vinkelrätt mot
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
