Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Raknehaugen - Rákóczi, ätt - Rákóczi, 1. Georg I - Rákóczi, 2. Georg II - Rákóczi, 3. Frans II - Rákóczimarschen - Rákosi, Mátyás - Rakvere - Raleigh - Raleigh, Sir Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Råköczi—Raleigh
730
där den döde bränts i ett dylikt,
vårdkase-lik-nande bål. — Man har diskuterat, om R. byggts
för att tjänstgöra som tingshög, ”kungasäte” el.,
liksom Jellinge sydhög, som äreshög, kenotaf.
Allt talar för att det sistn. är det riktiga.
Råkoczi [rä’kåtsi], gammal ungersk ätt. En
medlem av denna, Sigismund (ung.
Zsig-mond; 1544—1608), valdes 1607 till furste av
Siebenbürgen. Om hans son Georg och
dennes ättlingar se nedan. Ätten utdog 1756 på
manssidan.
1) Georg I Råkoczi (1591—1648),
kämpade i sin ungdom under Gåbor Bethlen och
valdes efter dennes död 1630 till furste av
Siebenbürgen. Med framgång forsatte han Bethlens
protestantiska och nationellt-ungerska politik med
anknytning till Frankrike och Sverige.
Tillfälligtvis i direkt samverkan med Lennart
Tors-tenson förde han ett framgångsrikt krig mot
Ferdinand III och lyckades genom freden i Linz
1645 tillförsäkra Ungerns protestanter
religionsfrihet och sig själv större delen av det värdefulla
Tokajområdet. R. fullföljde sitt verk genom att
ge Ungerns protestantiska kyrka en fast
organisation. Hans planer på Polens krona efter
Vla-dislavs död 1648 avbrötos av döden.
2) Georg II Råköczi, den föreg:s son
(1621—60), valdes redan under faderns livstid
till furste av Siebenbürgen och återupptog hans
polska planer varvid han slöt förbund med de
upproriska kosackerna i Ukraina under
Chmiel-nicki och hospodarerna i Moldau och Valakiet.
Han slöt 1656 förbund med Karl X Gustav och
ryckte 1657, utan att avvakta sin länsherre
sultanens tillåtelse, i fält med en stor, men föga
krigsduglig här av ungrare, kosacker och
valacker. Understödd av svenskarna, vann han i
början några framgångar, men målet, Polens
delning, vanns ej, och sedan R. övergivits av sina
svenska och kosackiska bundsförvanter, lyckades
han endast med knapp nöd rädda sig själv och
en mindre del av sin här till Siebenbürgen. Där
blev han på sultanens befallning avsatt för visad
olydnad mot denne och dog under ett förtvivlat
försök att återtaga sin krona.
3) Frans II Råköczi, den föreg:s
sonson (1676—1735). Tidigt faderlös, fick han på
kejsarens befallning en strängt tysk och katolsk
uppfostran, gifte sig med en tysk furstedotter
och bosatte sig på sina gods i Ungern. Han
invecklades emellertid i en sammansvärjning
mot Habsburg och nödgades fly till Polen men
ställde sig 1703 i spetsen för ett av Frankrike
understött uppror i Ungern, varunder
österrikarna för en tid fördrevos ur detta land. På gr.
av bristande understöd från Frankrike och inre
tvister mellan magnaterna och det lägre folket
misslyckades dock resningen, och R. levde från
1711 i landsflykt, varunder han förgäves sökte
intressera Ryssland, Frankrike och Turkiet för
sin sak. Hans namn har blivit en nationell
symbol för Ungerns frihetssträvanden.
Råköczimarschen [rä’kåtsi-], Ungerns
natio-nalmarsch, komponerad av zigenarhövdingen
Mi-chael Barna för fursten Frans Räköczis bröllop.
Marschen har varit föremål för många bearb.,
bl. a. av Franz Liszt och H. Berlioz.
Råkosi [rä’kå/i], Må ty ås, ungersk politiker
(f. 1892). Han var en av ledarna för
kommunisternas revolution och handelskommissarie i Béla
Kuns regering 1919. R. flydde s. å. via
Österrike till Ryssland och var 1920—24 sekr. i
Ko-minterns exekutiv. Senare återkom R. till Ungern,
satt många år i fängelse men frigavs 1940 och
vistades därefter i Moskva. Återkommen till
Ungern 1945, blev han kommunistpartiets general
-sekr. R. var 1946—52 v. konseljpresident och
reellt regeringschef; i aug. sistn. år övertog han
även formellt posten som konseljpresident.
Ra’kvere, se Wesenberg.
Raleigh [rå’li, rä’li el. rä’li], huvudstad i
North Carolina, U.S.A.; c:a 40,000 inv. Textil-,
maskin- och handelsgödselindustri. Grundad 1792.
Raleigh [rå’li, rä’li el. rä’li], Sir Walter,
engelsk militär och hovman (omkr. 1552—1618),
halvbror till kolonisatorn Sir Humphrey Gilbert.
Han medföljde 1569
som frivillig till
F rankrike en hj
älp-trupp åt hugenotterna
och blev hovman 1577.
R. stred 1580—81 på
Irland mot spanjorer
och katolska
upprorsmän. Efter
hemkomsten blev han drottning
Elisabets gunstling.
Han utsände 1585 en
expedition till det
område av Nordamerika,
som R. till Elisabets
ära gav namnet
Virgi
nia. Ohjälpligt föll han i onåd, när drottningen
1592 fick kännedom om hans kärleksförbindelse
med en av hennes hovfröknar, vilken han äktade
s. å. 1595 företog R. en expedition till Västindien
och Sydamerika, erövrade därvid ön Trinidad från
spanjorerna och undersökte landet vid Orinocos
mynning, där han i Guayana hoppades finna
guldlandet ”El dorado”. Sin resa skildrade R. efter
hemkomsten i ”The discoverie of ... Guiana”
(1596). Han deltog 1596 i erövringen av Cådiz och
1597 jämte Essex i expeditionen till Azorerna,
blev 1600 guvernör på Jersey och deltog 1601 i
kuvandet av Essex’ upprorsförsök. Jakob I var
ända från sin tronbestigning (1603) R.
obevå-gen; denne häktades i juli s. å. som misstänkt
för delaktighet i Cobhams sammansvärjning.
Han dömdes till döden men benådades med
livstids fängelse i Towern. Under sin 13-åriga
fångenskap arbetade R. bl. a. (från 1607) på
en vidlyftigt anlagd ”History of the world”.
1616 blev R. frigiven under förutsättning, att
han skulle leda en ny guldsökarexpedition till
Guayana. Expeditionen gav, delvis på gr. av R:s
sjukdom, icke några märkligare resultat. Ett
angrepp på en liten spansk koloni, som en av
deltagarna i R:s expedition gjort, blev anledning till
spanska klagomål, varför Jakob I lät den gamla
dödsdomen utföras som bevis på sin spanskvänliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
