Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Norr ut längs kusten. Möte med eskimåer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2"/S
NORR UT LÄNGS KUSTEN,
Så begaf jag mig då uppåt, först öfver ett brant fjäll,
därpå öfver ett litet snöfält och så genom ljung och mossa
på en liten slätt, där stora klippblock lågo kringströdda.
Hur sällsamt var det icke att åter ha fri utsikt, att kunna se
långt bort, se hafvet och isen blinka under sig, se
snötopparnas långa rader ligga disiga i solljuset, se inlandsisen
innanför, nästan under sig.
I söder låg den höga afrundade ön Kutdlek och längre
bort den vackra udden Kap Tordenskiolcl. Jag helsade
den som en landsman. Icke blott namnet, utan äfven formen
var norsk. Jag satte mig på en sten för att taga en skiss
och låta solen skina på mig.
Bäst jag satt där och i fulla drag njöt af landskapet
och tillvaron, hörde jag någonting komma surrande genom
luften och stanna vid min hand. Det var en gammal
välbekant musik. Jag såg åt sidan; jo, ganska riktigt: en mygga.
Tänk en mygga! Och snart kommo flere. Jag satt lugn
och lät dem stickas. Det var en lust och glädje: det var
handgripliga bevis på, att man var på land. Det var helt
säkert länge sedan dessa kära vänner, som sutto där och sögo
sig röda, sist smakade människoblod. Vi skulle dock snart
af det nöjet få mer än tillräckligt.
Jag hade suttit där ännu en stund, då jag plötsligt fick
höra ett kvittrande, och strax därefter såg jag en snösparf
slå ned på en sten tätt bredvid mig och betrakta den
nykomne gästen, med hufvudet på sned än åt den ena, än åt
den andra sidan. Så kvittrade han litet igen, hoppade på
nästa sten, satt där en stund och tittade igen — och så var
han borta. Lif är alltid kärt att möta, icke minst när det
kommer i form af små kvittrande fåglar. Det väcker
genklang i fågelnaturen hos oss själfva, i synnerhet när man
länge varit i saknad af vår och sommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
