Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
575
Tyskland
576
ningen blivit svår, och alla stenkolsverk ha måst
ändras till drift med brunkol, det enda energimedel, som
man där har gott om och som 1951 gav 7,8 milliarder
kWh el. 85 */o av zonens elenergi.
Industri. T. har mer än något annat europeiskt
land strävat efter att nå högsta industrialiseringsgrad
samtidigt med ung. 80 ”/o-ig självförsörjning med
födoämnen. I den mån råvaror saknats, har man försökt
ersätta bristen med på kemisk väg framställda syntetiska
ämnen. T:s uppdelning 1945 i zoner samtidigt med
förlusten av industriområden som Saar och Oberschlesien
samt jordbruksländerna Pommern och Ostpreussen ha
t. v. lamslagit alla dyl. självförsörjningssträvanden.
Till 1850 var den tyska bergshanteringen
lokaliserad huvudsakl. till de skogiga höjdområdena s.
om Ruhr (Bergisches Land, Siegerland och Sauerland),
men i och med övergången från träkol till koks som
masugnsbränsle flyttade den norrut till de
rhen-westfa-liska kolfälten. T:s tackjärns- och stålgötframställning
var 1938 med 18 mill. ton, resp. 23 mill. ton världens
näst största efter U.S.A:s. 1952 framställdes i
Västtyskland 12,0 mill. ton tackjärn och 15,8 mill. ton stål,
överträffat blott av U. S.A. och England. I
Östtyskland var stålproduktionen både 1951 och 1952 blott 1,8
mill. ton, vilket dock överstiger förkrigsvärdet med
hälften. Valsverken, ett 80-tal, äro ofta lokaliserade
intill masugnarna.
Genom kartellerna Roheisensyndikat och
Stahlwerks-verband reglerades försäljningen mellan de tidigare
trus-terna. Den allierade militärregeringen upplöste 1945 alla
dyl. sammanslutningar, och i stället har Västtyskland
inrangerats i den europeiska kol- och stålunionen, vilken
syftar till rationell samverkan inom den västeuropeiska
montanindustrien. Några av de största anläggningarna,
t. ex. Kruppverken (till 30 °/o krigsförstörda och till
40 % demonterade) och August Thyssen-Hütte,
Duis-burg-Hamborn, ligga ännu delvis öde, medan de flesta
återuppbyggts. På Krupp-området i Essen sysselsattes
visserligen 1951 c:a 16,000 man, men 1939 var det 4 ggr
så många. 1950 startade man byggandet av ett 12 km!
omfattande jättejärnverk, Eisenhüttenkombinat Ost, vid
Spree—Oderkanalens mynning i Oder. 1955 beräknas
12,000 man vara sysselsatta där med bearbetning av
rysk järnmalm. Vid Calbe an der Saale uppföres ett
liknande Eisenhüttenkombinat West. Kolbristen är stor,
ty nära 80 °/o av Östtysklands stenkolsbehov tillfördes
normalt utifrån.
Den lättare metallindustrien är förlagd dels
till gamla malmdistrikt, där yrkestradition finnes, dels
till storstäder med deras rikligare arbetskrafttillgångar.
S. om det centrala Ruhrområdet märkas Hagen med
tillverkning av verktygs-, cykel- och bildelar, Iserlohn
med linor och nålar, Solingen med knivar, saxar och
verktyg, Remscheid med filar, sågar och borrverktyg
samt Velbert med nycklar. Bland mekaniska
verkstäder är Maschinenfabrik Augsburg-Nürnberg (MAN) en
av de största med en tillv., som bl. a. omfattar
dieselmotorer för fartyg och lastbilar. I Ruhrområdet
märkas A. G. Demag (grävmaskiner m. m.) och
Dortmun-der Union Brückenbau A. G. Bilindustrien företrädes
främst av Adam Opel A. G. i Rüsselsheim (16,900
anställda), Volkswagenwerk i Wolfsburg (30,000) och
Daimler-Benz med fabriker på fem olika håll men
med huvudkontor i Stuttgart. I Köln tillverkas Fords
europeiska bilmodeller. Elektroteknisk industri är en
tysk specialitet, för vilken Berlin är centrum med
AEG och Siemenskoncernen som största företag. Det
senare hade där före kriget 65,000 anställda men ännu
1952 blott 24,000. Västtysklands varvsindustri med
62,000 sysselsatta 1952 (1939 94,300 i hela T.) har sina
största centra vid Elbes och Wesers estuarier med
Deutsche Werft A. G., H. C. Stülcken Sohn i Hamburg
och A. G. Weser (tidigare Deschimag) i Bremen och
Bremerhaven.
Den kemiska industrien är tydligt
koncentrerad till tre områden: 1) Rhen-Ruhr och 2)
Rhen-Main med c:a 40 %>, resp. 35 °/o av Västtysklands
samlade kapacitet samt 3) Halle-Merseburg i Östtyskland.
Lokaliseringen till Ruhrområdet beror i hög grad på
att den syntetiska industri, varmed T. försökt komplet-
TYSKLANDS
OCH ANGRANSANDE
LÄNDERS VIKTIGASTE
NATURTILLGÅNGAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
