Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Réunion, La (Île Bourbon) - Reunioner - Reus - Reusch, Hans - Reuss (flod) - Reuss (furstendömen) - Reuter, Ernst - Reuter, Fritz - Reuter, Julius von - Reuter, Ludwig von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Reunioner—Reuter
920
fararen Pedro de Mascarenhas. Den togs i
besittning av Frankrike 1643. Slaveriet upphävdes
1848. Sedan 1946 är R. ett av ”departementen
bortom haven” och representeras i franska
nationalförsamlingen av 3 deputerade, i republikens
råd av 2 senatorer och i unionsförsamlingen av
1 delegat, ön styres av en prefekt och en
folkvald kammare på 36 medl.
Reunioner (fr. réunions). De fredsfördrag,
som 1648—79 ingåtts mellan å ena sidan
Frankrike, å den andra Tyska riket och Spanien, voro
av omstridd innebörd i fråga om omfånget av
landavträdelserna till Frankrike, särskilt
beträffande stiften Metz, Toul och Verdun samt delar
av Elsass. Ludvig XIV lät efter freden i
Nijme-gen 1679 igångsätta undersökningar rörande
vilka områden, som borde återförenas (fr. réunir)
med de avträdda. En fransk domstol
(reunions-kammaren, fr. chambre de réunion) avdömde
målen till hans fördel, och Ludvig lät sin armé
besätta en rad viktiga platser 1681, varigenom
bl. a. hela Elsass blev franskt. I stillestånd i
Regensburg 1684 måste Spanien och kejsaren
tillerkänna Ludvig 20-årig besittningsrätt till de
flesta av dessa återföreningar, men missnöjet var
allmänt, och reunionspolitiken blev en av
orsakerna till det krig, som utbröt 1688.
Reus [rä’os], stad i prov. Tarragona i n. ö.
Spanien, 10 km från Medelhavet vid järnvägen
Barcelona—Zaragoza; 32,285 inv. (1940). R. är
ett av Kataloniens främsta industricentra med
särsk. tetxil- men även läder-, tvål- och
maskinindustri.
Reusch [röi/l, Hans Henrik, norsk geolog
(1852—1922). Han var 1888—1921 föreståndare
för Norges geologiske undersökelse. I sin
gra-dualavh., ”Silurfossiler og pressede
konglomerater i Bergensskifrene” (1882), förde han frågan
om tryckmetamorfosens betydelse för
bergarternas bildning fram i förgrunden och påvisade här
först förekomst av fossil i kristalliniska skiffrar.
R. behandlade Norges geologi, särskilt v. och
centrala Norges. Han utgav även
sammanfattande och populära arbeten samt läroböcker i både
geologi och fysisk geografi. — R. grundläde
1877 den populära naturvetenskapliga tidskrifter
Naturen och var mycket verksam för stiftandet
av Norsk geologisk förening (1905).
Reuss [råis], högerbiflod till Aare i Schweiz,
upprinner på S:t Gotthard, genomflyter
Vier-waldstättersjön, som den lämnar vid Luzern,
varefter den upptager Lorze från Zugsjön och
mynnar i Aare vid Windisch; längd 170 km.
Reuss [räls], två riksomedelbara tyska
furs-tendömen, R.-Greiz och R.-Schleiz-Gera, 1919
förenade som ”folkstaten R.”, 1920 införlivade i
Thüringen. — Kejsar Henrik IV gjorde 1099
Henrik den fromme av Gleisberg (d. omkr. 1120)
till fogde över riksgodsen omkring Gera. Han
är stamfader för huset R., vars manliga
medlemmar endast heta Henrik (ty. Heinrich). 1564
delade sig familjen i tre grenar; en utslocknade
1616, men Reuss-Greiz och Reuss-Schleiz-Gera
fortlevde som suveräna furstehus till
revolutio
nen 1918. Samtliga herrarna av R. erhöllo 1673
riksgrevlig värdighet; huvudmannen för den
äldre linjen (Reuss-Greiz) blev 1778 riksfurste och
huvudmannen för den yngre (Reuss-Schleiz-Gera)
1806.
Reuter [råi’-], Ernst, tysk nationalekonom
och politiker (1889—1953). R. var generalsekr.
i kommunistpartiet 1918—21 och övergick sistn.
år till Oavhängiga socialdemokratiska partiet
(USPD, senare återförenat med SPD). Han
var 1922—26 red. för Freiheit och för Vorwärts,
1926—31 kommunalman i Berlin samt chef för
dess trafikstyrelse, 1931—33 överborgmästare i
Magdeburg, emigrerade därefter till Turkiet,
där han blev kommunikationsteknisk rådgivare
och 1938 prof. Återkommen till Tyskland efter
2:a världskriget, blev R. 1946 medl. av SPD:s
styrelse och led. av Berlins stadsfullmäktige. Han
valdes 1947 till stadens överborgmästare, men
ryssarna vägrade att godtaga valet. R.
tillträdde dock sin post i Väst-Berlin i dec. 1948.
Reuter [råi’-], Fritz, tysk författare (1810
—74), till börden mecklenburgare. Svärmande:
för Tysklands politiska enhet och frihet, slöt han
sig 1832 i Jena till en Burschenschaft,
häktades i Berlin hösten 1833, dömdes till döden för
att ha burit tyska riksfärgerna, benådades med
30 års förvar å fästning och släpades från den
ena fästningen till den
andra, tills han i juni
1840 frigavs vid en
allmän amnesti. Efter
ett strandat försök
att återupptaga
studierna ägnade han
sig åt lantbruk och
var en tid
privatlärare. 1853 utgav
han sitt
förstlingsarbete, ”Läuschen un
Rimels”, originella
plattyska humoristiska
dikter. Sedan följde i
rask takt ett stort
an
tal noveller och romaner (de flesta övers, till
sv.), bland vilka de mest bekanta äro ”Ut de
Franzosentid” (1860), ”Ut mine Festungstid”
(1861) och framför allt ”Ut mine Stromtid”
(1862—64; sv. övers. ”Livet på landet”, 1870 och
senare; även dramatiserad), i vilken hela
Mecklenburg lever och andas kring den odödlige
onkel Bräsig som centralgestalt. — Litt.: Biogr. av
K. Gaedertz (1906) och P. Warncke (på
platttyska; 4:s uppl. 1923).
Reuter [råi’-], Paul Julius von, friherre,
grundläggare av Reuters telegrambyrå (1816—
99), av tysk-judisk börd, upphöjd i friherrligt
stånd av hertigen av Sachsen-Koburg och Gotha
1871. R. grundade 1849 i Aachen en
telegrambyrå, som 1851 fick sitt säte i London (se
Reuters byrå).
Reuter [råi’-], Ludwig von, tysk
sjömili-tär (1869—1943), inträdde i marinen 1885,
kon-teramiral 1916, viceamiral 1920, avsked s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
