Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Raeder, Erich - Raer - Raetia, Rätien - R. A. F. - Rafael (ärkeängel) - Rafael (Rafaelo el. Raffaelo Santi, Raffaello da Urbino) - Raff, Joachim - Raffaëlli, Jean François
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Raer—Raffaèlli
714
sjöss uteblev härigenom. De tyska förlusterna
och de uteblivna stora resultaten undergrävde R:s
ställning hos Hitler, och efter ett misslyckat
anfall mot en brittisk konvoj i Barents hav
nyårsafton 1942 fick R. 30/i 1943 träda tillbaka för
ubåtsamiralen Dönitz. 1945 arresterades R. av
de allierade och dömdes av Internationella
militärdomstolen i Nürnberg 1946 som krigsförbrytare
till livstids fängelse.
Raer, se Ra.
Räe’tia, lat., R ä t i e n, romersk provins sedan
15 f. Kr., omfattade större (n. ö.) delen av
Schweiz, Tyrolen med Vorarlberg och s. Bayern
mellan Donau och Inn. Från Claudius’ tid
räknades även Vindelicien till R. Diocletianus
uppdelade R. i R. p r i m a i s. och R. secundai n.
Viktigare städer: Tridentum (Triente), Curia
(Chur), Augusta Vindelicorum (Augsburg),
Regina castra (Regensburg). Härvägar anlades
mellan Verona och Augusta Vindelicorum samt
mellan Comum (Como) och Brigantium
(Bre-genz).
R. A. F., förk. för eng. Royal Air Force.
Ra’fael, enl. Tobias’ bok (12: 15) en av de sju
ärkeänglar, som stå inför Guds tron. R. har att
bära fram de troendes böner till Gud. Han var
skyddsängel för den unge Tobias och bringar
människorna läkedom. I den etiopiska
Henochs-boken (kap. 10) få R. och andra änglar Guds
uppdrag att straffa de fallna änglarna.
Ra’fael (Rafaelo el. Raffaelo Sant i,
R a f f a e 11 o da Urbin o), italiensk målare
(1483—1520), son till målaren Giovanni Santi.
Han utbildades i faderns verkstad till 1500, då
han trädde i tjänst hos Perugino i Perugia. I
dennes verkstad lärde sig R. snart att måla
förvillande likt läraren. Han bygger emellertid snart
vidare på Peruginos grund och skapar
begynnelsen till en umbrisk högrenässans, vari den
peru-ginska stämningslyriken förmäles med större form
samt rikare och rörligare figurstil. Den bekanta
målningen av Marias trolovning (Breragalleriet,
Milano, 1504) inbjuder till jämförelse med
Peruginos behandling av samma ämne och visar, hur
långt R. redan nu hunnit utöver sin lärare i
monu-mentalisering av figurer och bildenhet. Denna
utveckling avbrytes emellertid av R:s
överflyttning till Florens (1504). Han tog intryck icke
blott av Fra Bartolommeo, som stod umbrerna
närmast, utan även av de honom mest motsatta
målarna. Av 1400-talets mästare har han främst
studerat Antonio Pollaiuolo och Donatello. Men
det var beröringen med Lionardos och
Michel-angelos konst, som gav honom hans slutliga
inriktning på det dramatiska. I madonnagrupperna
från denna tid visar han sig som mästare i
helhetskompositionen. I de smärre grupperna
resulterar denna bildens arkitektonik vanl. i en
pyramiduppbyggnad. Hos R. händer det alltid något,
som samlar personernas uppmärksamhet på en
punkt, varigenom ett själsligt samband
åstadkommes, så t. ex. i ”Madonnan med steglitsen”
(Uffi-zierna) och ”La belle jardinière” (Louvren).
Dessa formala och själsliga
kompositionsme-toder kommo till sin fulla utveckling efter R:s
överflyttning till Rom (1508) i de stora freskerna
i Vatikanens stanzer. 1509—11 målades Stanza
della segnatura med fyra stora fresker,
symboliserande Teologien, Filosofien, Poesien och
Juridiken, 1511—14 Stanza d’Eliodoro, som fått sitt
namn av den stora fresken, framställande
Helio-dorus’ utdrivande ur templet, samt 1514—17 Sala
delFIncendio med den berömda fresken av
branden i Borgo, vars utförande R. dock till största
delen överlåtit åt sina lärjungar. 1518—19
förbereddes skisser och kartonger för Sala di
Con-stantino, som målades av lärjungarna, främst
Giulio Romano. De äldsta av dessa fresker äro
också de konstnärligt mest betydande. De äro
utförda av R. själv. Mest representativa för R:s
intentioner äro de båda freskerna på långväggarna
i Stanza della segnatura, Teologien och
Filosofien (kallad ”Skolan i Aten”). R. visar sig här
som den ouppnådde mästaren i den rikt växlande
bildytans harmoniskt-arkitektoniska och
dramatiska uppbyggnad. Men detaljerna försummas icke
för helhetens skull, freskerna äro fyllda av
figurer och grupper med en rikedom av skiftande
ställnings- och rörelsemotiv. R :s madonnor och
tavlor från den romerska tiden gå även de i den
stegrade dramatikens tecken. Mest bekanta äro
Sixtinska madonnan (Dresden) och ”Madonna di
Foligno” (Vatikanen). 1515—16 utförde R. för
Sixtinska kapellet en serie kartonger för vävda
tapeter med ämnen ur apostlarna Petrus’ och
Paulus’ levnad (tapeterna utförda i Bryssel av
Pieter van Aelst). De dramatiska
figurkompositionerna äro här friare uppbyggda än i stanzernas
fresker. I R:s sista verk, ”Kristi förklaring”
(”Transfigurazione”, i Vatikanen; efter R:s död
fullbordat av Giulio Romano), gör sig en
överlastning med invecklade figurmotiv gällande, som
varslar om den annalkande manierismen.
Som porträttmålare började R. med att
efterbilda Lionardos ”Mona Lisa”. I de romerska
porträtten har han emellertid genomfört samma
dramatiska och arkitektoniska principer som i sina
figurgrupper, de ha blott anpassats efter
uppgiften. De förnämsta äro porträtten av Julius II
(se bild vid denne) och Leo X. Storheten i
dessa porträtt ligger kanske mest däri, att de
förena en ingående karakteristik med
högrenässansens fordran på harmonisk och storslagen
form.
R. var även arkitekt. Han utnämndes 1514 till
ledare av Peterskyrkans byggnad men har ej satt
något varaktigt spår i dess utformning. Däremot
har han byggt Villa Famesina och Villa Madama.
Litt.: Monogr. av V. Wanscher (på da. 1919),
E. Wrangel (1920) och W. Stein (1923).
Raff, Joseph Joachim, schweizisk
tonsättare (1822—82). Han slöt sig först till
Mendels-sohn men övergick 1850 till Liszt och räknades
sedan till nyromantiska skolans främsta epigoner.
Av hans många verk i nästan alla former blev
särskilt symfonien ”Im Walde” (1869) berömd.
Raffaelli’, Jean Franqois, fransk målare
(1850—1924). R., som var autodidakt, målade efter
försök i olika riktningar typer och motiv från
landsbygden och från Paris’ förstäder. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
