Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klapmytsen och klapmytsfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 KLAPMYTSEN OCH KLAPMYTSFÅNGSTEN.
om en bättre fångst framdeles. Ty låt vara, att förhållandena
kunna vara ogynsamma ett eller två år; men när det inträffar
sommar efter sommar, fyra och fem år å rad, då duger ej längre
denna förklaringsgrund; till den grad ha icke förhållandena
på Ishafvet förändrat sig. Dessutom voro vi med Jason
obestridligen flere gånger inne i sådan is, som man förr skulle
ha kallat god fångstis, utan ätt finna själ i den. Träffade
vi på själ, låg han alltid innanför på den täta isen, och när
isen glesnade, gick han i vattnet för att gå längre in, där
isen var tät.
För den som opartiskt undersöker frågan är det klart,
att klapmytsens antal betydligt aftagit i följd af den roffångst,
hvarför den varit föremål. För mig, som på två olika tider
besökt fångstfälten här uppe, var skilnaden i ögonen fallande.
Där jag 1882 såg själ öfverallt, när man blott kom ett stycke
in i isen, kunde man 1888 nästan ej få sikte på en enda.
I början trodde jag då, att denna klapmytsens minskning
var betydligt större än den i verkligheten var.
Den 3 juli skulle dock denna min åsikt förändras. Ty,
såsom jag längre fram skall berätta, fick jag då långt in i
isen se så mycket klapmyts, som jag knappast någonsin förr
sett samladt på ett ställe. Men han låg på tätt packad is,
där man förr ej sökte honom. 9
Min åsikt om orsaken till klapmytsfångstens tillbaka
gång är, att den allt för starka fångsten å ena sidan minskat
klapmytsens antal, men å den andra äfven förändrat hans
natur och vanor, antingen genom uppfostran eller ock genom
omedelbart naturligt urval i kampen för tillvaron.
Många tro, att djuren icke kunna draga slutsatser af
sina erfarenheter och utvecklas. Jag hör icke till deras
antal. Jag tror, att djuren, de vilda lika väl som de tama,
ha ögon att se med, öron att höra med, att de kunna erfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
