- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
62

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Skidor och skidlöpning samt skidans historia och utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

SKIDOR OCH SKIDLÖPNING.

På dessa skidor kommer man fram öfver jämn markT
icke genom att lyfta skidorna och klampa åstad genom snönr
såsom man ofta ser fuskare göra, hvilka gå som de ginge
barfotade i en myr. Regeln är just att icke lyfta dem, utan
föra dem fram, glidande på snön. De hållas alltjämt i
framåtlutande ställning, och kroppen följer spänstigt och lätt med
i rörelsen. Skidorna föras parallelt så nära förbi hvarandra
som möjligt. De föras alltså icke som skridskor åt sidorna,
såsom mången, hvilken ej sett en skidlöpning torde föreställa
sig. Spåren i snön, där en god skidlöpare gått fram, bli
sålunda två parallela linier.

I handen håller man vanligen en staf, med hvilken man
hjälper till vid gången och som i vissa bygder har en
orimligt stor längd. På detta sätt kan man vid godt slädföre
på slätten uppnå stor hastighet. Uppför höjder går det
naturligtvis långsammare, men äfven här skall den öfvade
skidlöparen vara hvarje annan öfverlägsen. Är sluttningen
brant, går han icke rakt fram, utan kryssar sig fram slag
för slag upp mot toppen, eller också går han åt sidan ett
stycke och så uppåt igen, bildande liksom trappsteg i snön
o. s. v. Han kommer alltid väl och hastigt fram. »Intet
fjäll är så högt,» säger redan Olaus Magnus 1555, »att han
ej på listiga omvägar kommer upp på det».

Utför sluttningarna går det af sig själft, ty lätt glida
skidorna på snön. Man behöfver blott hålla sig på dem och
ha dem i sin makt, så att man ej ränner på träd eller
stenar, eller utför bråddjup. Ju brantare sluttning, dess mer
hvinande blir farten, och det är icke utan skäl som det i
»Kongespeilet» säges, att man på skidor öfvervinner fåglar i
flykten och att intet »som följer jorden» (d. v. s. djur), kan
undgå skidlöparen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free