Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reid, Thomas - Reidgoter - Reijmyre - Reimarus, Hermann Samuel - Reimers, 1. Arnoldus - Reimers, 2. Johanne - Reimers, 3. Sofie - Reimersholme (Räkningeholmen) - Reims
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
Reidgoter—Reims
842
”Essays on the intellectual powers of man”
(1785) m. m. — Biogr. av A. C. Fraser (1898).
Reidgoter. En del av goterna, östgoterna,
torde ha kallat sig r. Förleden (urspr. hraip-)
innebar antagl. ett hedrande epitet. I nordiska
källor från vikingatiden och medeltiden, bl. a.
Rökstenen, har tydligen den rätta uppfattningen
förbleknat och restaurerats med fantasiens hjälp,
så att Jutland el. s. Skandinavien tillskrevos
benämningen Reidgotaland.
Reijmyre, se Rejmyra.
Reimarus [raimä’ros], Hermann Samuel,
tysk filosof och upplysningsteolog (1694—1768),
prof, i orientaliska språk i Hamburg. Sin
ryktbarhet vann R. efter sin död, då Lessing i
Wol-fenbüttel publicerade stycken ur hans
efterlämnade arbete ”Apologie oder Schutzschrift für die
vernünftigen Verehrer Gottes” under titeln
”Fragmente eines Ungenannten”, de s. k. W o
1-fenbüttelfragmenten. R. förnekar här
varje övernaturlig realitet och förklarar, att N.
T. innehåller ett frälsningshistoriskt system,
utarbetat av de på sina j udisk-messianska
förhoppningar besvikna lärjungarna, som efter Jesu död
och begravning hade stulit hans lik.
Fragmenten framkallade en livlig och skarp polemik, som
gav upphovet till den sedan så livliga
Jesuliv-forskningen. — Litt.: H. Köstlin, ”Das religiöse
Erleben bei S. R. und J. S. Semler” (1919).
Réi’mers. 1) Hjeronymus Arnoldus R.,
norsk skådespelare (1844—99). Han var sedan
sin debut på Kristiania theater 1867 anställd där.
Hans ståtliga yttre medel i förening med humor,
fantasi och temperament gjorde honom till en
utmärkt tolk för det högre dramats och den
borgerliga repertoarens stora karaktärsroller. —
R. var g. m. R.2).
2) Johanne Regine R., f. E1 v i g, den
föreg:s hustru, skådespelerska (1848—82), var
från 1866 anställd vid Kristiania theater, där hon
med flykt och fantasi, naturlighet och värme
uppbar roller av så skiftande karaktär som
Julia i ”Romeo och Julia”, Orleanska jungfrun,
Messalina i ”Arria och Messalina” och Nora i
”Ett dockhem”. Om R:s dotter i ett tidigare
gifte se Dybwad, J.
3) Sofie R., syster till R.i), skådespelerska
(1853—1932), 1879—81 anställd vid Den
natio-nale scene i Bergen och från 1881 vid
Kristiania theater (1899 Nationaltheatret). R. skapade
en rad mänskligt levande och sanna
kvinnogestalter, yngre som äldre, ur den samtida borgerliga
repertoaren, särk. Ibsen.
Reimersholme (till 1798
Räkningehol-m e n), ö och stadsdel, tillhörande Brännkyrka
förs, i Stockholm, mellan Långholms- och
Lilje-holmsvikarna samt genom bro förbunden med
Södermalm i ö.; c:a 2,600 inv. Till en del
höghusbebyggelse. En stor fabrik tillhör ab. Vin- &
spritcentralen.
Reims [räs], stad i dep. Marne i n. ö.
Frankrike, vid floden Vesle och
Aisne—Marne-kana-len; 110,749 inv. (1946; 71,397 1872). R.,
forntidens Durocortorum, var remernas huvudort
under keltisk tid. Till R. förlägges frankerkonung-
Katedralen i Reims. Se även bild 8 å pl. vid Båge,
bild vid Fial, bild 2 å pl. vid Gotik och bild 14 å pl.
vid Dräkt.
en Klodvigs dop 496. 843 kom staden till det
västfrankiska riket och blev under
kapetinger-nas tid de franska kungarnas kröningsstad (fram
till 1830). Under Marnefälttåget i början av 1 :a
världskriget lades R. till största delen i ruiner
(av c:a 14,000 byggnader förstördes 12,000).
Även under 2:a världskriget anställdes
omfattande skador. Den karolingiska katedralen
förlängdes mot slutet av 900-talet; 1152 tillfogades
ytterligare tre travéer samt två torn vid
väst-fasaden. Efter en eldsvåda 1210 lades
grundstenen till den nuv. katedralen 1211. Jean le
Loup, som 1235—51 fullbordade västfasadens
bottenvåning, är den förste av katedralens
mästare, som uppgjort planen för hela den gotiska
byggnaden. Verket fortsattes av Gaucher de
Reims 1251—59 och Bernard de Soissons 1259—
94, vilka fullbordade västfasaden och välvde
högskeppet. Mot slutet av 1300-talet var byggnaden
till väsentlig del fullbordad. Katedralen, den
klassiska gotikens mästerverk och de franska
konungarnas kröningskyrka, består nu av ett treskeppigt
långhus och ett likaledes treskeppigt tvärhus samt
ett femskeppigt, polygont kor med omgång och
fem kapell. Den berömda v. huvudfasaden är
rikt statyprydd och har den karakteristiska
indelningen med tre portaler, stort rosfönster,
tabernakelgalleri samt två torn, vilkas hjälmar
förstördes vid en brand 1481.
Skulpturutsmyckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
