Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ett eskimåläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRKLÄDSEL. 293
Att mista något at håret anses till och med farligt. På en
och annan, som ej begagnar ett sådant band, är det öfver
ögonen och rundt om hela hufvudet skuret med en hajkäk;
ty enligt deras föreställning får järn icke på något vilkor
komma i beröring med håret. Egendomligt är, att om en
karl fått sitt hår rundskuret som ung, måste han hålla i
därmed hela sitt lif och dessutom alltid iakttaga vissa
besynnerliga formaliteter. Så t. ex. skäras öron och svansar af
hans hundar, medan de äro valpar. Kvinnorna knyta håret
öfver bakdelen af hjässan i en tofs, som om bindes med en
skinnremsa och bör stå så rätt upp i vädret som möjligt.
Det är naturligtvis i synnerhet för de unga ogifta kvinnorna
som detta är af stor vikt, och för det ändamålet stryka de
håret stramt tillbaka från tinningar och panna, så att det
efter hand ryckes ut och de vid en mycket tidig ålder bli
skalliga. Ett sådant hufvud är ingen vacker syn; men då
äro de i allmänhet för länge sedan gifta och försörjda. För
en eskimå-dam är det lika nödvändigt att strama upp håret
som för en dam af värld i Europa att snöra sig. Så till
vida äro de lika; dock är det eskimåiska modet betydligt
mindre skadligt än det europeiska.
I det tält, där vi voro på besök, hade kvinnorna
allesammans vackra, eller, måhända rättare, mindre motbjudande
ansikten än karlarne, som dock alla hade ett vänligt
utseende. De voro, som vanligt, skägglösa, med undantag af en,
som hade några glesa, svarta skäggstrån på haka och öfverläpp.
Då vi suttit en stund, reste sig en af tältets fäder (han
med det föga tilltalande ansiktet) och gick ut. Efter en stund
kom han tillbaka med en lång fångrem af själskinn, hvilken
han, sittande på britsen, började rulla ut. Jag såg litet
förvånad på dessa manövrer, då jag ej visste, hvad meningen
var. Men så tog han fram en knif och skar af ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
