- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
763-764

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rashygien, eugenik - Rasjön - Rask - Rask, Rasmus - Raskolniker - Raskolnikov - Rask-Örsted Fondet - Rasmussen, Egil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

763

Ras j ön—Rasmussen

764-

vetenskapsområde. En betydelse av helt annan
storleksgrad tillkommer de praktiska
konsekvenserna av den del av människans ärftlighetslära,
som icke direkt sysslar med rasproblem. Denna
gren bör kallas arvshygien. Dennas
arbetsuppgift är att försöka öka frekvensen av
gynnsamma arvsanlag i befolkningen. På
vetenskapens nuv. ståndpunkt sker detta i huvudsak
genom att från fortplantning utesluta individer, som
äro bärare av på olika sätt defekta arvsanlag.
Svensk lag om sterilisering föreligger sedan 1934
och har omarbetats 1941. Arvshygienens
betydelse understrykes därav, att redan över 500
arv-betingade sjukdomar och defekter äro kända. 2
—3 °/o av befolkningen lider av allvarliga
sjukdomar av denna art. För Sveriges del betyder
detta 130,000—195,000 personer. Största delen
utgöres av psykiska sjukdomar el. defekter.
Framför allt de sinnesslöa utgöra ett stort
socialt problem i de flesta kulturländer. Genom en
effektiv sterilisering finns det möjligheter att
betydligt minska deras antal i kommande
generationer. Den medicinska ärftlighetsforskningen
förfogar numera över ett stort
erfarenhetsmaterial, vilket i många fall gör det möjligt, att i
det enskilda fallet angiva praktiskt användbara
s. k. risksiffror för eventuella barn.

Rasjön, politiker, se Andersson, Gustaf (sp.
499)-

Rask, ett förr mycket vanligt, särsk. i
allmogedräkter brukat, på ena sidan glättat, kyprat
ylletyg av kamgarn.

Rask, Rasmus Kristian, dansk
språkforskare (1787—1832). Redan i skolan (i Odense)
hade R. drivit språkliga studier och fortsatte dem
i Köpenhamn, där han
från 1808 hade
anställning vid
univ.-bib-lioteket. 1811 utgav
han ”Vej ledning till
det isländske eller
gamle nordiske sprog”,
som blev banbrytande
för kännedomen om
fornnordiska. 1813—
15 uppehöll han sig
på Island och
fullbordade där avh.
”Un-dersögelse over det
gamle nordiske eller
isländske sprogs op-

rindelse”, av grundläggande betydelse för den
moderna historiska språkvetenskapen. 1816—23
uppehöll han sig på resor, var först i Sverige,
varifrån han bl. a. hemsände sin ”Angelsaxisk
sproglære” (1817), som blev grundläggande för
studiet av fornengelska, därefter i Ryssland,
Sibirien och Persien. Härifrån reste han vidare
över Bombay, Kalkutta, Madras och Ceylon och
återkom 1823 till Köpenhamn. R. fick 1818 titeln
prof., blev 1829 universitetsbibliotekarie och 1831
ord. prof, i österländska språk. I Indien hade
han förvärvat stora samlingar av värdefulla
handskrifter, som nu finnas i köpenhamnska
bibliotek. På grundval av sina studier i östern utgav

han den betydelsefulla avh. ”Om Zendsprogets og
Zendavestas ælde og ægthed” (1826). R. var till
det sista ytterst verksam, deltog i stiftandet av
Det kgl. nordiske oldskriftselskab 1825 och
framlade i ”Forsög til en videnskabelig dansk
ret-skrivningslære” (1826) planen till en ny
rättskrivning. Han sysslade också med run- och
kilskriften och behandlade de finsk-ugriska folkens
språk. R. blev först för sent erkänd efter
förtjänst i Danmark. — R:s lärdom var stor och
omfattande, men viktigare var, att han förstod
att systematisera sitt vetande och hade skarp
blick för språkens inbördes sammanhang. I detta
hänseende står han bland de främsta av alla
tiders språkforskare. — R:s ”Udvalgte
afhand-linger” utgåvos i 3 bd 1932—35, hans brev äro
under utg. av L. Hjelmslev (1941 ff.). — Litt.:
O. Jespersen, ”R. R.” (1918); P. Andersen i
”Fra R. til Wimmer” (1937).

Raskolniker [-å’l-] (ty. rasko’lniki), eg. ryska
kyrkliga separatister, som själva kalla sig för
sta-rovjery (”de gammaltroende”). R. ställde sig emot
rättelserna i de från grekiska via kyrkslaviska
övers, kyrkliga ritual- och bönböckerna, i vilka
under åren lopp, under kopiering av olika,
okunniga skrivare, insmugit sig många, ibland mycket
svåra fel. R. betraktade alla nämnda rättelser som
heresi och tilläto ej sina anhängare att använda
de nya böckerna. Protesterna började i början
av 1600-talet, men särskilt stora dimensioner
uppnådde de under patriarken Nikons tid, då de
första repressalierna ägde rum mot r. Ledarna
för r. voro protopopen A v v a k u m samt några
andra präster och lekmän, vilka under kyrkliga
konsiliet i Moskva 1666 betraktades som
avfällingar från statskyrkan. Så småningom blevo
r. fientligt stämda även mot regeringen, vilken
de ansågo vara Antikrists tjänare. Regeringen
bekämpade r. med stränga repressalier. R.
utbredde sig över hela riket. Peter I vidtog många
stränga åtgärder mot r., huvudsaki. mot dem, som
ställde sig mot hans reformer. Under samma tid
delades raskol i två huvudriktningar: de, som
hade prästerskap, och de, som ej hade någon
prästerlig organisation, vilka i sin tur delades i en
mängd mindre sekter, av vilka mångas läror
in-nehöllo ren heresi. Då utvecklades vid sidan av
raskol även mystiska riktningar. Peter I gav
medborgerliga rättigheter åt de r., som ej reste
sig mot regeringen, men alla r. voro tvungna att
betala dubbel skatt. 1906 fingo r. sina bönhus
och kloster tillbaka. I början av sovjetregimen
sökte denna vinna de gruppers förtroende, vilkas
religiösa åskådning rymde kollektivisti ska
böjelser, men sedermera bekämpades de lika häftigt
som alla övriga troende.

Raskolnikov [raskå’ljnjikaf], se Dostojevskij.

Rask-Örsted Fondet, av danska staten 1910
upprättad fond, till vilken anslogos 5 mill. kr,
varav räntorna skola användas till stöd åt dansk
vetenskap i förbindelse med internationell
forskning.

Rasmussen, E g i 1, norsk författare och
litteraturhistoriker (f. 1903), cand. mag. 1930, dr
phil. 1949, lektorsexamen 1931, var lektor vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free