- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
201

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mot land. Drift i isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÅR SISTA RESURS.

201

vi som en sista resurs försöka få båtarna ut genom
bränningen. Det blir ett vått nöje, men vi äro fast beslutna att
våga en dust för lifvet, så hård som möjligt.

»Att genom de våldsamma brottsjöarna och mellan de
rullande »iskosen» skjuta en af de lastade båtarna ut i öppet
vatten utan att få den alldeles fyld med vatten eller krossad
af isen, kan möjligen gå för sig, då ju bägge
båtbesättningarna (alla sex) kunna vara med därom. Men svårare
blefve det för de kvarvarande att få den andra båten i sjön.
Vi rådslå om, hur det bäst skulle ställas med den saken,
och komma då till det resultat, att vi endast böra taga det
allra nödvändigaste i den ena båten, så att den blir så lätt
som möjligt, och i nödfall endast tänka på den. För öfrigt
få vi se, huru förhållandena ställa sig, när vi komma ut i
själfva bränningen.

»Vi ha nu icke stort mer än 300 m. kvar. Ingen af
oss tviflar på, att vi inom ett par timmar antingen befinna
oss vaggande ute på hafvet, styrande söderut längs iskanten,
eller också på hafsbottnen.

»Det är mest synd om den stackars Ravna. Han är
ännu ej van vid hafvet och dess nycker. Han går tyst
omkring, är allt emellanåt uppe på de högsta punkterna på flaket
och stirrar bekymrad ut mot bränningen, medan tankarna
helt säkert vandra till renflocken och tältet med hustru och
barn på de finmarkska fjällen, där allt nu är sol och sommar.
Men hvarför lämnade han dem också? Var det ej endast
för det man bjöd honom pengar? Ack, lyckan i tältet var
bättre än pengar; där är nu allt sol och sommar. Åh ja,
Ravna,

Väl är farväl det svåraste bland orden,
Och mycket skönt det tinnes än på jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free