Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhodesia - Historia - Rhodesiamänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Rhodesiamänniskan
954
malm förekommer nära
Lu-saka, och kol finns flerstädes.
1950 producerades mineral till
ett värde av 48,70 mill. £,
därav koppar och
kopparmalm för 43,27 mill. £, zink
för 2,74, bly för i,4g och
kobolt för 1,10 mill. £. 3
vattenkraftverk finnas, det ena
vid Victoriafallen. — Inom
hela R. funnos 1950 3,920 km
järnvägar, av vilka de
viktigaste äro
Kap—Kairo-ba-nan, f. ö. den enda linje, som
berör Nord-R., linjen från
Beira i Motjambique över
Sa-lisbury till Bulawayo samt
banan därifrån in i
Trans-vaal. Särsk. Syd-R. har
nedlagt stora kostnader på
utbyggandet av landsvägsnätet,
som 1950 där mätte 7,540 km
huvudvägar. Genom Nord-R.
går bl. a. den viktiga, nära
1,000 km långa vägen mellan
Broken Hill och Tanganjika-
sjöns sydända. Flera flyglinjer trafikeras av
The Central African Airways Corp. Flygstationen
i Livingstone vid Victoriafallen är en av de
största och modernaste i Sydafrika. För samfärdseln
ha floderna blott ringa betydelse.
Historia. Sedan den äldsta kända
statsbildningen i R., kafferriket Monomotapa,
omfattande Transvaal, s. R. och delar av n. R.,
successivt störtats genom suluexpansionen under
1800-talets början, tillföll n. R.
marutse-m a m b u n d a r iket. S. R. (Matabele- och
Mashonaland) erövrades åter 1837 av
sulu-hövdingen Moselikatse, som där grundläde
ma-tabeleväldet (se Matabele). Hans efterträdare
Lobengula avslöt 1888 två fördrag med Cecil
Rho-des, varigenom matabeleväldet i realiteten politiskt
och ekonomiskt ställdes under brittisk kontroll.
Som organ för den brittiska expansionen stiftade
Rhodes 1889 British South Africa C o
m-pany (se d. o.). — Som ledare för den brittiska
expansionen framträdde fr. o. m. 1891 Rhodes’
förtrogne vän, L. S. Jameson; den tog sin
början i Mashonaland med anläggandet av
huvudstaden Salisbury 1890. S. å. erkände
marutse-mam-bundaväldet Sydafrikanska kompaniets
överhög-hetsrätt. Med matabeleriket åter inträffade en
krigisk konflikt, Jameson intog i nov. 1893 dess
huvudstad Bulawayo, och Lobengula avled under
flykten i jan. 1894, varefter matabelehövdingarna
i gemen underkastade sig engelsmännen. Hela det
under kompaniets överhöghet sålunda stående
området erhöll 1895 efter Rhodes, den drivande
kraften i den brittiska expansionen, namnet
Rhodesia. Konsolideringen av kompaniets
maktställning försiggick ej utan svåra förvecklingar,
ss. den beryktade Jamesonraiden (dec. 1895; se
Jameson, L. S.) och matabeleupproret 1896,
föranlett av kompaniets bryska metoder. För kontroll
av kompaniets politik och förvaltning tillsattes
Negerby i Syd-Rhodesia. Se även bild 19 å pl. vid Afrika.
1898 en inför brittiska regeringen ansvarig
resident commissioner. Efter boerkriget uppstod bland
nybyggarna en stark rörelse för R:s förvandling
till brittisk kronkoloni, ett problem, som länge var
ett av de mest brännande inom den sydafrikanska
politiken, särsk. som stämning för uppgående i
den 1910 bildade Sydafrikanska unionen ej
före-fanns i R. Först 1923 blev Syd-Rhodesia,
R s. om Sambesi, brittisk kronkoloni; det övriga
R., som 1911 sammanslagits till ett
förvaltningsområde, N o r d-R h o d e s i a, erhöll liknande
ställning 1924. Syd-R. erhöll självstyrelse, och
en folkvald lagstiftande församling upprättades.
I Nord-R. inrättades ett lagstiftande råd,
bestående av ämbetsmän och valda representanter.
Sedan 1945 utgöra de sistn. rådets majoritet. Redan
kort efter 1924 började man diskutera
möjlighe-heten av att förena de två kolonierna. En
brittisk kommission föreslog 1939, att Nord-R. och
Njassaland skulle förenas och ett interkolonialt
råd för alla tre kolonierna omedelbart skapas.
Särsk. i Syd-R., där den vita befolkningen är
talrikast, voro sympatierna för en
centralafrikansk union starka. 1945 skapades ett permanent
konsultativt centralafrikanskt råd, men då
Syd-R. föreslog bildandet av en union och
fick avslag av Nord-R. och Njassaland 1949,
lämnade Syd-R. 1950 rådet. I dettas ställe
upprättades s. å. ett sekretariat för
tillvaratagande av de tre områdenas gemensamma
intressen. 1951 uppnåddes principiell enighet om
de tre koloniernas sammanslutning till British
Central Africa, men oenighet om
infö-dingspolitiken har hindrat frågans slutgiltiga
lösning. — Litt.: T. G. Standing, ”The story of R.”
(2 bd, 1936); D. Broad, ”Economic and
com-mercial conditions in Southern and Northern R.
and Nyasaland” (1951).
Rhodesiamänniskan, se Människan, sp. 524.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
