Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ett eskimåläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅFVA OCH GENGÅFVA.
303
upp en stor måse ur en gryta och började äta i hvar sin
ände af fågeln, medan deras ansikten skeno af välbehag.
Fjädern satt visserligen till största delen kvar, men det
besvärade dem tydligen ej mycket; de spottade antagligen ut den.
Några kvinnor hade lagt märke till, att. lapparne
begagnade sennegräs i sina komager, och de kommo nu,
behag-sjukt småleende, med hela fång af sådant till oss. Vi tackade
naturligtvis med att småle lika huldt tillbaka. Då började
de med tecken fråga, om vi icke till gengäld ville ge dem
några synålar. Detta hade jag visserligen också kunnat göra,
då jag tagit med mig åtskilligt af detta slags bytesmedel,
hvilka stå i högt pris på Grönlands östkust. Men jag ville
gömma dem till en möjlig öfvervintring, då de nog skulle
komma till nytta. Jag gaf därför kvinnorna i stället en
bleckdosa, som innehållit konserver. Häröfver blefvo de
alldeles utom sig af glädje; den lyste dem ordentligt ur ögonen,
och de skyndade bort för att visa den för de andra.
Senne-gräset kom för öfrigt lapparne väl till pass, då de började
lida brist på sådant, och utan sennegräs i sina skor har
lappen svårt att finna sig. För öfrigt hade de mycket att
anmärka om detta eskimåernas sennegräs: det var ej
in-samladt under den rätta årstiden; det var vinterfruset gräs,
var ej skuret friskt om hösten och så torkadt. Det tjänade
till ingenting att säga dem, att eskimåen ej har för sed att
göra större insamlingar än han nätt och jämt behöfver.
Men nu blef det snart på tid för oss att bryta upp,
och vi började så småningom laga oss i ordning därtill. Då
kom en karl och frågade med tecken, om vi ämnade oss
norr ut, och då vi svarade jakande, sken hans ansikte upp;
han och hans följe skulle nämligen äfven åt det hållet, och
strax sprang han tillbaka och underrättade de andra därom.
Nu blef det lif och uppbrott öfver hela lägret, och medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
