Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rawsthorne, Alan - Ray (Rajus), John - Rayleigh, John William Strutt - Raymond, Ernest - Raynal, Paul - Raynauds sjukdom - Raynouard, François - Rayon, konstsilke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Ray—Rayon
780
sällskapets för samtida musik (ISSM) fest i
London 1938 och har sedan dess blivit bekant
även utanför England genom en rad orkesterverk
(”Symphonic studies”, 1939, uvertyrerna ”Street
corner” och ”Cortège”, konsert för stråkorkester,
pianokonsert, klarinettkonsert m. m.),
kammarmusik, pianostycken och sånger.
Ray [réi] (Rajus), John, engelsk
naturforskare (1628—1705). R. är Linnés främste
föregångare som biologisk systematiker. Han fattade
artbegreppet klarare än någon förut: till samma
art höra de växter, som genom frö ge upphov
åt en avkomma, lik dem själva; avvikelser, t. ex.
i blommors färg, som blott fortplantas genom
sticklingar, räknas ej som arter. R. upptäckte
skillnaden mellan mono- och dikotyledona växter;
han sökte skapa naturliga växtgrupper. Som
zoolog sökte han grunda sitt system på anatomiska
karaktärer, detta i motsats till Linné. Av R:s
skrifter må nämnas ”Methodus plantarum nova”
(1682; 2:a uppl. 1703), ”Historia plantarum” (3
bd, 1686—1704), ”Synopsis methodica animalium
quadrupedum” (1693).
Rayleigh [rei’ 1 i], John William Strutt,
Lord R., engelsk
fysiker (1842—1919).
Han var prof, i
Cambridge 1879—84 och
vid Royal Institute
1887—1905. R.
utförde undersökningar
inom alla delar av
fysiken. Bland hans
experimentella
arbeten märkes
upptäckten av argon (tills,
m. W. Ramsay,
1895), vilken
belönades med nobelpriset i
fysik 1904.
Raymond [réi’mand], E r n e s t, engelsk
författare (f. 1888), prästvigdes 1914, deltog i i:a
världskriget, avgick som präst 1922 för att helt
ägna sig åt sitt författarskap. R. har vunnit en
bred läsekrets inom och utom sitt hemland med
en rad rätt konventionellt utförda romaner, i vilka
han främst valt motiv ur engelsk medel- och
underklass. R. har bl. a. utg. ”A family that
was” (1929; sv. övers. 1937), ”We the accused”
(1935; sv. övers. ”Fräls oss ifrån ondo”, 1936),
betraktad som R:s förnämsta verk, ”The marsh”
(1937; sv. övers. ”Staden därnere”, 1938), ”For
them that trespass” (1944; sv. övers. ”Förlåt oss
våra skulder”, 1945) och ”Gentle Greaves” (1949;
sv. övers. ”Hon”, 1950).
Raynal [räna’l], Paul, fransk dramatiker (f.
1885). R. visade sig som en begåvad lärjunge till
Porto-Riche i sitt första drama, ”Le maitre de
son cæur” (1920; ”Sitt hjärtas herre”, 1929),
byggt på en spetsfundig konflikt mellan
vänskapen och kärleken. En omstridd berömmelse
vann han med sitt pacifistiska, våldsamt patetiska
krigsdrama, ”Le tombeau sous l’Arc de triomphe”
(1924; ”Graven under triumfbågen”, s. å.). Från
i:a världskriget hämtade R. ämnet även för sitt
tredje stora skådespel, ”Le matériel humain”
(även kallat ”Khaki”, 1937; sv. övers. ”Khaki
el. människor”, s. å.).
Raynauds sjukdom [ränå’s], en rubbning i
blodcirkulationen, som utan känd orsak (vanl.
symmetriskt) angriper distala kroppsdelar (fötter,
händer, öron). Sjukdomen, som vanl. förlöper
utan feber, åtföljes av tilltagande klåda,
dom-ning, smärtor och missfärgning av de angripna
delarna, varefter slutl. brand kan inträda.
Behandlingen går ut på att söka åstadkomma
kärlutvidgning genom medikamentella cl. fysikaliska
hjälpmedel.
Raynouard [räncoä’r], Franqois Juste
Marie, fransk författare (1761—1836). R. var en
av banbrytarna för det provensalska
litteraturspråkets renässans, utgav flera saml.
trubadurlyrik och ”Lexique roman” (6 bd, 1836—44). R.
skrev även romantiska skådespel, bl. a. ”Les
temp-liers” (1805; ”Tempelherrarne”, 1809). Han
invaldes 1807 i Franska akad.
Rayon [sv. utt. rajä’n], tidigare benämnt
kon st silke, ett konstgjort textilmaterial, som
alltmer kommit att ersätta natursilket. Vävnader
av r. kallas r.-siden. R. framställes i princip
genom utpressning av lösningar av cellulosa el.
cellu-losaestrar genom fina hål. Den tunna vätskestrålen
bringas att stelna el. koagulera till en tråd, som
sedan vidarebehandlas. Framställningen av r.
uppdelas i 3 huvudfaser: 1) framställning av
spinnlösningen, 2) spinning av fibern, 3)
efter-behandling, bestående i tvättning, torkning,
blekning m. m.
Som råmaterial användes förr bomullslinters,
numera en särsk. ren sulfitcellulosa med c:a
90% a-cellulosahalt, s. k. silkemassa el.
viskos-cellulosa. R.-fibrerna äro strukturlösa, glänsande,
något hårdare än det äkta silket och mindre
hållfasta, särsk. i vått tillstånd. Ett framsteg
härvidlag är acetatsilket, som är täml. vattenbeständigt.
Efter framställningsförfarandena skiljer man på
följ. slag av r. N i t r o c e 11 u 1 o s a s i 1 k e el.
chardonnetsilke (ibland även kallat k o
1-1 o d i u m s i 1 k e) är det äldsta, och metoden för
dess tillverkning uppfanns av Hilaire de
Char-donnet 1884. Cellulosanitrat löses i eter-alkohol
till en viskös vätska, varur tråden erhålles
antingen på torra vägen, då den får stelna i luften,
el. på våta, då ett fällbad (vanl. vatten) får
koagulera vätskestrålen. Efter tvättning och
torkning denitreras cellulosanitratet. Metoden är
omständlig och dyrbar. Kopparsilkeel. p a u 1
y-silke uppfanns av fransmannen Despaissis 1890
men har fått sitt namn efter Pauly, som 1897
uttog patent på metoden i Tyskland. För
erhållande av spinnvätskan löses cellulosan, efter att
först ha kokats med utspätt alkali, i en
am-moniakalisk lösning av kopparoxid (S c h w e
i-zers reagens). Som fällbad användes
utspädd syra el. starkt alkali med el. utan tillsatser,
ss. glykos, sackaros och glycerol.
Viskossil-k e, det numera viktigaste och mest använda,
uppfanns 1892 av Cross, Bevan och Beadle. De
funno, att om natroncellulosa behandlas med
kol-svavla, bildas cellulosaxantogenat,. som i utspädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
