Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ett eskimåläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ETT ESKIMÅLÄGER.
Oaktadt det ännu var tidigt på aftonen, kunde vi ej
motstå frestelsen att helsa på dessa underliga, för oss
obekanta människor. I det ögonblick vi vände båtarna mot land,
ökades larmet. De skreko och pekade. Några flögo ned
mot stranden, medan andra sprungo ännu högre upp för att
se bättre. Stannade vi då vid något isflak, som spärrade oss
vägen, och fattade våra långa båtshakar af bambu för att
stöta flaken åt sidan, blef larmet där inne rent af döfvande:
de ropade och skrattade. Närmare stranden kommo några
män emot oss i sina kajaker; bland dem igenkände vi en
af dem vi träffat på förmiddagen. Ett bredt leende låg öfver
deras ansikten, och de voro ytterst vänliga. Svärmande rundt
omkring oss i sina små, lätta farkoster, sökte de visa oss
vägen, hvilken dock ej var svårare, än att vi själfva mycket
väl funno den, och undrande öfver våra starka träbåtar,
hvilka gledo fram utan att fråga efter sådana isstycken, som
skulle sönderskurit deras skinnbåtar.
Ändtligen gledo vi förbi de sista isflaken och sågo
framför oss en scen, som i skymningen tog sig ytterst fantastisk
ut. På alla håll och kanter upp efter berget stodo långa
rader af människor med ett vildt och lurfvigt utseende, män,
kvinnor och barn, alla i ungefär samma lätta dräkt, stirrande
på oss, pekande och utstötande samma råmande koläte, som
vi hört på förmiddagen. Nu var det förvillande likt en massa
kor som råma i kapp, när ladugårdspigan om morgonen
öppnar fähusdörren för att ge dem foder. Nere vid stranden
sågs en mängd karlar ifrigt fäkta med armarna för att visa
oss en god landningsplats.* Flere gulbruna skinntält sågos
* Att anvisa de kommande en landningsplats samt bära deras
saker i land och draga upp båten, såsom de gjorde med oss, är det
sätt, hvarpå eskimåerna visa främlingar, att de äro välkomna. Äro de
resande däremot icke välkomna, står man stilla och ser på dem utan
att röra ett finger. Jfr Meddelelser om Grønland, häft. 10, s. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
