- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
178

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ombord på Jason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178 OMBORD PÅ JASON.

det hände en gång, att en af oss, sedan han intagit sin
vanliga kvällsvard, hvaraf han skulle vara mätt, åt aderton —
18 — blodpannkakor. På det hållet fanns åtminstone ingen
fördom.

I ett hänseende hade jag mer att beställa ombord, än
jag egentligen tyckte om. Det var som läkare. Orsaken
härtill var den olyckliga omständigheten, att jag kallades
doktor. Doktor och läkare, det är ju för de flesta en och
samma sak. Och så voro de nu naturligtvis sjuka
allesammans, då de för så godt pris kunde få doktor. Och det
var ej heller endast bland Jasons 64 man jag hade min
praktik: äfven från de andra fartygen kommo de i stora
skaror för att rådfråga doktorn, som var så i ropet.

Att försöka göra dessa människor begripligt, att doktor
och läkare icke alltid är detsamma, tjänade till ingenting.
Doktor var jag, och doktor måste jag vara, och ville jag icke
»doktorera» dem, så var det endast brist på god vilja. Här
var ingenting annat att göra än att hålla god min i elakt
spel. Det har i alla tider varit så mycken humbug i
läkarkonsten, att om jag nu fuskade litet i den, skulle det helt
visst icke i någon väsentlig grad skada dess renommé.
Dessutom kommer ju en läkares inflytande till största delen från
den tillit hans personlighet ingifver, och tilliten syntes här
visst icke saknas. Det gällde följaktligen endast att taga på
sig en allvarsam min och så gå oförskräckt på.

Det vanligaste var, att de, hållande sig för magen,
kommo och klagade öfver ondt i bröstet. Kände de inte
också tyngd i hufvudet? Åh jo, det var nog inte så fritt,
det. Hade de ej trögt lif, och ledo de ej esomoftast af
förstoppning? Jo, det kunde nog också hända. Jag sade dem
nu, att deras illamående härrörde af deras lefnadssätt
ombord; de förde ett allt för makligt lif och åto för mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free