Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramel, 2. Malte - Ramel, 3. Hans - Ramel, 4. Fredrik - Ramel, 5. Povel - Ramén, Arthur - Ramenghi, Bartolommeo (Bagnacavallo) - Ramhushållning - Ramhäll - Rami (ramie) - Ramillies - Ramin, Günther - Ramism - Ramkvilla - Ramlare - Ramlösa - Ramm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Ramen—Ramm
738
råd 1786—89, medl. av Svenska akad. 1797,
guvernör för kronprins Gustav 1803.
3) Hans Otto Carl R., den föreg:s
brorsons sonson, frih. överhovstallmästare (f. 1867
19/8), innehavare av övedsklosters fideikommiss;
urspr. militär, ryttmästares avsked 1907;
hovjägmästare 1902, 1 :e hovjägmästare 1921,
överhovstallmästare 1932. R. har vunnit anseende
som skicklig lanthushållare och har bl. a. ägnat
stort intresse åt husdjursavel. Han var
landstingsman 1902—26, led. av F. K. 1917—18 och
ordf, i Nationalförbundet för Skåne 1924—36.
R. intog länge en ledande ställning inom flera
av det skånska näringslivets organisationer. Han
var ordf, i Malmöhus läns hushållningssällskap
1927—38 och i Sveriges utsädesfören. i Svalöv
1930—36 och har bl. a. även varit ordf, i
Avels-fören. för svensk låglandsboskap, i Avelsfören.
för svenska ardennerhästen samt i länets
organisationer för skogsvård, fiske och hemslöjd. R.
var 1919—43 dir. för Skånska hypoteksfören.
och 1934—43 ordf, i dess styrelse.
4) Sten Gustaf Fredrik Troil R., den
föreg:s syssling, frih., diplomat och ämbetsman
(1872—1947), jur. kand, i Lund 1894, attaché
i Paris 1896, 2:e sekr. i Utrikesdep. 1888, 1 :e
sekr. 1903, legationssekr. i Köpenhamn 1905,
le-gationsråd i Berlin 1906, kabinettssekr. 1908,
envoyé i Kristiania 1913, i Berlin 1923,
delegerad vid förhandlingar i Spetsbergsfrågan 1914,
suppleant för Sveriges ombud vid N. F. 1921
—24, landshövding i Malmöhus län 1925—38.
Han var utrikesminister i C. G. Ekmans och
F. Hamrins ministärer 1930—32. R. var ordf,
i Malmöhus läns skytteförbund 1927—39 och i
Riksförbundet för bildande konst 1930—36.
5) Povel R., kusins son till R.3), frih.,
pianist, sångare och populärtonsättare (f. 1922 Vö).
R., som 1947 var anställd som program
tjänsteman vid ab. Radiotjänst, är en flitigt anlitad
radio- och estradartist, i det förra fallet främst
i crazybetonade serieprogram. R. har
komponerat en rad i en personlig stil hållna, ofta
parodiska schlager.
Ramén, Arthur, ingenjör, uppfinnare (1873
—1926). Han utexaminerades från Tekniska
högskolan som kemist 1896, var 1903—16 anställd
vid Kopparverket i Hälsingborg, från 1906
såsom dess tekniske chef, och ägnade sig
sedermera åt konsulterande och uppfinnarverksamhet.
R. knöt sitt namn bl. a. vid den av honom
jämte K. J. Beskow uppfunna Beskow-Raménska
rostugnen för kopparhaltiga kisbränder och
samarbetade sedermera på det metallurgiska
området med J. G. Gröndal, vilket ledde till
bildandet av ab. Gröndal-Ramén.
Rame’nghi [-Dgi], Bartolommeo, kallad
Bagnacavallo, italiensk målare (1484—
1542), verksam i Bologna. R. var lärjunge av
Francesco Francia men kom tidigt i beröring
även med Dosso Dossis konst. Till hans främsta
verk hör en stor altarbild av den heliga
familjen med tre helgon i Bolognas museum.
Ramhushållning, slagord i diskussionen för
och emot planhushållning. Staten skall ej direkt
NF XVII — 24
dirigera näringslivet men uppdraga ramen för
dettas verksamhet och inom denna ram skapa de
mest gynnsamma förutsättningarna för detsamma.
Ramhäll, järngruvor i Alunda sn i Uppland.
R. äges av St. Kopparbergs bergslags ab.
Rami (rami e), bot., se Boehmeria och
Textilväxter.
Ramillies [ramiji’], ort i prov. Brabant i
Belgien, 20 km n. om Namur, bekant genom ett
slag Ws 1706, vari en koalitionshär under
Marl-borough besegrade fransmännen under Villeroi.
Ramin, Gunther, tysk organist och
tonsättare (f. 1898), har framträtt som en av
Tysklands främsta orgelspelare, elev av Straube. R.
har tonsatt en rad orgelkompositioner. Han har
företagit konsertresor som orgelspelare (Sverige
1939) och ledare av Thomas-kören (Sverige
1949)- .
Rami’sm, filos., P. de la Ramées (se d. o.)
filosofiska ståndpunkt.
Ramkvilla, sn i Jönköpings län, Västra hd,
s. om Vetlanda, kring n. delen av sjön örken
(188 m ö. h.); 113,67 km2, 910 inv. (1953).
Sjörik, höglänt skogsbygd, intill 330 m ö. h. 925
har åker. Egendom: Hallsnäs. Kyrka av
medeltida ursprung, tillbyggd 1707 och 1834 (tornet).
Ingår i Fröderyds, R. och Bäckaby pastorat i
Växjö stift, Västra härads kontrakt. Tillhör
storkommunen Bäckaby.
Ramlare, jaktv., benämning på harhanne (av
ramla, para sig, ramlingstid, om hare).
”Gammal ramlare” kallas en harhanne, som vid
stövarjakt gör stora bukter på grund av under
parningstiden vunnen lokalkännedom.
Ramlösa [ra’m-], villaområde i Hälsingborg,
s. ö. om centrum. Till 1918 var R.
municipalsam-hälle med namnet K ö p i n g e i den dåv. Raus sn.
Tätorten R a m 1 ö s a med Ramlösa brunn
har 1,330 inv. (1951). Kuranstalten Ram lösa
brunn, belägen kring en naturskön ravin,
grundades i 1700-talets början av prof, i medicin vid
Lunds univ. J. J. Döbelius (von Döbeln). Trots
skiftande öden har R. under tidernas lopp hävdat
sig som s. Sveriges förnämsta sommarkurort.
Linder långa tider av 1800-talet utvecklade sig
här ett förnämligt societetsliv, där framför allt,
jämte de kungliga, den skånska adeln spelade
en dominerande roll. Ramlösa brunns
lasarett, en sjukhusa vd., är gr. 1826 genom en
donation av Karl XIV Johan, där varje
brunns-säsong lämnas vård åt c:a 150 mindre
bemedlade. 1893 upptäcktes å brunnsområdet en källa,
förande alkaliskt vatten, som senare exploaterats
såväl för behandling av brunnsgästerna som även
för försäljning i stor skala som bordsvatten
(Ramlösavatten). I brunnsparken ligga
talrika villor. Stora hotellet inrymmer bl. a.
den s. k. societetssalongen. Brunnsanstalten äges
av a b. Ramlösa hälsobrunn, som
bildades 1896 (aktiekapital 889,000 kr; arbetarantal
50—100).
Ramm (eng. ram, fr. éperon, ty. Ramme), en
på ett fartygs förstäv anbringad, spetsformad
del, avsedd att vid stöt mot fientligt fartygs
botten uppriva denna. Forntidens galärer voro
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
